Jag kommer aldrig erkänna!!!!

att ju mer jag träffar min svärmor desto mer lik henne blir jag - och det är inte en förändring till det bättre.

att jag faktiskt tycker att spelar roll att jag var den som gav både mormor/morfar och farmor/farfar det första barnbarnet, trots att svägerskan var beräknad ett par veckor före mig.

att jag är stolt över att ha fött barn utan bedövning - även om jag säger att det inte spelar någon roll till andra.

att jag äter mitt eget snor (och gillar det) men förbannar min man för samma sak.

att jag suger på tummen trots att jag är 30.

att jag hatar att ta ansvar och be om ursäkt när jag tabbat mig utan att jag för att rädda mitt eget skinn alltid försöker skylla ifrån mig på andra. Tyvärr är jag en usel lögnare så jag åker alltid dit i alla fall, men jag lär mig aldrig att säga sanningen ändå.

...att jag använder mitt barn för att komma undan det knäppa i att gå runt och prata för mig själv, jag bara lägger till ett "eller hur?" och tittar på henne när folk glor. Svårare var det innan jag fick barn! 

att jag himlar med ögonen och suckar bakom ryggen på bekanta som gör medvetna usla val - som att skaffa tatuering efter tatuering och sedan har mage att klaga över de inte har råd att köpa vettiga kläder till sina barn.