Jag kommer aldrig att erkänna att jag önskar min gravida kompis hemska komplikationer i samband med hennes planerade kejsarsnitt. Varför ska hon få barn om hon är för mesig för att föda och dessutom få dottern på ett förbestämt datum en vecka innan planerad BF. Hon skulle kunna föda naturligt men eftersom hon är rädd för att det ska göra ont så har hon ljugit inför en psykolog som godkände hennes sjuka, skattebetalande, kejsarsnitt.
Jag kommer aldrig erkänna... att jag ibland önskar att min make dog så innan vår bebis föds (är gravid 5:e månaden) så att jag får ensamrätt på barnet utan att behöva rätt mig efter honom...
fyyy vad jag känner mig hemsk bara av att skriva det, men ibland känns det faktsikt så,, absolut inte hela tiden, för det mesta är allt bra och jag ser fram emot familj med honom, men så kommer det stunder då jag bara retar mig på honom och vill vara ifred med barnet. Men jag vet att han skulle bli förkrossad om jag lämnar honom så det klarar jag inte av...
En annan grej jag inte erkänner är att jag äcklas av överviktiga. särskilt att äta lunch tillsammans, usch...
Övervikt är självvalt!!