Vi som förlorat våra syskon för tidigt =(

Min bror, 25 år, gick bort för 4 veckor sen.

Jag förstår att det blir lättare med tiden men just nu vet jag inte hur jag ska kunna leva normalt. Min hjärna funkar inte och jag är så otroligt trött  och gråter hela tiden när jag är ensam. Jag går hela tiden och "skärper mig" inför andra för att verka normal och gillar inte att gråta när andra ser och sen blir det dubbelt upp när jag sitter själv på kvällarna.

Jag vill berätta om honom för alla jag ser, vill att hela världen ska veta hur fin han var. Jag vill att alla som inte kände honom ska förstå vad de missat. Men jag inser ju att det inte är ett friskt tänkande jag har just nu så jag pratar bara om honom med de som kände honom, som vill och orkar.

Jag försöker tänka att det blir bättre, att jag kommer lära mig att hantera det med tiden, och det är skönt att läsa om er som gick igenom det för några år sen, att även om det inte slutar göra ont så lär man sig ha en normal vardag iaf.