• Anonym (delad­)
    Äldre 19 Feb 19:02
    11822 visningar
    109 svar
    109
    11822

    Hur är man singel? Jag vet inte hur man gör :(

    För bara 14 månader sedan träffade jag min sambo. Vi flyttade ihop i september förra året och vi var så galet kära i varandra. Vi bråkade ALDRIG om något, och livet var helt underbart. Sen kom vintern och allting bara dog. Problemen packar på sig och vi bråkar precis hela tiden, om allt och inget. Det är säkert bara en period, har jag tänkt. Men perioden verkar inte gå över och många av problemen går inte att lösa oss emellan.

    Så nu sitter jag här ensam ikväll, medan min sambo är på fest med sina gamla kompisar. En återförening och jag var också bjuden, men tackade nej i sista sekund. Jag kan inte sitta och låtsas vara glad när det är totalkatastrof egentligen.

     Jag har kikat på lägenheter och jag funderar på hur man ska dela upp saker. Det nog är dags att lämna nu. Det är alldeles för mycket som inte fungerar...

    Exempel 1: Igår kväll fick min sambo för sig att ta hem en kompis och dricka lite. Självklart säger jag, men lova att ni inte spelar hög musik när jag går och lägger mig, eftersom att jag har massor att göra imorgon (studerar 150%). Självklart, svarar han. När det sedan är dags för mig att sova så säger jag att "snälla, höj nu inte musiken när jag lagt mig. Du lovade ju". Varpå han svarar att "Men jag har inget att passa imorgon. Jag måste väl få ha roligt?". Vi blev osams förstås.

    Det är det stora problemet egentligen tror jag, att han dricker alldeles för mycket. En enda dag denna vecka lät han bli spriten. När vi blev tillsammans visste jag att han drack lite grann emellanåt, men inte att han gjorde det så här mycket.

    Exempel 2: Min sambo äger ett hus, som vi bor i. Han dör hellre än gör sig av med det, så jag finner mig i det, fast vi inte har råd egentligen och trots att hela mitt studielån bara försvinner in i hans amortering och räntor. Jag som har en liten dotter måste gå med henne till dagis 15 minuters promenad varje morgon, innan jag tar bussen till skolan, eftersom att jag saknar körkort. Nu tog jag upp när vi gjorde budgeten, att vi måste prioritera körkort åt mig. "Var ska vi få dom pengarna ifrån?" säger han. Och jag föreslår då att vi sparar mindre till semestern och betalar mitt körkort i år. Körkortet är trots allt ganska viktigt, viktigare än semester, då vi bor 2,5 mil  utanför stan ifrån min skola. "Jag ska åka på semester med mina barn" svarar han. Det är alltså inte våra barn, utan hans. Han vägrar alltså gå med på att prioritera mitt körkort och tycker att jag gott kan gå. "Det är väl inte så farligt". (Att jag har varit sjukt med luftrörsinflammation precis hela vintern är inget han bryr sig om direkt heller).

    Allt är skit och jag avskyr det allra mesta med allt detta. Jag ser inte ens något fint i honom längre. Inte ett dugg. Men jag vet inte hur man är singel? Hur gör man? Hur orkar man sitta alldeles ensam varje kväll, utan den där närheten?

    Det gör mig livrädd... Hur gör man?

  • Svar på tråden Hur är man singel? Jag vet inte hur man gör :(
  • lillan­gel
    Äldre 19 Feb 20:00
    #11

    Om inte killen du bor med nu är pappan till din dotter så va de väl inte alls för länge sen du va singel? din dotter är ju liten.
    Man behöver inte vara ensam som ensamstående ,
    man blir oftast mer social och får mer vänner och mer händelsefullt liv, roligare en att sitta och stirra på sitt tråkiga förhållande varje helg

  • Anonym (delad­) Trådstartaren
    Äldre 19 Feb 20:13
    #12

    Problemet är att jag aldrig varit singel någon längre period. Det var bara någon månad mellan mitt ex och min sambo... Känner också panik inför de helger då dottern är hemma. På kvällarna kommer jag ju sitta alldeles ensam, utan ens en tråkig sambo att titta på :( Jag är ingen festprisse men det skrämmer ändå. Dessutom har jag inte så mycket vänner :( Jag har ingen att bo hos under tiden...

  • lillan­gel
    Äldre 19 Feb 20:27
    #13
    Anonym (delad) skrev 2011-02-19 20:13:18 följande:
    Problemet är att jag aldrig varit singel någon längre period. Det var bara någon månad mellan mitt ex och min sambo... Känner också panik inför de helger då dottern är hemma. På kvällarna kommer jag ju sitta alldeles ensam, utan ens en tråkig sambo att titta på :( Jag är ingen festprisse men det skrämmer ändå. Dessutom har jag inte så mycket vänner :( Jag har ingen att bo hos under tiden...
    Jo jag försår din känsla men man måste klara av att vara ensam,de är bra att lära sig trivas med sig själv också,livet måste ha mer betydelse en att ha en sambo.

    Hoppas du kommer må bättre snart iaf ,du har ju inte lämnat din sambo en,han kanske kommer förstå allvaret när du står med väskorna,brukar vara så med män
  • Anonym (delad­) Trådstartaren
    Äldre 19 Feb 20:32
    #14

    Kanske är det så, lillangel. Sånt som tiden får utvisa antar jag. I framtiden har jag iaf lärt mig att aldrig träffa män med barn, eller som dricker. Och jag har lärt mig att man inte får tänka "det ordnar sig" om saker som kan skapa problem. Jag är nog helt enkelt en sån som inte kan leva i ett förhållande :( eller så dras jag till fel typ.

  • Obsidi­ana
    Äldre 19 Feb 20:34
    #15

    Om du har svårt att få lägenhet med en gång så kanske det är enklare att bli inneboende hos någon ett tag. Kan tänka mig att ett rum är enklare att få tag på än en lägenhet. Lycka till!

  • Anonym (delad­) Trådstartaren
    Äldre 19 Feb 20:36
    #16

    Obsidiana: tack, men det är svårt att bo inneboende hos någon när man har en treåring... :(

  • Äldre 19 Feb 20:47
    #17
    Anonym (delad) skrev 2011-02-19 19:02:37 följande:
    ... Hur orkar man sitta alldeles ensam varje kväll, utan den där närheten? ...
    hej ts

    har du någon närhet som det är nu?

    kram
  • lillan­gel
    Äldre 19 Feb 20:51
    #18
    Anonym (delad) skrev 2011-02-19 20:32:53 följande:
    Kanske är det så, lillangel. Sånt som tiden får utvisa antar jag. I framtiden har jag iaf lärt mig att aldrig träffa män med barn, eller som dricker. Och jag har lärt mig att man inte får tänka "det ordnar sig" om saker som kan skapa problem. Jag är nog helt enkelt en sån som inte kan leva i ett förhållande :( eller så dras jag till fel typ.
    Du verkar va ganska lik mig... män sätter sig på en för lätt, ganska naiva
    Fast när man kommer till min ålder,nämligen 30år,så har de flesta barn så då blir de svårt att hitta någon utan ,men känner som du där med,ingen med barn ingen. Du har ju uppenbarrligen svårt för att vara själv,därför är du väl lite för snabb med att välj a in män i ditt liv för att inte vara själv???

    nu har jag varit singel i 3år och visst de är inte alltid kul, jag vet exakt vad jag söker hos min nya man och har inga orimlig lista på krav ,men jag är hellre singel med min lille son , och ser de som en stor bonus i livet om jag hittar kärleken igen, tror de är viktigt att hitta tryggheten i sig själv innan man går in i ett förhållande, den har jag hittat nu och de tog tid... så nu hoppas ja att ingen kille ska köra över mig igen
  • Obsidi­ana
    Äldre 19 Feb 20:54
    #19
    Anonym (delad) skrev 2011-02-19 20:36:40 följande:
    Obsidiana: tack, men det är svårt att bo inneboende hos någon när man har en treåring... :(
    Jo, det förstår jag. Men om det är något du kan tänka dig ett tag så kan du ju sätta ut en annons "Mamma med treåring söker rum tillfälligt" eller något i den stilen. Det finns människor som tycker om barn vet du. ;)
  • Anonym (delad­) Trådstartaren
    Äldre 19 Feb 20:55
    #20

    Glädje58: ja, hur osams vi än blir så myser vi och kramas varje kväll...

Svar på tråden Hur är man singel? Jag vet inte hur man gör :(