Manchester skrev 2011-03-09 23:18:54 följande:
Det är inte lätt att vara gammal och tappa orken. Det vet jag också. Men i vår familj tar vi hand om varandra. Jag tycker fruktansvärt synd om de gamla som inte har någon som kan ställa upp för dem, för som du beskriver så räcker hemtjänsten inte till. Men de som har barn, barnbarn och barnbarnsbarn och ändå inte kan få lite extra hjälp, hur har de hamnat i den situationen? Hur har de behandlat sina barn och barnbarn, eftersom dessa inte vill ställa upp nu när de behövs? Alla äldre har inte varit snälla och trevliga hela livet. Kanske det som sedan slår tillbaka?
Min farmorsmor hade sin dotter, sina söner, ett par sonhustrur och runt 15 barnbarn som turades om att ställa upp när hon började tackla av. Min farmor hade sina fyra barn, två sonhustrur och flera vuxna barnbarn (fast flera av oss barnbarn var just då rätt upptagna med barnafödande och spädbarn, så i ärlighetens namn så var det mest de i mina föräldrars generation som var där). När mormor blev sjuk gick det rätt snabbt. Från att ha klarat sig med ett en granne skottade snö åt henne på vintrarna tills hon dog tog det mindre än ett år, men under den tiden var hennes döttrar, mågar och vi fyra barnbarn där ofta. Självklart passade vi då på att städa, baka, tvätta etc. Vår släkt bor lite utspritt, så vi kan sällan titta in en eftermiddag bara, men vi åker och hälsar på varandra.
Mina föräldrar har fortfarande en bit kvar till hemtjänststadiet. Än så länge hjälper de oss genom att vara barnvakter oftare än vi får tillfälle att hjälpa dem. Men vi brukar i alla fall se till att de slipper riktigt tunga sysslor, typ att plocka fram trädgårdsmöbler på våren, täcka över poolen inför vintern osv. När jag är där passar jag på att dra runt gräsklipparen eller skotta snö. De klarar fortfarande sådana saker, men det känns bra att kunna hjälpa till. På samma sätt ser det ut bland mina vänner. Mamma och pappa har några grannar i samma ålder och jag ser ju att deras barn också är där och hjälper till.
Oavsett antal invandrare som kommer hit (och som för övrigt påfallande ofta tar jobb inom hemtjänsten, i alla fall där jag bor) så kommer äldre alltid att behöva hjälp av sina anhöriga. Lyckas man inte hålla ihop och hjälpas åt inom familjen så spelar det nog ingen roll hur mycket pengar kommunen kan lägga på vården.
Har du tänkt på att många faktiskt e barnlösa? Det e VÄLDIGT många gamla som faktiskt e det!!! Å OM det nu e så att det skulle ha skurit sig i relationen med barnen, oavsett anledning, så ger jag hellre den personen hemtjänst än ett hungrigt barn (som inte bett om att komma tillvärlden),, som vistas i swe illegalt, mat!!! För du kan väl ändå inte mena att om de gamla har varit dumma å elaka mot sina barn, att de då e värda mindre hemtjänst?!
Å jag vill INTE betala mer skatt än vad vi redan gör för att täcka upp invandringen! Jag vill INTE betala för andra människor så e det bara! Lösningen på problemet e inte att vi tar in mer invandrare i swe, utan problemet måste lösas på en djupare nivå!
Min man betalar 55% i skatt varje månad, hur ycket ska då han betala? Om vi ska höja skatten? Det e absurt! Om det ska vara så, då vill jag att min son får bättre mat i skolan, vi får lägre barnomsorgsavgift (vi betalar maxtaxa å den e inte nådig), lägre kostnad för tandvårs etc etc. Det ska gynna oss! Den svenska välfärden! Inte till invandring!
Jag kan inte säga det nog så många gånger! MAN BJUDER INTE 20st PÅ MIDDAG OM MAN BARA HAR MAT I KYLSKÅPET FÖR 10!!!!!!!!