Jag kommer aldrig erkänna!!!!

- Att jag älskar att äta sjukligt lite mat bland folk, särskilt när andra vräker i sig. Om dom dessutom kommenterar att "åh, du var inte hungrig minsann, vad lite du äter" då riktigt myser jag. Allra mest om det är pojkvännens föräldrar.

- Att jag är glad att jag var ätstörd och lugnt kommer börja trixa med maten igen när jag bor själv. Jag ljuger för alla och säger att jag äntligen lärt mig älska min kropp och det är så fantastiskt blablabla.

- Att jag är glad att jag hade mitt självskadebeteende. Jag älskade att åka in och sys, att läggas in på BUP-akuten. Älskar att känna mig sjuk, älskar sjukhus och den uppmärksamhet man får av manliga läkare.

- Att jag ser ner på andra som har/haft samma självskadebeteende som jag, alltså skurit sig, men som aldrig behövt sy, som bara skurit sig ytligt och som lägger upp bilder där sår och ärr syns. Tycker man är svag om man inte ens kan skada sig ordentligt.

- Att jag är glad att jag hade en relation under mer än ett år över Internet med en pedofil när jag var elva, tolv. Han var över 40 och jag var så förälskad. Vi bråkade mycket och han var väldigt manipulativ.

Jag återkommer

Det var så skönt att bikta mig så här är några fler saker jag aldrig skulle erkänna.

- Tycker det är onaturligt och nästan lite obehagligt med heterosexuella män som är undergivna. Alltså inte blyga, nervösa, lite osäkra, vi är ju bara människor men de som gillar att bli dominerade i sängen och låter sig bli hunsade i största allmänhet. Misstänker direkt att de döljer något (läs; smygbög) samt att de har psykiska problem. Tycker helt enkelt att de är svagare och har sämre gener än dominanta heterosexuella män. Undergivna homosexuella män tycker jag däremot inte är konstigt alls. Jag vet att detta är otroligt osympatiskt och elakt. 

- Har sedan början av puberteten drömt om att bli våldtagen. 

- Älskade när killarna i klassen tafsade på mig men jag låtsades att jag tyckte det var obehagligt.

- Jag blir smickrad och inte det minsta störd av catcalling. 

- Kan enbart tänka mig att bilda familj med en man som är mycket dominant i sängkammaren. Han måste såklart vara snäll och se mig som en jämlike men i sängen måste han vara riktigt ruff, gärna även verbal förnedring. 

- Jag längtar ihjäl mig efter att skaffa barn. Jag säger till alla att jag ser fram emot det men att jag ska utbilda mig först och skaffa en stabil bra partner men egentligen struntar jag i allt det. Om jag hade blivit gravid nu hade jag absolut inte gjort abort. En kvinna i byn jag bor i är gravid nu och jag är så avundsjuk så det gör ONT. Blir så ledsen när jag ser henne gå där med den fantastiska bebismagen. Jag vet att jag hade blivit en fantastisk mamma även om det kanske inte låter som det i detta inlägg.

- Jag hade blivit besviken om mitt första barn inte blev en flicka. 

- Alltid när jag har lektion med någon manlig lärare sitter jag och fantiserar om att han tar mig hårt på katedern. Särskilt min historielärare. 

- Dagdrömmer ihop historier om hur nämnde lärare lämnar sin sambo för mig, hur vi flyttar in i en mysig lägenhet och skaffar bebis. Jag är fullt medveten om att dettta aldrig kommer hända.