Så tomt... (långt men läs gärna, behöver stöd)

Har inte varit med om nåt liknande men vill bara skicka en styrkekram o hoppas att du få tag på nån som du kan prata med. Finns det inte olika föreningar som man kan gå med i som har varit med om det samma o där man kan få lite stöd.

Kram

Kramar

Jag är så ledsen för din skull. Det gör så ont i mitt hjärta att läsa om vad du har varit med om. Jag har varit med om tre missfall, alla innan vecka 15 och jag känner fortfarande en oerhörd smärta. Att därför gå så långt som du har gått i din graviditet och känna det du känner kan jag inte ens föreställa mig. Jag är troende, och jag ber för dig och ditt barn och hoppas att du får styrka att orka med ditt liv och att gå vidare. Prata så mycket du kan, med en kurator, din man, din familj och dina vänner. Så mycket du vill, orkar och känner för. Det är en tuff period just nu, men du kommer att klara det. Kom ihåg att du är stark. Du fick den finaste gåvan du kunde få, Elin, och hon fick den bästa mamman hon kunde ha fått, DIG. Nu är hon i himmelen, eller på en bättre plats och väntar på dig där. Vårda ert fina minne och den tid ni fick tillsammans. Hon i din fina mage, Du bärande på henne dygnet runt. Jag skickar dig många kramar.

Har gått igenom samma sak och känner igen känslan av tomhet och man vet inte vart man skall ta vägen. Men på nått sätt hittar man tillbaka igen men det tar tid. Så mitt tips till dig är att ha tålmod. Och ta egen efter hur DU mår
Kram

Grattis till fina Elina, och är orehört ledsen att hon inte fick stanna hos er.
Har också förlorat min son för inte så längesedan.
Änglarum har varit ett stort stöd för mig under dessa månader.

Massor av styrke kramar till dig och din man/sambo.
Ta dagen som den kommer och gör inget för någon annan och tänk bara på dig själv och din man!

grattis till er dotter, och jag beklagar förlusten!!! Finns inga ord som kan trösta

Grattis till din fina dotter och beklagar att hon ej fick stanna kvar hos er,
vet hur ont det gör och hur tom det är.

styrke kramar från en till ängelmamma

Åhh vad ledsen jag blir när jag läser när fler och fler förlorar sina små.
Så ledsen för eran skull...

Jag har skrivit  i bloggen på fl om våran tjej Lola som vi förlorade i magen v 39 i mars 08.
Dels i bloggen "om Lola" och i den andra bloggen på fl. I den sist nämnda har jag skrivit om hur den närmaste tiden efter förlossningen var. Rubriken heter " Hemkomsten från Vrinnevi"

Läs gärna om det kan hjälpa dig något.

Många Kramar till er!

Usch, blir så ledsen för din skull Lycklig11. Detta skulle även bli det lyckligaste året i mitt liv, jag skulle få mitt första barn. Men det är som att man inte skall kunna ha det bra, utan lyckan bara tas ifrån en....
Jag miste mitt barn den 1 mars i år och det är det absolut värsta jag har varit med om.
Du kan skriva till mig om du känner för att prata!
Kram

Jag beklagar er sorg! Vi förlorade vår dotter i samband med förlossningen i april förra året. Jag minns den närmsta tiden efteråt som ett stort svart hål. Kunde inte fatta hur man skulle överleva. På något konstigt sätt gör man ändå det. Hur ont det gör och trots att man inte vill så går dagarna en efter en. Mitt enda råd är att försöka samla på er så mycket minnen som möjligt, för det är det enda man har kvar sen. Ta hand om varandra, ta emot den hjälp som erbjuds om det känns rätt för er. Stor kram

Grattis till Elina,men beklagar att hon inte fick stanna hos er.
Jag är själv änglamamma till min Arvid som föddes död i jan-10.

massor kramar

Vill först och främst säga grattis till Elina. Jag beklagar att hon inte kunde stanna.

Att förlora sitt barn är bland det värsta man kan gå igenom och ingen ska behöva uppleva det.  Jag lider verkligen med er för jag vet hur ont det gör. Jag förlorade min Wilhelm i maj-09 i vecka 37+3 och det har varit en lång väg tillbaka till livet. Jag fick ta en timme i taget, en dag i taget, en vecka i taget. Den där tomheten du beskriver känner jag såväl igen.

Massor av kramar till dig!

Grattis till lilla tjejjen som blev en ängel även för er. För ca 3 veckor sedan fick även jag föda ut vår fina tjej som oxå tyvärr är en ängel. Det var också vårat första barn och de går inte att beskriva hur ledsen man är och vilken tomhet detta är :(
Men man måst evara stakr och tänka possetivt. Och prata mycket om vad man gått igenom har vart ett stort stöd för mig i detta situation. Men vi ska lyckas nästa gång eller hur? :)

Vi ska också få ha en underbar nöfödd bebis liggandes på vårt bröst. Den dagen kommer.

Styrke kramar till er båda. Och ta hand om varandra.