Årsdagen börjar närma sig

Nu är det snart ett år sedan jag förlorade dig lilla Jenny Penny. Min älskade vän och mitt barns mamma. De minnen som vi inte har tillsammans är inte värda att minnas.
Jag förstår inte hur jag kan ha fungerat i nästan ett år utan dig. Det kan inte vara sant.
Den 21 mars var det exakt ett år sedan som du lämnade oss.
Ett år, obegripligt.
Vi saknar och älskar dig här nere Jenny Penny.

Jag fruktar för denna dagen, årsdagen. Det blir så verkligt, så uppenbart, en milstolpe som jag inte vill passera.
Har ni förlorat någon nära? Hur ska jag hantera årsdagen, vad gör man? Står man ut? Jag fruktar denna dag, fruktar. Jag är så rädd för att återuppleva det där hemska som va precis i början.
Jag vänder mig till er kära främlingar, kära vänner, har ni något råd?