Styrka hur då? Titta exempelvis på anhöriginvandringen från Somalia. I normalfallet ska en person som fått politisk asyl i Sverige ha rätt att låta sin maka/make och sina minderåriga barn komma hit. Men det hänger på att man har papper på att man hör ihop. Idag finns ingen myndighet som utfärdar somaliska pass eller andra identiteshandlingar som godkänns av Sverige. Föräldrar som sitter i Sverige och har sin maka/make och barnen i något överfullt flyktingläger i ett fattigt afrikanskt land erbjuder sig att göra DNA-test för att bevisa att deras barn verkligen är deras. Tyvärr. Det hjälper inte. Inga godkända papper=ingen rätt att komma hit. Konstigt då att en och annan till slut tar sig hit illegalt? Hur länge skulle du själv låta dina barn sitta i misär i ett flyktingläger innan du betalade en flyktingsmugglare för att få hit dem?

Och åldertester är inte 100% tillförlitliga. Man kan säkert hitta 27-åringar som påstår sig vara 17, men en person som i ett test bedöms vara 18-19 kan faktiskt lika gärna vara 17 eller 16. Dessutom har jag en känsla av att många infödda svenskar gör sina egna "ålderstester" genom att helt enkelt titta på ensamkommande flyktingbarn. Många gånger ser särskilt pojkarna ut att vara äldre än de är. Dels har de ofta riktigt mörkt hår, vilket gör att de första fjunen på överläppen och hakan kan se ut som en fullfjädrad mustasch för den som är mer van vid svenska 14-åringar. Dels har de här killarna ofta varit med om saker som tvingat dem att växa upp och lära sig sköta sig själva på ett sätt inget barn borde behöva. Det kan också sätt spår i utseendet.

Sedan undrar jag varför jag borde bli så upprörd över att en människa som kommit hit från ett annat land och som - oftast - jobbar och försörjer sig på usla svartjobb skulle kunna få skolgång för sitt barn och vård. Jag har inte sett särskilt många trådar som ifrågasätter varför en helsvensk latmask som inte gjort ett vettigt handtag i hela sitt liv ska få hemtjänst. Varför barnet till en svenskfödd svartjobbare och en hemmafru ska få gå i skola gratis. Varför en alkoholist, som redan kostat samhället enorma summor, ska få pension. Varför svenska interner på fängelser, som sannolikt orsakat större kostnader än de någonsin kan tänkas betala i skatt, ska få sjukvård. Vad är det med just landet man föds i som är så viktigt i sammanhanget?

Personligen betalar jag hellre en förlossning för en gömd flykting än en operation för en fängslad svenskfödd bankrånare. Men det kanske är jag som är konstig?

OK, så din definition på svensk är alltså en som betalar skatt här. Vad är då den blonda svenskfödda socialbidragstagaren som inte haft en inkomst i hela sitt liv? Norrman?

Det finns gott om skattebetalande människor med uppehållstillstånd i Sverige, men som inte är svenska medborgare och inte heller ser sig själva som svenskar. Likaså finns det många som kan bevisa sin "svenskhet" många generationer bakåt i tiden, men som varken har inkomst eller förmögenhet och därmed inte betalar annan skatt än moms på de varor de köper. Men det gör ju även papperslösa så jag antar att du inte räknar momsen som en riktig skatt.

För det första, hur definierar du barn? Håller du med svensk lag om att man är barn tills man fyller 18? I så fall finns det gott om barn med skägg. Rör det sig om etniskt svenska barn så syns det kanske inte så tydligt, eftersom de oftast har ljus skäggväxt. Dock finns ju även en och annan mörk svensk. Jag har en elev, helsvensk, som hade tydlig mustasch redan som 13-åring. Han är mörkhårig och var nog dessutom tidig med skäggväxten. Eftersom han är född på svenskt BB och aldrig haft anledning att ens fundera över att ljuga om sin ålder så är jag rätt övertygad om att han är så gammal som han säger. Är han ett "skäggebarn"?

För det andra: Hur många ensamkommande flyktingbarn känner du? Har du ens träffat några? Eller hur kan du veta att de inte har några som helst ambitioner att bidra till det svenska samhället? Jag känner ett par personer som kommit till Sverige på det sättet. De har jobb och lever fullt normala liv. I vår kommun finns ett boende för ensamkommande och eftersom jag sitter i socialnämnden får jag då och då information om hur det går för barnen. De jobbar på med sina studier och är betydligt mer ambitiösa än många svenska barn. De här barnen vet ofta vad fattigdom vill säga och inser att en utbildning är biljetten in på arbetsmarknaden. De vet också att de måste klara sig själva den dag de lämnar boendet. De kan inte räkna med att leva på sina föräldrar tills de är 20-25 år, som många svenska barn gör.

Nåja, ett av de ensamkommande flyktingbarn jag känner var tre år när han kom hit. Jag lovar dig att hans svenska är helt OK. Han jobbar idag som IT-tekniker och tar därmed inte något "enklare arbete" som borde ha gått till svenska ungdomar(!).

De ungdomar som bor i kommunens boende har varit lite äldre när de kom, de flesta 12-16 år, men de lär sig svenska förvånansvärt snabbt. Jag är själv lärare och har haft ett antal invandrarbarn som elever. Många av dem kan tillgodogöra sig svensk undervisning fullt ut efter ett eller två år här. Dessa killar (på just vårt boende finns bara killar) har alltså alla möjligheter att läsa på gymnasiet och gå ut med bra betyg. De flesta har ambitionen att sedan plugga vidare, och många kommer säkert att lyckas med det.

Visst är det sant att inte "bidrar" så mycket under sin första tid i Sverige. Han som kom som treåring hann vara här ganska länge innan han kunde kallas produktiv. Men på vilket sätt skiljer det sig från svenska barn? Mina egna på fem och åtta gör inte heller mycket nytta för det svenska samhället i stort. Jag är glad så länge de plockar undan sin egen disk efter sig. Men mitt inlägg här ovan handlade inte om insatser här och nu, utan var ett svar på ett påstående om att flyktingbarn kommer hit "utan några som helst ambitioner att bidra till samhället". Det tolkar jag inte bara som vad de gör dagen efter att de landat på svensk mark, utan mer som hela den tid de är här, alltså även efter avslutad utbildning.

Och om det hade funnits tusentals gravida papperslösa kvinnor i Sverige så hade detta kunnat bli ett problem. Men så är det inte. Redan tidigare har de papperslösa kvinnor som kommer in till förlossningen fått hjälp och jag har inte hört talas om det har stjälpt planeringen i något enda landsting.

Det finns rätt gott om lyckade fall, faktiskt. Jag är lokalpolitiker och var med och tog del av informationen innan vi beslöt oss för att skriva avtal med migrationsverket. Det finns rätt få exempel på att det gått åt skogen med de ensamkommande flyktingbarnen, men desto fler på att det gått bra. De här barnen är vanligen så oerhört motiverade och de kommer i en ålder där de fortfarande ganska lätt tar till sig ett nytt språk. De får också tidigt kontakt med svensk kultur och svenska värderingar och har därför ofta lättare att finna sig tillrätta det svenska samhället än de barn som kommit tillsammans med sina föräldrar. Det som möjligen kan vara svårt är att de ofta tvingats vänja sig vid att ta hand om sig själva på ett sätt vi inte förväntar oss av barn. Det har ibland lett till problem när de placeras i familjehem. Därför har i alla fall vår kommun valt att ha ett särskilt boende med personal istället, förutom till de yngsta barnen.

Skolgången har fungerat så här långt. På det boende vi har kommer de flesta barnen från Afghanistan och de kanske inte har gått lika mycket i skola som en jämnårig svensk, men de är inte heller analfabeter. Vi har också ett par afrikanska (minns inte från vilket land) flickor och en iransk pojke som är placerade i familjehem. Även de har klarat att komma in i det svenska skolsystemet. Den iranska pojken var inte så gammal när han kom, under tonåren i alla fall, men flickorna var minst 15. Det gick bra ändå, förutom att den ena flickan var tvungen att avbryta sin skolgång för att föda det barn som blivit till genom en våldtäkt i hemlandet (ett vanlig inslag i krigföringen där). Men hon borde kanske ändå ha pluggat för fullt för att snabbt kunna börja jobba och bli kostnadseffektiv?

Sedan förstår jag inte varför jag inte skulle kunna jämföra med mina barn. Om du kräver av ensamkommande flyktingbarn att de ska bli lönsamma från dag ett så borde du väl ställa samma krav på alla barn?

Nåja, ett helt uppslag i SvD och rätt mycket tid/plats även i andra medier. Kanske inte löpet på Aftonbladet, men nog fick det uppmärksamhet. Men så brukar det vara med invandrarfientliga element. Ni anser er aldrig få tillräckligt med uppmärksamhet för "era" frågor.

Dock tror jag inte att ändringen av högkostnadsskyddet har med vården för papperslösa att göra. Summan har legat stilla i tolv år. Säg något som inte blivit dyrare under den tiden!

För övrigt så är jag hjärtligt trött på detta eviga dalt med gruppen äldre. Visst finns det en del äldre som har det knapert ekonomisk, men det är precis lika sant att de största förmögenheterna i Sverige finns hos pensionärer. Många som jobbat länge med hög lön har betydligt bättre ekonomi än den genomsnittliga barnfamiljen, exempelvis. Pensionärer har inte längre barn som de måste försörja. Många av dem bor billigt i en bostad med lånen avbetalda. De kan laga sin egen lunch hemma och är inte hänvisade till dyra lunchrestauranger. De behöver inga särskilda arbetskläder. Om den här förändringen slår hårt mot någon så skulle jag snarare säga att det är mot kroniskt sjuka unga vuxna, som kanske aldrig kunnat komma ut i arbetslivet och tjäna pengar så att de kunnat skapa sig en buffert.

Detta var en lite utvikning, men jag får krupp på alla dessa människor som vill ställa "stackars" pensionärer mot flyktingar. Det är inte särskilt synd om de flesta pensionärerna i Sverige. Då är det betydligt värre att vara illegal invandrare med lunginflammation. Jag kan lätt leva med att mina skattepengar går till den illegala flyktingen istället för till mina föräldrar, båda i 70-årsåldern och med mycket god ekonomi. Faktiskt prioriterar jag flyktingen även framför mina svärföräldrar (drygt 70 och knappt 60). De har en riktigt dålig ekonomi, men det beror inte på att de inte haft chansen, utan på att de aldrig kunnat hålla i pengarna.

Vilka är "de" som genererade resurserna? Inte är väl alla delaktiga bara för att de råkar vara födda inom några slumpvis uppritade gränser? Den som inte kan (eller vill) jobba skapar inga resurser, oavsett var han eller hon är född, i alla inte resurser i form av skatteintäkter och det måste väl vara det den här diskussionen handlar om. Jag betalar gärna skatt för att den som inte kan försörja sig på annat sätt ska kunna få exempelvis socialbidrag, men jag har svårt att se hur den svensk som lever på socialbidrag skapar några resurser. Då skapas nog mer av den papperslösa flykting som tjänar 15 kr i timmen svart på att diska i ett restaurangkök.

Den här fixeringen vid gränser och vem som råkar komma från vilket land känns faktiskt bara löjlig. Varför skulle jag automatiskt vara mindre intresserad av att hjälpa en människa bara för att hon råkar vara född i ett annat land, kanske en annan världsdel, än jag själv? För mig känns det mer självklart att förse en papperslös barnfamilj med sjukvård än att betala socialbidragen till en helyllesvensk latmask som inte vill ta vilket jobb som helst eller som vägrar flytta ifrån en ort med hög arbetslöshet (Jo, jag vet att det finns arbetslösa som gör ALLT för att få jobb och ändå inte lyckas. Deras bidrag har jag inget emot att stå för.). Jag anser mig ha mer gemensamt med en småbarnsmamma från Somalia än med en halvalkoholiserad 55-årig före detta skogsarbetare från Härjedalen. Det känns mer självklart att låta mina skattepengar gå till skolgång för ett kurdiskt flyktingbarn som gömmer sig undan utvisning, än till kristallskådande "jobb-coacher" åt en arbetslös infödd stockholmare, även om jag rentav råkar ha bott granne med den senare.

Tur att jag inte är den sorten som anmäler inlägg. Jag lovar dig att jag inte behöver uppsöka "vården". Du får nog lära dig leva med att man kan ha en åsikt som avviker från din utan att det behöver betyda att man är sjuk. Vad Bush och Irak har med mitt resonemang att göra begriper jag dock inte, annat än möjligen för att kriget i Irak har genererat en hel del flyktingar. Jag är inte amerikan och har således inte röstat på Bush. Jag är inte heller militär och har inte själv deltagit i något krig. Jag är inte ens VD för något oljebolag eller innehavare av aktier i bilindustrin och därmed inte mer beroende av oljepriset än du eller någon annan.

Mina föräldrar älskar jag högt, liksom de mig. Vi har ett nära förhållande, ses ofta och hjälper varandra när det behövs. Men de behöver inte mer pengar. De har gott och väl råd att betala mer för sina mediciner. Så länge de har några år kvar på sina privata pensionsförsäkringar får de ut betydligt mer i månaden än vad exempelvis jag och min man får (vi är båda medelinkomsttagare). Så småningom blir summorna något lägre, men de har kunnat lägga en del på hög och kommer att klara sig bra. Liksom mina farbröder, moster och morbror m fl. Medelklassens pensionärer är helt enkelt inte fattiga. De bor i villor, har lägenhet i Spanien, kör nya bilar, seglar och spelar golf. Och inget fel i det. De har ärligt tjänat ihop sina pengar och njuter nu frukterna av ett långt arbetsliv. Men det är inte synd om dem.

Att det sedan finns några enskilda pensionärer som har det svårt är en annan sak. Det betyder inte att vi i Sverige måste avstå från att hjälpa flyktingar och istället lägga pengarna på att hjälpa hela gruppen pensionärer.

Jag vet att inte alla pensionärer har det bra. Det jag vänder mig emot är att man ständigt klumpar ihop alla pensionärer till en grupp och påstår att de har det så svårt. Allihop. Det är ju helt enkelt inte sant. Tittar på den samlade privata förmögenheten i Sverige så visar det sig att en mycket stor del av den tillhör personer över 65 år. Delvis för att en del av dem bor i villor där lånen är avbetalda. De pengarna har de kanske inte direkt tillgång till, men det går att sälja villan. Det finns också banker som har speciella lån för äldre med en villa eller bostadsrätt som säkerhet. De betalar inte särskilt hög ränta och behöver nog inte amortera alls. På så sätt kan de börja leva av pengarna som är bundna i bostaden innan de vill sälja den. De enda som förlorar på detta är eventuella arvingar, som får ut mindre den dag mamma/pappa dör. Det finns också stora förmögenheter bland pensionärer i form av aktier, banktillgodohavanden, egna företag mm.

Sedan finns det också verkliga fattigpensionärer, även om de blir allt färre. De allra fattigaste brukar vara kvinnor som varit hemmafruar en stor del av livet och därför bara har folkpension. De har det inte lätt. Men då får man göra något riktat till just den gruppen. Inte smälla på med pengar till varenda pensionär i hela Sverige och sedan konstatera att "hoppsan, det blev visst inget över till att ta emot hjälpbehövande som kommer till vårt land."

Dessutom förstår jag fortfarande inte varför en människa med ont om pengar, om hon nu är pensionär eller inte (jag tror att exempelvis unga vuxna som är så sjuka eller funktionshindrade att de inte kommer ut på arbetsmarknaden har det betydligt värre än den genomsnittliga pensionären) alltid ska ha förtur till svenska skattepengar för att hon råkar vara född svensk. Vad är det som säger att ett barn, fött av gömda flyktingar i Sverige, är mindre värt en svensk pensionär? Barn kan inte hjälpa var de föds eller under vilka förhållanden. Det är inte barn som röstat fram regeringar och presidenter som startar krig. Kongolesiska barn mår precis lika illa av att se sin mamma våldtas som ett svenskt barn skulle göra. Ett etiopiskt barn som bara får ett mål mat om dagen är lika hungrigt som ett svenskt barn skulle vara. Varför skulle jag ha så fel om jag vill ge åtminstone några få av de barnen en chans? Alla kan vi inte hjälpa. det vet jag. Men alla kommer heller inte att komma hit.

Läs artikeln en gång till. Där står klart och tydligt att framtidens pensionärer riskerar att bli fattiga. Den handlar inte om dagens pensionärer, utan om personer födda på femtiotalet. Födelseår -55 nämns särskilt. Dessa personer är idag bara 55 år, har alltså tio år kvar i arbetslivet. Att de - liksom vi som är ytterligare några år yngre - riskerar att få väldigt låga pensioner beror på intet sätt på att Sverige tar emot för många invandrare. Snarare finns två helt andra orsaker. Dels har dagens och gårdagens pensionärer röstat fram pensionssystem som inte bär sina egna kostnader. ATP-systemet innebar att alla fick ut mer än de betalade in. Det funkade så länge som det hela tiden blev fler som jobbade och till högre inkomster, men så ser det inte ut längre. Dels har vi en dålig befolkningsutveckling. Allt färre arbetande ska försörja allt fler äldre. De sista årtiondena har det fötts färre barn i Sverige än tidigare, samtidigt som vi lever längre än förr. Färre unga som jobbar och fler pensionärer, med andra ord. Vi ska nog vara glada att en och annan invandrare kommer hit och hjälper oss bättra på befolkningsstatistiken en aning.

Det är inte lätt att vara gammal och tappa orken. Det vet jag också. Men i vår familj tar vi hand om varandra. Jag tycker fruktansvärt synd om de gamla som inte har någon som kan ställa upp för dem, för som du beskriver så räcker hemtjänsten inte till. Men de som har barn, barnbarn och barnbarnsbarn och ändå inte kan få lite extra hjälp, hur har de hamnat i den situationen? Hur har de behandlat sina barn och barnbarn, eftersom dessa inte vill ställa upp nu när de behövs? Alla äldre har inte varit snälla och trevliga hela livet. Kanske det som sedan slår tillbaka?

Min farmorsmor hade sin dotter, sina söner, ett par sonhustrur och runt 15 barnbarn som turades om att ställa upp när hon började tackla av. Min farmor hade sina fyra barn, två sonhustrur och flera vuxna barnbarn (fast flera av oss barnbarn var just då rätt upptagna med barnafödande och spädbarn, så i ärlighetens namn så var det mest de i mina föräldrars generation som var där). När mormor blev sjuk gick det rätt snabbt. Från att ha klarat sig med ett en granne skottade snö åt henne på vintrarna tills hon dog tog det mindre än ett år, men under den tiden var hennes döttrar, mågar och vi fyra barnbarn där ofta. Självklart passade vi då på att städa, baka, tvätta etc. Vår släkt bor lite utspritt, så vi kan sällan titta in en eftermiddag bara, men vi åker och hälsar på varandra.

Mina föräldrar har fortfarande en bit kvar till hemtjänststadiet. Än så länge hjälper de oss genom att vara barnvakter oftare än vi får tillfälle att hjälpa dem. Men vi brukar i alla fall se till att de slipper riktigt tunga sysslor, typ att plocka fram trädgårdsmöbler på våren, täcka över poolen inför vintern osv. När jag är där passar jag på att dra runt gräsklipparen eller skotta snö. De klarar fortfarande sådana saker, men det känns bra att kunna hjälpa till. På samma sätt ser det ut bland mina vänner. Mamma och pappa har några grannar i samma ålder och jag ser ju att deras barn också är där och hjälper till.

Oavsett antal invandrare som kommer hit (och som för övrigt påfallande ofta tar jobb inom hemtjänsten, i alla fall där jag bor) så kommer äldre alltid att behöva hjälp av sina anhöriga. Lyckas man inte hålla ihop och hjälpas åt inom familjen så spelar det nog ingen roll hur mycket pengar kommunen kan lägga på vården.

Ja, eller så sjunker antalet arbetade timmar, det startas färre företag, befintliga företag läggs ned eller går i konkurs. Och så får vi till slut in mindre pengar än innan höjningen av skatterna.

Visst vet jag att det finns barnlösa. Jag var själv nära att förbli det, så jag är väldigt medveten om den problematiken. Men de flesta har ändå barn. Kommunen och landstinget bör fortsätta att ha ett ansvar för det mesta basala. Se till att de gamla har tak över huvudet, får mat och nödvändig vård, samt hjälp med såväl personlig hygien som rimlig städning av bostaden. Men inte mer än så. Den gamla som väljer att bo i en villa på sju rum kan nog inte kräva att kommunen ska städa alla sju rummen. Man kan inte förvänta sig att kommunen ska stå för sällskap och pratstunder eller att hemtjänsten ska gå ut med hunden (jag tror inte att det görs så ofta idag, men det förekom när min syster jobbade inom hemtjänsten på 90-talet). Det är saker som anhöriga får ställa upp med. Och har man inga anhöriga finns sådant som Röda Korsets besöksverksamhet. Min egen mormor var mycket aktiv i den innan hon själv blev sjuk och behövde hjälp. Vi kan inte räkna med att ha skattefinansierad, avlönad personal till allting. Vi behöver också engagerade människor som ser sitt ansvar och vill hjälpa andra.

Men du vill alltså att hemtjänsten ska vara alla goda gåvors givare och ser hellre mer hemtjänst än att ett barn slipper svälta ihjäl, bara för att barnet inte råkar vara av svenskt ursprung. Bevare oss för en sådan människosyn!

OK, låt mig bara kolla en gång till. Barn som vistas här illegalt kan gärna svälta ihjäl. Det är din åsikt. På riktigt.

Ibland skäms jag för att vara svensk.

På vilket sätt har en nyanländ flykting med SFI-bidrag det bättre än sjuka och arbetslösa? Upplys mig gärna. Jag sitter i socialnämnden i min hemkommun och varje månad kan jag gå igenom en lista på exakt vilka summor som betalats ut i exempelvis socialbidrag till våra kommuninvånare. Invandrare som studerar SFI hamnar i en kategori, arbetslösa utan eller med otillräcklig A-kassa i en annan och sjuka utan eller med otillräcklig sjukersättning i en tredje. Jag ser alltså exakt vilka summor som betalas ut till varje typ av hjälpbehövande. Hittills har jag inte sett något som tyder på att just SFI-studerande skulle få pengar till något lyxliv. Precis som andra behövande får de vad de behöver för att - med små marginaler - kunna försörja sig själva och sina barn. Om det blir på öret samma vet jag inte. Det är sällan två mottagare av försörjningsstöd får på öret samma summa, oavsett anledning till att de behöver stödet. Men några märkbara skillnader är det i alla fall inte tal om. Det ser jag. Svart på vitt. Varje månad. Direkt från den instans som betalar ut stödet. Var hämtar du din information?

Och så det där försåtliga "så kallade" flyktingbarn. Utan att kunna anklagas för att påstå något bestämt så har du genast framställt det som om ensamkommande flyktingbarn är någon sorts bedragare. Säkert ett bekvämt sätt att argumentera, men inte särskilt renhårigt.

Jag vet att det har hänt, ja. Men jag vet också att när det gäller ensamkommande som finns på boendet i min egen kommun så får man ta till en rejäl dos fantasi om man ska få dem till att vara vuxna. Nu har jag inte direkt personligen gjort något handröntgen eller liknande på dem och visst kan man tänka sig ett fall där en pojke som säger sig vara 16 och även ser ut som 16, egentligen visar sig vara en ovanligt späd och outvecklad 18-åring. Men det är inte vad jag skulle gissa på i första hand.

Är du förresten lika misstänksam mot alla andra grupper i samhället? Pratar du enbart om "så kallade hantverkare" eller "så kallade byggare" efter att ha sett TV-program som avslöjar ett fåtal fuskbyggen? För ett tag sedan avslöjades det ju att en person lyckats lura sig till en läkartjänst utan att egentligen vara utbildad. Betyder det att det numera bara finns "så kallade läkare"  i din värld?

Pengar är ingen garanti mot allt ont. I nazisternas läger gasades rika och fattiga judar ihjäl sida vid sida. I dagens Iran sätts rika samvetsfångar i samma fängelse som fattiga. Möjligen kan några rika judar på 30-talet och några rika oliktänkande iranier idag ha lyckats köpa falska papper och därmed tagit sig ut ur landet. På 30-talet lät vi judarna vända vid gränsen och åka tillbaka till en säker död. Ska vi göra samma sak med iranier (och andra flyktingar) idag? Och är det då någon tröst att fattigare förföljda människor inte ens hade chansen att försöka fly?

Nja, inte riktigt så väl? Eller har jag missat att barn till arbetslösa slängs ut ur skolan? Att funktionshindrade som aldrig kunnat jobba inte får någon vård? På något sätt måste jag ha missförstått hela poängen med den skattefinansierade välfärden. Jag trodde nämligen att den gick ut på att alla skulle få tillgång till sådant som skola och vård, oavsett om de hade möjlighet att vara med och betala eller inte. Men jag kan förstås ha fel. Eller så var det du som glömde något i hastigheten.