Hur skulle du känna om du blev gudförälder?

jag skulle bli jätte glad om någon frågade...speciellet om jag kanske skulle aldrig få barn, kunde jag åtmistone ha gudbarn. Min gudmor fick aldrig egna barn :(  Fråga dem!!! SÄkerligen blir de glada, samt ge dem betanke tid :)))

Ska ni döpa nu eller varför har det blivit aktuellt med gudföräldrar?

Jag tycker att du borde kunna vara ärliga med dem och säga som du känner. Att du inte vill göra dem ledsna på något vis, men att du ändå vill fråga för att du upplever dem som viktiga för ditt barn. 

Tack, vad roligt! Pepp!Nej, vi är inte troende så något dop blir det inte men kanske en liten namngivingscermoni (lite sent jag vet!) Vi har familj över hela världen, svårt att samla ihop dem. Men det låter klokt, jag ska vara ärlig med dem. 

Det känns framförallt viktigt att mitt barn får gudföräldrar då jag inte fick några. Men de vuxna som jag fick en relation till som barn utöver mina föräldrar, höll jag fast i som en liten igel...  Så det viktigaste med gudföräldrar för mig (kanske borde kalla det för faddrar? Men det låter så trist) är att mitt barn får flera relationer till vuxna än bara mig och hennes pappa. 

Min pappa som är över 60 nu, har en gudmor som inte fick några egna barn.
Hon uppskattar fortfarande att åka på utflykt och att få lite hjälp av sin gudson och de "flickor" som var sommarbarn där för många år sedan.
Tycker ni ska fråga.

Nu handlade ju inte tråden om det, jag vet.
Men om ni inte är troende och inte ens ska ha ett dop låter det märkligt att ni ska ha just GUDföräldrar, vars uppgift är att säkerställa att barnet får en god och kristen uppfostran. 

Vad tänker du ligger i uppdraget som gudförälder/fadder som du menar det?

Jag är mest bara nyfiken. Jag själv har inga gudföräldrar/faddrar och ingen i vår familj eller släkt har det heller. Jag har heller aldrig haft någon brist på goda relationer till massor av vuxna förutom mina föräldrar. 

Tycker absolut att du ska fråga. Jag är lycklig gudförälder till två av min bästa vänninas 3 barn. Hon vet om att vi försökt få barn länge. Jag blev jätte glad när jag fick frågan första gången och ännu gladare andra gången.
Lycka till!

Jag ska bli gudmor åt en liten i november nån gång (barnet kommer födas i oktober). När min tjejkompis frågade mig blev jag jätteglad. Hon vet att vi har försökt skaffa eget barn i 5 års tid och att jag gärna tar hand om barn, så som sagt hon frågade ,jag sa JA :)

Jag blev superglad :) 

Vad roligt! Jag gör det! Uppdaterar när jag frågat!Det är en viktig fråga, för mig har uppdraget gudförälder/fadder mer en kulturell och social funktion än att ge gudbarnet en kristen fostran och vägledning. Det är väl mest svenska kyrkan som gillar att faddrarna får det  uppdraget? Jag känner inga gudföräldrar som inte är troende som bryr sig om det. Istället handlar det om att finnas till lite extra för barnet. Min sambo har en fin gudmor, som i och för sig inte gör så mycket mer än att bjuda honom på middag en gång per år men då pratar de om hans liv och framtid, hon kommer med goda råd och finns som bollplank. 

Och du har rätt, som barn behöver man ju inte lida brist på goda relationer till andra vuxna ändå. Jag tänker mest att gudföräldrar kan bli lite som en guldkant på livet. Kanske mest för att det var något som jag själv  idealiserade som barn. 

Tänkte mest varför du inte vill kalla det för fadder när ordet 'gudförälder' är en väldigt typisk kristen benämning och laddat med kristna och religiösa värderingar. Funktionen är ju även kulturell och social i det religiösa sammanhanget.

Nu handlade ju inte tråden om det. Blir mest bara nyfiken.

Varför skulle de inte vilja bli gudföräldrar? Om det hade varit jag och min man så hade jag nog snarare blivit lite sårad för att du funderade på om vi inte ville bli det - är du med? Lätt att man tar överdriven hänsyn till de som försöker få barn och så slår det liksom över åt andra hållet istället. Bara för att man försöker få barn och har problem betyder det ju inte att man inte gillar att ha barn i sitt liv eller vill vara gudförälder till någon annans barn. Det är ju något helt annat - en ära för vem som helst som får frågan. Ställ bara frågan till dem utan att börja tala om deras barnproblem - sen är ju svaret upp till dem! Kram

Hade de tyckt att det var jobbigt med småbarn hade de väl inte redan byggt en relation med din dotter, men jag tycker att det är jättefint att du tänker så långt. När jag tyckte det var jobbigt att vara barnlös låtsades jag som att jag inte gillade barn....

Jag skulle bli jätteglad om det innebar att jag fick umgås mycket med och ta ansvar för barnet (också på egen hand).
Absolut inte om gudförälderrollen endast skulle innebära att jag förväntas köpa dyra presenter till födelsedagar

Och du- ta absolut inte upp deras barnlöshet när du frågar!

Jag och min man har försökt få barn i snart 2år och nu går vi på IVF behandling. Har ett par vänner som fick barn i dec som frågade oss om vi ville bli gudföräldrar till barnet! Vi har varit med från dag 1 i graviditeten och tog det som en stor ära att de frågade och vi alla fyra grät av glädje då de vet vad vi går igenom! Så jag tror de kommer bli överlyckliga precis som vi blev, fråga på du så ska du se att du gör det paret extra lyckligt

Vi har försökt bli med barn i många år, med utredningar och behandlingar och all stress och sorg det innebär (nu är jag äntligen gravid). En nära väninna blev oplanerat gravid när vi hade försökt i ett år. Jag är gudmor till det barnet och det är en stor lycka! Att ha en så nära relation med ett barn har gjort det lättare för mig att handskas med barnlösheten. Ibland har jag t om undrat om jag verkligen kommer kunna älska ett eget barn lika mycket som mitt gudbarn Men alla är ju olika, jag tycker att det är väldigt omtänksamt av dig att ta hänsyn till dina vänners barnlöshet. 

Har försökt bli gravid utan resultat i flera år.

Har två gudbarn (födda 2010 o 2011), som i vårt läge innebär en nära relation till barnet samt att om något händer föräldrarna så ska jag o maken få vårdnaden. Vi blev bara glada och ärade över att få det fantastiska uppdraget, men hoppas såklart att det aldrig blir aktuellt med vårdnaden.

Det våra vänner gjorde när de frågade var att förklara varför de frågade just oss och det gjorde oss väldigt rörda och glada. Då fanns inga tankar på vår egen barnsituation iaf.

Lycka Till TS!

Jag vet att det här är en väldigt gammal tråd. Men jag blev så himla nyfiken.. Hur gick det Nadji? Frågade ni dem och vad sa de? :D