Jag kommer aldrig erkänna!!!!

Jag bör inte kommentera något här inne, alla får ju erkänna vad de vill.

Men ändå...

Det är inte "jättehemskt" det är SJUKT.

Att önska livet ur någon oskyldig lite människa bara för att föräldrarna är oansvariga. Det låter lite väl grymt =(

Hellre då önska att mamman ska få lungcancer och missa sitt barns uppväxt.

Låter ju trovärdigt  

Med lite fantasi kan man komma långt,

Jag kommer aldrig erkänna att jag ser mig själv som en bättre person än de flesta. Speciellt efter att ha läst denna tråden. Jag har svårt att se utanför min egen bubbla och tror att alla tänker och fungerar som mig. Dvs får otroligt dåligt samvete över lögner och svek och berättar sanningen för personen direkt. Och som aldrig medvetet skulle skada eller såra någon utan att må rejält dåligt av det. Det skrämmer mig enormt att folk har så lite empati som denna tråd ger uttryck för.

Jag är nog också överdriven, det har blivit ett tvångsbeteende att vara så extremt ärlig, speciellt mot min kille. Detta trots att han ber mig att INTE vara det. Jag har ett behov av att vara öppen om mina tankar och känslor, och vill att andra ska vara likadana. Är inte folk som mig så litar jag inte på dom. Främst för att detta är mitt skräck-scenario, att jag tror dom är "normala och bra" men sen i själva verket är ganska hemska på insidan. Nu menar jag inte att någon i tråden ÄR hemsk som person även om vissa medvetna handlingar som tagits upp är hemska.

Detta är väl ytterligare en sak jag aldrig kommer erkänna, att jag nog är lite neurotisk och har tvångsbeteenden. Inte har jag någon vidare bra självinsikt i det heller, för jag tycker alla borde vara så här.