Forum Psykisk ohälsa - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • får ångest av att jobba... på alla jobb

    Tor 14 apr 2011 20:09 Läst 38983 gånger Totalt 105 svar
    Tor 14 apr 2011 20:09

    Jag är 36 år och har en akademisk utbildning. Sedan jag tog examen har jag inte varit på samma jobb längre än 10 månader. Jag tar medvetet vikariat, säsongsanställningar, timanställningar, projekt, uppdrag, startar eget (fast det är inte så lönsamt i min branch, så det är bara extrajobb...)... allt utom fast jobb.

    Anledningen är att i början när jag är på ett nytt jobb trivs jag nästan alltid bra, sedan smyger ångesten sig på och lägger sig över hela tillvaron. Efter ett par månader är den outhärdlig och jag gör vad som helst för att komma bort. Jag överväger att köra av vägen på väg till jobbet, jag försätter familjen i ekonomisk kris genom att tacka nej till fortsättning o s v

    De två gånger jag har varit på jobb så länge som 10 månader i sträck har jag varit nära att gå under psykiskt. Jag har ändå hasat mig i mål, för plikttrogen är jag trots allt.

    Nu har jag varit på samma jobb i två månader. Sista två veckorna har jag fått lura mig själv för att ta mig till jobbet. Jag intalar mig att jag bara ska åka dit och lämna nycklarna... Jag har sådan ångest på morgonen att jag inte får luft.

    Detta stressar mig enormt. Min man har varit på samma jobb i många år, men är inte höginkomsttagare direkt och vår ekonomi är katastrof. I mellanperioderna utan jobb vill jag desperat ha vad som helst för vi mår kasst av den ekonomiska situationen, men väl inne på jobb tar det andra över. Jag tycker synd om min man som knegar på år efter år på sitt utan att klaga. När jag har korta tidsbegränsade jobb jobbar jag som 17 och stortrivs.

    Jag går inte på a-kassa i mellanperioderna, så det behöver ingen reta sig på.

    Vad är detta? Varför denna ångest?

  • Anonym (mia)
    Visa endast
    Fre 15 apr 2011 21:26 #21
    Anonym (samesamebut) skrev 2011-04-15 12:02:21 följande:
    Hej ts!

    Jag känner igen mig i din berättelse... jag har alltd känt ångest av att gå till arbetet även om kollegorna har varit superbra, arbetsuppgifterna okej osv osv. Jag har känt att jag har fåt anik och inte kunnat njuta av livet för att jag har ont  magen av att jag imorgo ska tillbaka till jobbet.

    Jag trodde aldrig att jag skulle kunna ha ett fast jobb, jag drömde nästan om att bli hemmafru och bara sitta på rumpan hela dagarna. Men så utbildade jag mig till mitt drömjobb och fick ett fast jobb. Och det känns helt fantastiskt! Mitt problem var att jag inte funkade att jobba 8-17 med samma arbetsuppgifter varje dag. På mitya jobb har jag väldigt omväxlande arbete och träffar olika människor jämt, dessutom är mina arbetstider oregelbundna vilket gör att jag aldrig har ångest en söndagkväll längre. Helgkänslan infinner sig lite närsomhelst och jag har möjlighet att sova, träna och så på ett annat sät. Det är min räddning. Kanske skulle oregelbundna tider vara ngtfr dig? Då arbetar man ju dessutom intensivt under en period och är sedan ledig lite längre...

    Lycka till!!  
    Va roligt, vilket yrke ger den möjligheten?

    Jag har inte heller problem med prestationer, jag läser nu sista året, tentor och prov klarar jag ändå... Det är när jag måste upp varje morgon 06.20 och iväg till ett jobb 8-17 som jag kraschar helt....jag har testat det många gånger, samma sak varje gång; antingen blir jag sjukskriven av nedstämdhet eller börjar få konstant ångest och går runt och skakar...

    Jag har kommit fram till följande:
    Jag behöver:
    - få jobba kväll
    - inte jobba heltid
    -kortare resväg till jobbet
    - INTE jobba mot resultat/sälj
    - inte ha en kontrollerande chef

    Men vart hittar man ett sånt jobb liksom????
  • Fre 15 apr 2011 21:30 #22
    Anonym (mia) skrev 2011-04-15 21:26:37 följande:
    Va roligt, vilket yrke ger den möjligheten?

    Jag har inte heller problem med prestationer, jag läser nu sista året, tentor och prov klarar jag ändå... Det är när jag måste upp varje morgon 06.20 och iväg till ett jobb 8-17 som jag kraschar helt....jag har testat det många gånger, samma sak varje gång; antingen blir jag sjukskriven av nedstämdhet eller börjar få konstant ångest och går runt och skakar...

    Jag har kommit fram till följande:
    Jag behöver:
    - få jobba kväll
    - inte jobba heltid
    -kortare resväg till jobbet
    - INTE jobba mot resultat/sälj
    - inte ha en kontrollerande chef

    Men vart hittar man ett sånt jobb liksom????
    hmmm. . . det var svårt!

    (Frilans)journalist (kan jobba en hel del hemifrån).
    Översättare.
    Vården (finns ju lite chefer i och för sig).

    Säger så klart inte att du ska, jag bara brainstormar lite.
  • Anonym (mia)
    Visa endast
    Fre 15 apr 2011 21:39 #23

    Haha, ja man måste brainstorma en hel del.....faktiskt....hm.... :)

  • Anonym (lite lika)
    Visa endast
    Fre 15 apr 2011 21:56 #24

    Själv satsar jag på ett jobb som chef, jag hoppas på att det ska ge mig en känsla av större kontroll och mindre maktlöshet (och som minst bättre betalt för att vantrivas). Jag är lite ledartypen, har svårt att hantera att någon bossar över mig. Jag förstår ju att jag förmodligen kommer ha en chef också som chef och dessutom ett större ansvar och mer press, men...jag hoppas ändå att det ska passa mig bättre. Någonting måste jag göra för att förändra min situation, men jag vill inte ta ett "sämre" jobb (lägre betalt, sämre villkor) utan jag studerar för att ta mig "uppåt" och hoppas på att också gilla jobbet bättre om jag känner att det jag gör faktiskt är väsentligt. Jag vill känna att jag behövs, men också att jag värderas.

  • Fre 15 apr 2011 22:01 #25

    Har ni andra här några diagnoser, eller är det "bara" ångest?

  • Anonym (lite lika)
    Visa endast
    Fre 15 apr 2011 22:06 #26

    Jag har ingen diagnos i varje fall. Jag är lite tvångsmässig överlag, men jag tror inte jag skulle uppfylla kriterna för någon särskild diagnos (förutom klinisk depression, som jag säkert skulle kunnat diagnostierats med när det varit som värst). Jag har dock alltid dragits med en flytande ångest, så länge jag kan minnas. Jag vantrivdes redan på dagis.

  • Anonym (något fel är det)
    Visa endast
    Fre 15 apr 2011 22:08 #27

    Tråkigt att det är så många som känner precis som jag. Jag som bara är 21 år, ibland känns det som om jag aldrig kommer kunna leva ett normalt liv. :S Skolåren var ett rent h*lvete, jag skolkade mycket redan under högstadiet. Minns en dag då en lärare ringde upp mig när jag var hemma och frågade hur jag mådde eftersom jag var borta så mycket, jag började stortjuta i telefonen, jag orkade inte med skolan mer. Sen hoppade jag på en gymnasieutbildning som jag orkade 1 år på, då skolkade jag ändå mycket. Min räddning var egentligen att jag blev oplanerat gravid. Pappan började jobba och jag fick gå hemma. Har gått hemma i tre år nu. Under tiden har vi fått ytterliggare ett barn och jag har studerat nästan halva omvårdnadsprogrammet, men sen var jag tvungen att hoppa av, det fungerade bara inte. Jag får ångest av att bara tänka på skolan, studera, visa vad man kan inför lärare m.m m.m.

    Ingen av de här utbildningarna har jag känt att jag vill jobba inom, eller till en början, men efter 1 eller 2 praktikplatser så känns allt så tråkigt och ångesten kommer. Jag tröttnar så fort, det är hemskt. Det är inte lathet!

    Nu jobbade jag nästan 100% på ett ställe i två månader, de sista två veckorna fick min sambo nästan tvinga iväg mig. Sen sa jag att jag skulle fortsätta att studera och därav inte kunde arbeta hos dom längre. Det känndes för jobbigt att berätta hur jag egentligen är som person.

    Så nu har jag tänkt att söka lite arbeten i butiker, att arbeta måndag onsdag och fredag tror jag skulle passa mig. Eller ibland kanske byta ut någon dag mitt i veckan mot en helgdag, för att få lite variation. Då får jag den där vilan imellan arbetsdagarna också.

    Kram!

  • Anonym (mia)
    Visa endast
    Fre 15 apr 2011 22:17 #28
    Anonym (lite lika) skrev 2011-04-15 21:56:55 följande:
    Själv satsar jag på ett jobb som chef, jag hoppas på att det ska ge mig en känsla av större kontroll och mindre maktlöshet (och som minst bättre betalt för att vantrivas). Jag är lite ledartypen, har svårt att hantera att någon bossar över mig. Jag förstår ju att jag förmodligen kommer ha en chef också som chef och dessutom ett större ansvar och mer press, men...jag hoppas ändå att det ska passa mig bättre. Någonting måste jag göra för att förändra min situation, men jag vill inte ta ett "sämre" jobb (lägre betalt, sämre villkor) utan jag studerar för att ta mig "uppåt" och hoppas på att också gilla jobbet bättre om jag känner att det jag gör faktiskt är väsentligt. Jag vill känna att jag behövs, men också att jag värderas.
    Som chef måste man kunna ställa upp oftare än en vanligt anställd, och med dagens besparingar pressas många chefer med små resurser och för få anställda....jag känner att jag inte vet om jag skulle klara det. Men jag hade velat. Inte för att jag ser chefskapet som en form av karriär, utan för att det ger lite mer handlingsutrymme. Dock behöver man kunna motivera sina handlingar och resultat uppåt ofta, så det är ju inte helt fritt... Man förväntas också kunna ha "många bollar i luften" och vara lugn/strategisk, vilket jag inte är haha...

    Men hade önskat.

    Eget företag hade nog varit bättre..hmm.....*grubbel*
  • Anonym (Me too)
    Visa endast
    Lör 16 apr 2011 20:31 #29

    Du kanske blir rastlös? Rastlöshetens ångest är inte att leka med.

  • Lör 16 apr 2011 20:45 #30
    Anonym (mia) skrev 2011-04-15 00:26:32 följande:
    Jag är 32 år och har alltid varit så där!!

    Jag har en akademisk utbildning och ska snart påbörja min andra...

    Mitt problem är att jag inte står ut på en och samma arbetsplats för länge; dels har jag nog en smula social fobi, trots att det inte märks så mycket...men jag tycker det är HEMSKT jobbigt att behöva vara trevlig, lyhörd, social, glad och prata hela dagen....jag känner mig liksom iakttagen/att chefen kollar mig och att jag inte kan slappna av helt...jag är livrädd för att göra nåt tokigt eller fel....

    Jag vet att jag har min OCD också, den gör ju inte saken bättre - med massa små orostankar. Har även haft en djup depression.

    Men just långa dagar på jobbet - att jobba heltid, tar helt död på mig. Jag orkar ingenting på fritiden, går bara och lägger mig....eller är extremt irriterad... Ingen verkar förstå att man verkligen kan bli så ansträngd.

    Sen att jag blir så hemskt ittråkad av ett och samma jobb, till sist kan man ju varje rörelse utantill - detta har gjort att jag bara tagit extrajobb och vikariat hela mitt liv. Ska man fortsätta så här eller?

    Psykologen säger att det är en del av min ohälsa.....  Mjo. Så är det väl.

    Ts, har du nån diagnos?
    Skulle kunna varit jag som skrivit detta...
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll