Sfinkterruptur som läkt BRA!

Som jag skrev ville jag höra om BRA och positiva resultat. Den där tråden gör mig bara rädd för många verkar väldigt bittra och arga då det INTE läkt bra. Jag förstår dem fullt ut, det är ju sånt de varit med om som jag är rädd för!! Vill inte läsa sånt... Men ingen verkar ju ha läkt bra eller så ligger tråden fel, ska kolla lite mer...

Jag drabbades vid min andra förlossning för drygt ett år sedan. Jag var livrädd till en början och var helt säker på att jag skulle få oerhörda men. Så fort jag fick började jag med knipövningar och var redan vid efterkontrollen hyfsat återställd.

Jag fick heller ingen förklaring och skuldbelade mig själv väldigt mycket för att jag inte förmådde hålla emot tillräckligt. Läkaren som gjorde efterkontrollen menade att det berodde på att min förlossning gick så fort. Jag har dock efteråt träffat en mycket kunnig och välrekommenderad gynekolog som menade att om personalen gör sitt jobb ordentligt ska dessa skador inte kunna uppstå.

Det som var svårast för mig och som tog längst tid var att återfå ett normalt sexliv utan smärtor. Idag är jag helt återställd på alla plan. Jag har inga av de problem som man kan läsa om i tråden ovan. Mitt råd till dig är knip (jag kniper fortfarande dagligen) och åter knip. Låt det ta tid, kontakta gyn om du får problem.

Om du ska få fler barn och vill föda vaginalt se till att personalen är medveten om att du drabbats och att de hjälper dig att hålla emot. Vill du inte föda vaginalt igen stå på dig om snitt. det är din kropp!!

de i tråden är inte alls bittra och alla där har inte bestående men! om du läst hade du förstått det. vissa har dock blivit oerhört ledsna över det som hänt, eftersom det är en stor skada! så de hjälper varandra, de är inte där och skriver bittra saker jämt. de hjälper varandra!

såklart finns det dom som har skador som inte läkt bra. tyvärr!!

jag drabbades för över ett år sedan, total sr ruptur. grad 3.. min skada är helt läkt, inga somhelst men idag. men jag är ledsen över det som hänt och velar fortfarande för hur jag ska föda nästa gång.

det finns gott om folk som har läkt bra!

därför är det en bra tråd!!

Jag drabbades av detta vid min förlossning för 15 månader sedan, på grund av lite krångel med läkningen hade jag nog besvär längre av vad jag behövt annars. Känner inte av några besvär längre :)

Jag förstår dig TS, att du bara vill höra positiva saker. Jag fick i alla fall en partiell sfinkterruptur när vår dotter föddes för snart 3 år sedan. Blev också sövd och syddes ordentligt på operation efteråt. Har inga restsymtom alls, utan min ruptur är väldigt bra lagad. Ska snart föda barn nr 2 om 1-2 veckor, och kommer bli igångsatt innan BF, för att barnet inte ska bli för stort, och på så vis optimera förutsättningarna.

I mitt fall var det troligtvis en sugklocka som ställde till det. BM höll emot med perinealskydd, och det är möjligt att jag fått en total ruptur om inte hon hållit emot.

Ja det är säkert en bra tråd, jag menar inget illa att de är bittra (de som är det). Jag skulle va precis likadan. Men när man är som mest sårbar ser man ju bara allt negativt, därför vill jag BARA höra om positiva saker. Men jag tvingar ingen att skriva här...

Ni som skrivit iaf, tack och va skönt att ni läkt bra och inte har besvär nu! Toabesöken går bra så det känns hoppfullt. Hur gör ni knipövningar? Jag försöker spänna o slappna av när jag kommer ihåg.. I dagsläget har det säkert läkt ihop men nu börjar stygnen kännas rejält, de ska ju gå bort av sig själva. Får väl se vad de säger på efterkontrollen. Det jag är rädd för är just sexet, av andra skäl har jag haft besvär med underlivet förut och haft sprickor som inte velat läka på länge pga nån slags inflammation. Det är inte kul! Hon som förslöste mig var ju student men de höll emot med tvättlappar och sånt. Ingen sugklocka och det gick nog inte jättefort. Efte att jag var öppen 10 cm tog det kanske 2 tim, tyckte jag krystade i en evighet. Men jag stod ut mycket pga att de sa "nu ska du bara andas, nu måste vävnaderna täjnas, nu ska bebisen åka in och ut en stund" osv... Gjorde precis så. Men men jag lär aldrig få veta. Tur att jag är så upptagen med min älskling nu att jag inte orkar tänka på det här. Än så länge har jag inge större besvär, men jag är rädd för vad som händer när allt ser fint ut... kommer det kännas bra då?? Törs man chansa igen osv??

Fast egentligen läser man ju om folk som inte gått sönder speciellt mycket och blivit sydda ett par stygn av barnmorska helt galet. Att det läkt konstigt eller tajt och gjort sexlivet jobbigt. Så på så vis kanske man hade tur som fick sys av läkare haha...