Dum svärmor, någon mer?

Vill mest höra om det finns fler med samma problem..
Min svärmor har varit väldigt elak mot mig under alla år min man och jag känt varandra. t.ex. påminde mig ständigt om "när jag var i din ålder hade jag två barn...." etc etc. Trots att jag berättade att jag inte kan få barn. Hon slutade inte utan fortsatte tjata om barnbarn osv. Gav pikar, men bara när min man inte var i närheten och kunde höra.
Nu  har vi adopterade barn - är världens lyckligaste föräldrar!
Men inte svärmor. Hon träffar knappt sina barnbarn. Kanske tre ggr per år. Vi bor inte långt från varandra. Hon ringer aldrig. Kommer aldrig och hälsar på trots att vi får reda på att hon varit i huset mittemot vårt!

Precis när vårt första barn kom var hon väldigt uppspelt, men inte av lycka över barnet - det nämnde hon knappast. Däremot alla saker hon skulle köpa och inreda (tapetsera också) ett rum i sitt hus. Säng, matstol, blöjor, skötbord osv. Allting märkesgrejor. Vi blev chockade, förstod inte varför hon skulle göra detta. Vi sa ifrån, vi har ett eget hem och barnet ska bo hos oss. Hon blev arg över att inte få köpa allt roligt till barnet, det sa hon rakt ut.

Vi bad alla att respektera att vi ville vara själva den första veckan då första barnet kom. Och det kunde hon inte acceptera utan bråkade om länge, både min man och jag försökte prata med henne och få henne att förstå vår önskan. Hon var ändå arg. Alla andra respekterade, ingen tyckte det var konstigt att vi ville var ensamma.
Vi har inte problem med andra familjen, bara hon.

Vi har på olika sätt efter detta försökt att bjuda in hem till oss, erbjudit oss att åka till henne, frågat kan vi inte kan åka till djurparken / lekparken / simhallen / öppna förskolan/ simskola/ äta mat tillsammans etc etc men alltid får vi nej. Kanske 3-4 ggr per år ses vi och då några timmar. Senast övernattade vi (!) men då fick vi klart på morgonen att vi skulle åka hem, hon hade inte tid.

Hon har aldrig varit barnvak, vi har aldrig frågat och hon erbjuder sig aldrig.
 
Nu börjar äldsta barnet bli så gammalt att h*n frågar varför farmor inte träffar oss, om farmor älskar h*n. Jag vet inte vad jag ska svara! min man håller skenet uppe men jag vet inte om det är rätt. Varför ge barnen falska förhoppningar - hon har inte förändrat under senaste åren.

Finns det andra föräldrar med adoptivbarn som har dålig relation till farmor, mormor, farfar,morfar? hur gör ni för att förbättra situation? vad säger ni till barnen? vi ville att våra barn skulle ha bra relation till äldre, men det verkar omöjligt.