smärträdd förstagångsgravid - råd?

Jag inser att det är ALLT för tidigt att börja nojja. Är bara i vecka 12 än men drömmer redan mardrömmar om förlossning. Jag är en extremt smärträdd person (ska man sätta sig i situationen att bli gravid alls då kan jag fråga mig själv ibland..). Allt man läser här, allt man hör om; att det gör fruktansvärt ont, att man kanske inte hinner få eda, att man ska sys och att det också gör ont, att man har jätteont av att gå på toa, att man känner sig som en babian där nere etc.etc.etc.

Det skrämmer mig något så fruktansvärt allt det här. Tror inte snitt är så mkt roligare med en bukoperation och allt vad det innebär. Jag har så OTROLIGT svårt att tro att JAG (människan som gråter när jag slår i en tå) ska klara det.

Hur gör man för att inte vara så orolig?

Finns det några "hyffsat" enkla första-förlossningar eller är allt bara så fruktansvärt?

Som sagt, vet att det är löjligt att tänka på det med BF i september, men kan helt enkelt inte sluta!
//orolig första-gångs-gravid.

Tack så hemskt mycket alla ni som tagit er tid och svarat! Och tack för att ni delat med er av er upplevelse. Det är ju som ni säger, man klarar det i slutändan, det är bara att förlikas med att det kommer göra ont. Klart att man kan styra det lite själv och som någon sa vad gäller andning - det är säkert väldigt viktigt! Ja, jag hoppas verkligen att de har föräldrakurser under sommaren här i Götet. Dessvärre är min sambo boendes i Norge ända tills vi flyttar dit efter födseln så den kursen får man gå på själv :( Är ju också lite tråkigt då jag inte vet hur han ska kunna "Hjälpa" mig under förlossningen då han inte kommer att ha gått föräldrakurs och sådär :/ Hur mycket kan man egentligen kräva av den man är ihop med under förlossningen?

Ja som sagt, era svar var fantastiska. Tack!

smärträdd förstagångsgravid - råd?

INNEHÅLL