Äntligen plus efter IVF, BF hösten/vintern 2011

Jag har nog aldrig haft så ont i hjärtat som sista veckorna. Känslan att säga "hejdå" och lämna honom till operationssalen slet mitt hjärta i tusen bitar och oron innan samtalet kom att allt hade gått bra gjorde att jag gick sönder. Men personalen har varit GULD. Vi har fått så mycket stöttning och lovord. De lyfte mig verkligen när allt kändes som tyngst.

Och nu, efter en vecka av tårar och riktig ångest, är vi hemma. Vi har fått en ny bebis med oss hem, en bebis som är som han var dom första tre veckorna. Borta är det skrynkliga, bekymrade ansiktet fyllt av smärta och borta är min smärta och hjärtesorg över att inte få möta hans behov. Tillbaka är en glad, harmonisk liten kille med jättestora ögon, nyfikna på världen, utforskande och tillbaka är hans leenden. Jag har fortsatt att gråta (nu av glädje) och är helt slut så jag orkar inte läsa ikapp idag. Men jag återkommer.

Åh Sunseed vilken duktig kille ni har! Vilken tur att allt har gått så bra och att han är tillbaka till sitt vanliga, glada jag! Massor kramar till en modig mamma!

Sunseed: Så otroligt härligt att höra. Stor Puss till underbara prinsen!

Hej tjejer, hur mår ni och hur går det för er ?
Ludvig växer så det knakar. Tror han är inne i en tillväxtperiod för även om har får gröt o välling på kvällen vaknar han typ var tredje timma o vill ha käk. 200 ml varje gång, phuu. Nån som har nåt tips eller råd ?

Gloxi, du som gick hos Svend på CFC. Bodde du i gbg då eller i danmark ? Om du bodde i gbg, vart gjorde ni VUL då ? Frågar för det verkar som att Sahlgrenska är enda samarbetspartner o det verkar konstigt tycker jag.

Hoppas alla njuter av sommaren !! Kram på er

Bara bra hos oss! Tänder på gång, så lillan är lite orolig på kvällar/nätter. Krypövningar i sängen är också jättekul när man skall sova..

Knytet, i DK. Ifall SU inte kan hjälpa eller det inte passar er, så hade jag kollat med Zinfandel. Mycket möjligt att någon i hennes kontaktnät bor i Gbg. När kör ni igång? Lycka till!

Halloj!

Här går det finfint! Hampus, nu två månader, har äntligen hamnat på en vikt som nyfödda brukar ligga på.
För den som inte har hängt med så föddes han tre veckor för tidigt p g a dålig tillväxt. Han vägde 2405 gram och var 45 cm. Viktkurvan gick upp som en raket första fyra veckorna och hamnade på ca 3500 g och 49 cm. Sedan hände något. Han började kräkas mer och mer, till slut kaskader. Efter många om och men visade det sig att han hade Pylorusstenos (en förträngning av nedre magmunnen) som blivit total (alltså totalt stängd). En sjukdom som uppträder hos 1 av 500 barn, mestadels pojkar med debut kring 6 veckor. Vi blev inlagda ett par dagar med dropp och fick sedan åka till Uppsala för operation. 

Efter operationen har det gått hur bra som helst. Vi kom in såpass tidigt att han inte gick ner så mkt i vikt. Han hade däremot inte ökat något de två veckorna före operationen, men från sista vikten 3530 så hade han gått ner till 3470 när vi lämnade Uppsala. Det är två veckor sedan och i tisdags var vi inne för kontroll. Då hade han ökat ca 500 gram på mindre än två veckor så han vägde 3990 och var 53 cm! Lycka!!

Så, han äter, skiter och mår så himla bra. Han började direkt efteråt le, jollra och interagera med oss på ett helt annat sätt än tidigare. När vi tittar på foton ser vi hur dåligt han mådde.  Det är som att ha fått ett nytt barn. Lyckan är total. Han sover också hela nätterna förutom att han vaknar en gång och vill äta. Om han vaknar någon gång utöver det ligger han bara och jollrar för sig själv och somnar om. Han är så otroligt enkel att ha att göra med. Tyvärr har mina bröst sinat totalt (hade inte mycket mjölk från början) så han ratar amningen helt nu. Jag försöker få till några stunder om dagen ifall han kan få några droppar, men det ser mörkt ut för han blir bara arg. Det har varit för många hinder på vägen tror jag. För oss båda. Innan operationen var det ju nästan en vecka med dropp och matförbud. Och stress på det. Men strunt samma. Vi har ett levande barn som är friskt och det är allt som betyder något.

Knytet: Lilla Ludwig vill också ha mat på natten. En period var det vid två tiden och sedan vid fem på morgonen. Nu äter han gröt vid sju tiden på kvällen, ibland fem-sex tiden och sedan får han en flaska vid nio tiden på kvällen som han klarar sig bra på. Han får då 165 ml som han inte orkar äta upp vid fyra. De jag gör är att ta ur flaskan lite tidigare och stoppar in fingret. Nu iof så somnar han om utan det. Sen upp igen vid halv sju-sju för att vara vaken en timme.

Ett annat råd jag fick var att om de är hungriga på natten så skall de inte äta mat men man kan ge dem lite uppvärmt vatten i flaskan istället. Jag tog upp det med min bvc sköterska och hon tyckte det lät bra. Kan vara värt att testa.

De är ju under en tillväxtperiod nu samt att de får så mkt intryck av dagen att de sover lite mer oroligt nu.

Hoppas det löser sig

Sunseed vad skönt att det går bra. Ja det viktigaste är att våra barn mår bra och har föräldrar som mår bra

Precis! Jag har kämpat mig blå med en hel massa stress och kände bara att NÄPP, nu ammar vi när vi VILL båda två (jag har ju alltid haft för lite mjölk). Jag VILL amma men om det inte fungerar så tänker jag inte gå i tusen bitar. Sambon är flaskuppfödd (vägde 1800 g när han föddes) och är stor, kraftig och fin och frisk. Men såklart har man krigat med tankar kring att man vill ge sitt barn det bästa, och så går det inte. Men nu släpper vi det och njuter istället. Jag har gjort allt i min makt för att få det att fungera, och det gick inte. Nu går vi framåt från här istället och mysammar när andan faller på. 

Ps. Det är så bra att ni ligger före för jag kan läsa och lära mig massor här.