Hur det känns för oss styv-/bonusbarn

Det här var verkligen intressant! Mycket intressant att höra dig "Kaksmulan" som är "barnet" mitt i all röra. Det här med uppfostran är ett ämne som man vrida på åt alla håll och kanter.

Mina två bonusbarn som var så små när vi träffades och aldrig hade levt ihop med mamma och pappa, har tagit till sig mig som en extra förälder på riktigt- och är stolta över det!

Vi fungerar i princip som  som en vanlig familj när dom är hos oss och vi har aldrig upplevt att det spelar någon roll för dom vem som säger ifrån om något går på tok. Dom har inga "styvsyskon" och har aldrig behövt känna sig hotade på det viset, utan jag tror att om ett barn känner sig trygg med den kärleken dom får, även från en person som inte är deras bioförälder, så är det också lättare att hantera tillsägelser rån den personen.

Vårt största problem är att biomamman aldrig kan eller har accepterat att vi lever som en familj här, förmodligen för att hon själv har  levt ensam under alla år. Hon är mycket elak och använder gärna barnen som slagpåsar och verktyg för att försöka göra livet surt för oss alla.

Mer om detta på : besmamma.wordpress.com

Hoppas du vill kika in där och dela dina erfarenheter med oss andra som lever i en BES-konstellation!