Naturligtvis kommer många män som har en tveksam relation till barnets mamma att vilja ha en faderskapsbekräftelse – män kan ju till skillnad från kvinnor aldrig vara säkra på att de är barnets föräldrar, med mindre än att en faderskapsutredning görs.

Mao, han kräver ingen annan säkerhet än den du fått gratis pga. av din biologi

Angående rättigheter så får mammor alla rättigheter i present, utan annan prestation än att föda barnet, medan pappan antingen måste "godkännas" av  mamman, eller gå till domstol.

Mao, han kräver inget annat än samma rättigheter som du fått i present av staten för att du råkar ha en snippa, och inte en snopp, mellan benen.

 Inte heller behöver du bjuda in pappan till ditt ditt hem. Låt barnet umgås hos pappan.

Mao, samma möjlighet som du anser att bara du ska ha rätt till. 

Anledningen till att du reagerar med sån våldsam aggression är att du i grunden ser barnet som din personliga egendom, och därför tycker att det är "orättvist" att pappan vill ha samma rättigheter som du. 

Men, du har själv försatt dig i den här situationen, som valde att skaffa ett barn med den mannen, så varför klagar du på att pappan vill ha samma rättigheter som du.

Du försöker dig på den gamla vanliga "kvinnor är alltid offer, män alltid förövare"-taktiken konstaterar jag.

Vilket i det här sammanhanget är bullshit:

Kvinnor har ju de facto fler möjligheter, dels vad gäller möjligheterna att avbryta en graviditet, och i all synnerhet när det gäller vårdnaden, som kvinnor får till skänks, men som män måste få genom mammans goda vilja eller genom domstolen.

Den som har större valmöjligheter har också större ansvar för sina val, konstigare än så är det inte.

Jo, absolut, alla har rätt att att känna ilka, sorg, frustration, och alla de känslor man som människa kan ha.

DÄREMOT, har man som förälder ett ansvar att särskilja de känslorna från hur man hanterar relationen till den andra föräldern.

Det är INTE ok att utmåla den andra föräldern som ett svin, bara för att den råkar ha en annan åsikt, eller för att den föräldern vill ha del i barnets liv på samma villkor som man själv har. 

Dessutom finns det en annan aspekt på det här, som åtminstone jag tycker är värd att tas på allvar: Det sägs ju ibland som om det vore den självklaraste av sanningar att man ska ge utlopp för sina känslor.

Problemet med det är att all modern psykologisk forskning visar att de som ger utlopp för sina aggressioner, snarare än att lära sig idka emotionell självkontroll, och självreglering, inte blir av med sina aggressioner, utan tvärtom ÖKAR aggressionerna. 

Att uppmuntra TS känslor, där hon önskar att någon annan varit pappa, är fruktansvärt kontraproduktivt. Tänk dig att pappan har motsvarande "hjälpsamma" och "förstående" människor, som uppmuntrar honom att önska att någon annan varit mamma (eller ännu värre, om föräldrarna säger sådana saker till varandra)

Då ska barnet ha två idioter till föräldrar vars attityd mot den andra föräldern kommer att spegla att den föräldern är oönskad.

Sorry, men barnet kommer att uppfatta det, och för barnet finns bara just dessa två föräldrar, som barnet älskar och som har en unik plats.

Att känna, och ännu värre, visa, förakt för den andre föräldern är otroligt skadligt för barnets självkänsla.

Javisst, alla vi föräldrar som inte har en toppenrelation till den andra föräldern kan känna sådana känslor som TS, men att elda på de känslorna är en återvändsgränd som bara leder till ökad irritation och ännu sämre föräldrarelation. 

Två fel gör inte ett rätt – tvärtom! Om pappan är en idiot är det desto viktigare att mamman INTE är det.

En förälder som pratar om barnets andra förälder på det sättet är INTE något att hålla fram som ett föredöme!

Det är inte tufft att "sätta ner foten och be fanskapet att dra åt hä**te" (för övrigt stavas helvete med e, så ska man be någon fara dit kan det ju vara bra att kunna ange adressen rätt

Hela TS inlägg pekar på att hon är precis lika konfliktbenägen som hon anklagar pappan för att vara.

Det är fanimig ingen merit! 

Jättebra! Fortsätt med det! Men läs mitt tidigare inlägg – all modern psykologisk forskning visar att de som lever ut sina aggressioner på det sättet du gör här blir olyckligare – inte lyckligare.

Det handlar inte alls om att hålla alla sina känslor inom sig och undertrycka allt, men däremot att lära sig psykisk självreglering. Du ska bestämma över dina känslor, inte dina känslor över dig.

Om du hade såpass mycket distans till det så att du kunde läsa ditt eget inlägg som om det vore skriven av någon helt annan, kanske i en annan situation, så skulle du själv reagera på hur extremt utlevande det är.

För att ta en liknelse: När du känner att du blir kissnödig kan du inse den känslan, men du kan också kontrollera den och vänta tills du hittar en toalett där du kan få utlopp för det under ordnade former. Du släpper inte bara iväg det i brallan så fort du känner dig nödig :) Av det enkla skälet att det inte är bra för vare sig dig eller din omgivning.

På motsvarande sätt är känslomässig inkontinens inte bra. Det är ett beteende som bara är försvarligt för små barn, inte för vuxna, förhoppningsvis ansvarstagande, föräldrar.

Då kanske du säger att du får göra vad du vill så länge du inte visar det för barnet, och javisst, ingen kan hindra dig, men precis som jag skulle reagera på om du gick och småskvätte lite varstans i din bostad såfort du blev kissnödig, även om det bara skulle angå dig, reagerar jag på folk som inte kan kontrollera sig själv psykiskt och verbalt.

Rent konkret i ditt fall: Jaha, så du är arg och besviken på pappan, men exakt hur tror du att det kommer att förbättra läget att du kallar honom idiot, vill be honom fara åt helvet, och mest av allt önskar att han aldrig hade blivit pappa till ert barn

Klart som fan han ska sköta sig, precis som hon ska, men att någon annan beter sig dumt ger inte en själv frisedel att börja bete sig lika olämpligt.

Du tycker att hon helt privat ska avreagera sig bäst hon vill. Dels håller jag inte med om det, eftersom det även för henne själv är dumt i längden – det förhindrar psykisk mognad, och dels så är internet inte något privat utrymme, även om vissa tror det.

Här inne finns andra vuxna, och tro det eller ej också barn, och då får man för tusan ta och tänka efter hur man uttrycker sig.

Det är illa att själv uppföra sig om barn när man som vuxen har ansvar för dem. 

Nej det är det inte. Det här är ett publikt forum, inte din privata toalett.