varför kan farmor inte planera sin semster innan hon vet min?

Jag tror nog din snilleblixt till svärmor har gjort lite för många antaganden...
Eller har du uteslutit en del av historien? Har ni kommit överens om att hon ska 'hjälpa till' i sommar?

Hon kanske "hoppas" på att få sitt barnbarn lite i sommar

Jag tycker att du skall vara glad att barnets farmor bryr sig. Då kanske barnet skulle kunna ha ett riktigt långt sommarlov. Det verkar som om hon är orolig över att ni inte kan vara lediga i juli. Inget konstigt i det.

Jag är riktigt avundsjuk på dig. Skulle också vilja att mina barns mor och farföräldrar skulle lägga sig i lite och vela ha hand om deras barnbarn.  

Min svärmor är en underbar farmor, men som svärmor lämnar hon en del övrigt att önska

Det är just det som stör mig, att hon verkar anta att någon annan ska ha hand om sonen. det var en fundering innan jag frågade chefen hur det skulle göras upp (vi fick lappen om semester från dagis på en fredag och var till dem på helgen), att hur vi gjorde om systemet hade ändrats till rotation punkt slut. I såfall skulle jag haft augusti om jag fortsatte från där jag slutatde (hade juli för första gången innan jag gick på mammaledigt, ha haft mycket sen semester, eget val) eller juni om mitt hemmaår räknades med.
Men detta redde ju upp sig redan på måndagen när jag frågade chefen hur det var, och han sa att det var som förut. Mellan varven har det nämligen varit tal om att återgå till rotation eftersom det finns så många barnföräldrar, och det betyder att övriga nästan alltid viker sig.

Mina svärföräldrar är underbara på så vis att de hjälper till väldigt mycket när mannen är på sjön, tex hämtar från dagis om de slutar tidigt, har honom om de är lediga osv. Detta på eget initiativ för det mesta, ibland har jag bett om det pga övertid (vid jul) eller som senaste helg då det var fackföreningsmöte. Även min mamma ställer upp enormt mycket när min man är borta, även där får hon själv välja sina tillfällen.

Svärmor är dock en helt annan sorts person än vad jag är, och det är väll där det skär sig. Bla blir jag knäpp på hennes krav att jag altid ska ringa och berätta att jag kommit hem när jag varit där. Sist såg jag dagen efter ett sms som frågade om vi kom hem ordentligt, fast hon visste att vi skulle till butiken och att köerna kan vara långa på fredags kvällar. Sen då när man kommer hem ska sonen läggas och mitt huvud är tomt. jag känner mig lite kvävd och kontrollerad helt enkelt. Enda gången min mamma vill att jag smsar är om jag varit över till sverige (bor på åland, 2½ timme med båt) så hon vet att vi kommit fram, och det är ok. Jag förstår även farmor på vintern när det är mörkt och man åker sent, men nu sist åkte vi direkt efter (den tidiga) middagen, i hopp om att missa värsta rusningen i butiken.

sen har jag svårt att förstå hur hon tänkte med semestern, sonen kan inte vara som "dagbarn" hos henne om jag jobbar, det är 35km enkel väg och med bensinpriserna som är finns det inte en chans att jag börjar köra 140km om dagen för att hämta och lämna, jag får ju nästan ingen vakentid med sonen då pga restiderna... och ha honom borta ur mitt liv förutom på helgerna i en månad går bara fetbort

Det förklarar saken lite bättre - hon är en orolig själ. Hon klurar på problem som ännu inte har uppstått! Jag kan tycka att hon gör det av välmening, vill vara lugn och veta att ni är i säkerhet när ni är ute på vägarna och veta att hon kan ställa upp för er i sommar om det skulle behövas. Tror det är vanligt för far- och mormödrar att vara sådana. Ring och prata med henne, hör varför hon är orolig och lugna henne sen, med snäll ton förstås. Försäkra henne att du ringer om hon behövs. Svärmödrar behöver också lite omtanke ibland :)

Jodå, hon är en orolig själ
Hon har som krav att vi ska skicka med hostmedicin åt sonen om han ska sova där, för han ahr ju falsk krupp (haft 1 gång) detta trotts att hostmedicin inte har någon som helst effekt på det...
Hon ahr även bekymmer då mannen är borta, eftersom hon inte kan ringa honom, hon ringer honom verkligen 1-3 gånger peer dag i vanliga fall, och han är van, så

jahapp, laptoppen krånglar, nytt försökt, tar från den oavslutade meningen.

Hon ahr även bekymmer då mannen är borta, eftersom hon inte kan ringa honom, hon ringer honom verkligen 1-3 gånger per dag i vanliga fall, och han är van, så det är ju han som sköter "vi är hemma" meddelandet vanligtvis. Däremot betyder det att hon nu ringer mig varje dag för att fråga mig om han ringt mig... Fast han ringer dem så ofta han kan, denna vända har det varit ungefär varannan dag. Dock riinger han oftast sin pappa då denna kan svara i telefon dagtid, och det passar bättre med mannens arbete då de har mycket på kvällen/efter kontorstid

Vi har haft just diskussionen om "vi är hemma", jag har försökt få igenom "jag hör av mig om det händer något" men det hjälps inte, hon kan inte sova om vi inte hör av oss, vilket oxå resulterat i att hon många gånger ringt precis som jag fått sonen att somna. Tror mannen tog det med henne, för sen började hon smsa istället.

Sånt där kan vara knepigt.  Jag håller med om att det är jättebra att hon bryr sig och att hon gärna ställer upp och hjälper er. Sån hjälp är ovärdelig! Men det är ert barn och ni som bestämmer! Och det måste hon acceptera. Sen tycker jag att det är din mans uppgift att prata med henne om hur du/ni känner och inte din. Jag tror att saker och ting bara kan bli värre om du tar det med henne.

Hoppas att det ordnar sig!