illegala invandrare sk"papperslösa" får gratis vård och skola

Men man måste dra en gräns någonstans. Vi kan inte hjälpa alla, hur gärna vi än vill.

Du kan inte tänka dig att människor pga att de lever under hot, förföljelse och förtryck tror att de måste ljuga, att de faktiskt inte kan berätta vissa saker för då blir de straffade från något håll samt att en del trauman är svåra att berätta om särskilt detaljerat innan man till exempel fått behandling?

En miljard vill inte bo i Sverige...

För det andra: Hur många ensamkommande flyktingbarn känner du? Har du ens träffat några? Eller hur kan du veta att de inte har några som helst ambitioner att bidra till det svenska samhället? Jag känner ett par personer som kommit till Sverige på det sättet. De har jobb och lever fullt normala liv. I vår kommun finns ett boende för ensamkommande och eftersom jag sitter i socialnämnden får jag då och då information om hur det går för barnen. De jobbar på med sina studier och är betydligt mer ambitiösa än många svenska barn. De här barnen vet ofta vad fattigdom vill säga och inser att en utbildning är biljetten in på arbetsmarknaden. De vet också att de måste klara sig själva den dag de lämnar boendet. De kan inte räkna med att leva på sina föräldrar tills de är 20-25 år, som många svenska barn gör.

Det finns rätt gott om lyckade fall, faktiskt. Jag är lokalpolitiker och var med och tog del av informationen innan vi beslöt oss för att skriva avtal med migrationsverket. Det finns rätt få exempel på att det gått åt skogen med de ensamkommande flyktingbarnen, men desto fler på att det gått bra. De här barnen är vanligen så oerhört motiverade och de kommer i en ålder där de fortfarande ganska lätt tar till sig ett nytt språk. De får också tidigt kontakt med svensk kultur och svenska värderingar och har därför ofta lättare att finna sig tillrätta det svenska samhället än de barn som kommit tillsammans med sina föräldrar. Det som möjligen kan vara svårt är att de ofta tvingats vänja sig vid att ta hand om sig själva på ett sätt vi inte förväntar oss av barn. Det har ibland lett till problem när de placeras i familjehem. Därför har i alla fall vår kommun valt att ha ett särskilt boende med personal istället, förutom till de yngsta barnen.

Skolgången har fungerat så här långt. På det boende vi har kommer de flesta barnen från Afghanistan och de kanske inte har gått lika mycket i skola som en jämnårig svensk, men de är inte heller analfabeter. Vi har också ett par afrikanska (minns inte från vilket land) flickor och en iransk pojke som är placerade i familjehem. Även de har klarat att komma in i det svenska skolsystemet. Den iranska pojken var inte så gammal när han kom, under tonåren i alla fall, men flickorna var minst 15. Det gick bra ändå, förutom att den ena flickan var tvungen att avbryta sin skolgång för att föda det barn som blivit till genom en våldtäkt i hemlandet (ett vanlig inslag i krigföringen där). Men hon borde kanske ändå ha pluggat för fullt för att snabbt kunna börja jobba och bli kostnadseffektiv?

Sedan förstår jag inte varför jag inte skulle kunna jämföra med mina barn. Om du kräver av ensamkommande flyktingbarn att de ska bli lönsamma från dag ett så borde du väl ställa samma krav på alla barn?