Jakten på att vara den "perfekta" föräldern
Det finns en Solsidan-hets att vara den perfekta föräldern. Fler och fler vänder ut och in på sig själv för att utåt sett ha den perfekta familjen. Hemmet är alltid städat och perfekt och karriären måste gå spikrakt uppåt. Träningspassen avlöser varandra med allt från pilates till zumba för att inte tala om alla olika dieter som följs och diskuteras med vännerna. Utåt sett ska allt se perfekt ut, ytan är välpolerad. Jag vet själv hur det kan vara när jag får hem gäster. Jag trycker in allt i skåp och garderober för att visa ett fint hem, men öppnar jag en dörr eller skåpslucka så rasar det ut skräp. Försöker hinna med allt, men det blir oftast bara hälften gjort. Nu har jag bestämt mig för att inte stressa mig till döds över lite sladder på magen, dammtussar i hörnen eller att jag inte kan laga en lika avancerad middag som grannmamman. Jag vill hellre ha tiden med mina barn. Ingen annan kommer tacka mig när jag dör för att allt var felfritt. Jag kommer bara missa massor av roligt på vägen. Hur har du det? Orkar du med hetsen efter perfektion?