Forum Psykisk ohälsa - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • får ångest av att jobba... på alla jobb

    Tor 14 apr 2011 20:09 Läst 38983 gånger Totalt 105 svar
    Tor 14 apr 2011 20:09

    Jag är 36 år och har en akademisk utbildning. Sedan jag tog examen har jag inte varit på samma jobb längre än 10 månader. Jag tar medvetet vikariat, säsongsanställningar, timanställningar, projekt, uppdrag, startar eget (fast det är inte så lönsamt i min branch, så det är bara extrajobb...)... allt utom fast jobb.

    Anledningen är att i början när jag är på ett nytt jobb trivs jag nästan alltid bra, sedan smyger ångesten sig på och lägger sig över hela tillvaron. Efter ett par månader är den outhärdlig och jag gör vad som helst för att komma bort. Jag överväger att köra av vägen på väg till jobbet, jag försätter familjen i ekonomisk kris genom att tacka nej till fortsättning o s v

    De två gånger jag har varit på jobb så länge som 10 månader i sträck har jag varit nära att gå under psykiskt. Jag har ändå hasat mig i mål, för plikttrogen är jag trots allt.

    Nu har jag varit på samma jobb i två månader. Sista två veckorna har jag fått lura mig själv för att ta mig till jobbet. Jag intalar mig att jag bara ska åka dit och lämna nycklarna... Jag har sådan ångest på morgonen att jag inte får luft.

    Detta stressar mig enormt. Min man har varit på samma jobb i många år, men är inte höginkomsttagare direkt och vår ekonomi är katastrof. I mellanperioderna utan jobb vill jag desperat ha vad som helst för vi mår kasst av den ekonomiska situationen, men väl inne på jobb tar det andra över. Jag tycker synd om min man som knegar på år efter år på sitt utan att klaga. När jag har korta tidsbegränsade jobb jobbar jag som 17 och stortrivs.

    Jag går inte på a-kassa i mellanperioderna, så det behöver ingen reta sig på.

    Vad är detta? Varför denna ångest?

  • Sön 17 apr 2011 22:40 #51
    Anonym (mia) skrev 2011-04-17 22:34:20 följande:
    Låter intressant, bibliotek kanske har "lagom" stress eller?
    Vet inte, jag har aldrig jobbat på något! Jag var ett par veckor på praktik under utbildningen, men inte mer. Det verkade vara en väldigt lugn miljö med trevliga personer.

    Jag valde att jobba med som informatör och skriva texter och fotografera. Det är riktigt kul, men svårt att få heltid ens om man vill. Nu är jag ju inte så intresserad av att få heltid egentligen, så det är ingen fara.
  • Anonym (tråki­gtliv)
    Visa endast
    Sön 17 apr 2011 22:43 #52

    Jag är 27 och känner igen mig delvis Jag är iofs längre på en arbetsplats som längst 4 år, men d har jag samtidigt haft andra jobb elle pluggat. Det som gör att jag orkar med mitt jobb nu ä just att jag även plugar och ser det som ett hopp om framtiden. När ja tänker efter så är ja nog rädd att mitt job ska bli mitt liv Ja tycker det är fruktansvärt att ja är på mitt arbete mer än med min familj och mitt barn. Kan få ångest för det, det är som om man lever i jobbet.
    Ens jobb blir ens liv och har man inte ett jobb man stortrivs med känns ens liv meningslöst ibland.

  • Anonym (ida)
    Visa endast
    Sön 17 apr 2011 23:22 #53
    Anonym (mia) skrev 2011-04-17 22:33:09 följande:
    Jag har läst sociologi som huvudämne. Va intressant, jobbar du där fortfarande, trivs? Men är det okvalificerat arbete, eller får du "socionomlön"?
    Nej det är kvalificerat arbete, endast socionomer, behandlingsassistenter och beteendevetare brukar få arbeta där. Det är ju som att arbeta i en hemmiljö. Även om det ska vara behandling så är det inget man gör hela dagarna, utan en stor del av tiden så gör man sånt som man gör i en familj. Det passar mig bättre än ett vanligt jobb, känns inte lika jobbigt att gå iväg när jag ska till mitt "andra hem" och min "andra familj". Det är ett mysigt jobb, men ibland kan jag få lite ångest över att man inte gör MER. Vill göra riktigt behandlingsarbete hela tiden för att känna att jag faktiskt arbetar. För det känns inte som ett jobb när man bara umgås med folk hela dagarna. Det är trevligt, men jag kan mer än så. Så jag blir lite uttråkad, även om det egentligen är ett sådant jobb som ÄR bra för såna som mig. Man kan ju inte få allt perfekt.
  • Anonym (ida)
    Visa endast
    Sön 17 apr 2011 23:25 #54
    Anonym (tråkigtliv) skrev 2011-04-17 22:43:35 följande:
    Jag är 27 och känner igen mig delvis Jag är iofs längre på en arbetsplats som längst 4 år, men d har jag samtidigt haft andra jobb elle pluggat. Det som gör att jag orkar med mitt jobb nu ä just att jag även plugar och ser det som ett hopp om framtiden. När ja tänker efter så är ja nog rädd att mitt job ska bli mitt liv Ja tycker det är fruktansvärt att ja är på mitt arbete mer än med min familj och mitt barn. Kan få ångest för det, det är som om man lever i jobbet.
    Ens jobb blir ens liv och har man inte ett jobb man stortrivs med känns ens liv meningslöst ibland.
    Precis! Jag känner så, att jag känner mina kollegor och klienter bättre än jag känner mina vänner snart för jag spenderar mer tid med dom. Ens jobb blir verkligen ens liv, och det blir ens identitet. På ett sätt känner jag ibland att det är bra att bara hålla superhögt tempo och jobba så mycket som möjligt för då hinner jag inte reflektera över hur jobbigt jag tycker det är, hur tråkigt det är, att jag är fast osv.
  • Anonym (mia)
    Visa endast
    Mån 18 apr 2011 01:59 #55
    Anonym (ida) skrev 2011-04-17 23:22:43 följande:
    Nej det är kvalificerat arbete, endast socionomer, behandlingsassistenter och beteendevetare brukar få arbeta där. Det är ju som att arbeta i en hemmiljö. Även om det ska vara behandling så är det inget man gör hela dagarna, utan en stor del av tiden så gör man sånt som man gör i en familj. Det passar mig bättre än ett vanligt jobb, känns inte lika jobbigt att gå iväg när jag ska till mitt "andra hem" och min "andra familj". Det är ett mysigt jobb, men ibland kan jag få lite ångest över att man inte gör MER. Vill göra riktigt behandlingsarbete hela tiden för att känna att jag faktiskt arbetar. För det känns inte som ett jobb när man bara umgås med folk hela dagarna. Det är trevligt, men jag kan mer än så. Så jag blir lite uttråkad, även om det egentligen är ett sådant jobb som ÄR bra för såna som mig. Man kan ju inte få allt perfekt.
    Ja, precis, ibland vill man ju göra mer av det som intresserar en....  Men just nu känner jag bara att jag behöver hitta ett jobb där man kan jobba kvällstid eller på timmar så att jag slipper söka 8-17-jobb....vilket jag vantrivs med.
    Men klarar du dig på lönen på timmar då? Om det finns tillräckligt med timmar lediga och de betalar en ok slant så klarar man sig kanske? Jag har ännu kvar mig gamla tjänst, för jag är precis klar med utbildningen, men ska börja söka jobb inom beteendevet. nu snart.... Om man får iaf runt 20.000kr på en heltid, kanske man kan jobba på timmar...då är timlönen så att man klarar sig... Vad kallas tjänsterna, är det behandlingsassitent?
  • Anonym (ida)
    Visa endast
    Mån 18 apr 2011 03:01 #56
    Anonym (mia) skrev 2011-04-18 01:59:01 följande:
    Ja, precis, ibland vill man ju göra mer av det som intresserar en....  Men just nu känner jag bara att jag behöver hitta ett jobb där man kan jobba kvällstid eller på timmar så att jag slipper söka 8-17-jobb....vilket jag vantrivs med.
    Men klarar du dig på lönen på timmar då? Om det finns tillräckligt med timmar lediga och de betalar en ok slant så klarar man sig kanske? Jag har ännu kvar mig gamla tjänst, för jag är precis klar med utbildningen, men ska börja söka jobb inom beteendevet. nu snart.... Om man får iaf runt 20.000kr på en heltid, kanske man kan jobba på timmar...då är timlönen så att man klarar sig... Vad kallas tjänsterna, är det behandlingsassitent?
    Ja då anställs man som behandlingsassistent. Grundlönen är ofta runt 20-21 000 i månaden för heltid, men som timanställd får man ofta mycket ob-timmar. Klarar man på att endast jobba helger egentlgen. Jobbar inte heltid men kommer upp i 20 000 oftast ändå. Bra deal.
  • Anonym (något fel är det)
    Visa endast
    Mån 18 apr 2011 08:36 #57
    Anonym (ida) skrev 2011-04-17 13:39:21 följande:
    Alltid en början. Sen underlättar det om man är ärlig om sitt problem inför sina vänner. Då har de mer överseende och kanske kan tänka sig att göra saker mer på ditt sätt så att du känner att du klarar av det.

    Jag tror vissa av oss är medfött defekta kanske. Hela familjen är normala och friska, sen kommer jag med alla möjliga sorters psykiska problem på en gång.
    Jo det är sant. Men hur lägger du fram då att du är en ganska tystlåten person? "eh du, jag skulle vilja säga att jag är ganska tyst av mig så vi kommer kanske inte prata så mycket när vi ses" hihi låter ju kanske lite knepigt. Har dina vänner nångång sagt till dig rakt ut att dom inte tycker att du pratar så mycket och är lite tråkig? :/
  • Anonym (något fel är det)
    Visa endast
    Mån 18 apr 2011 08:48 #58
    Anonym (ida) skrev 2011-04-18 03:01:58 följande:
    Ja då anställs man som behandlingsassistent. Grundlönen är ofta runt 20-21 000 i månaden för heltid, men som timanställd får man ofta mycket ob-timmar. Klarar man på att endast jobba helger egentlgen. Jobbar inte heltid men kommer upp i 20 000 oftast ändå. Bra deal.
    Det där lät ju inte helt fel. Förvånad Vill med käna 20 000 och bara vara timmanställd.

    Men jag skulle samtidigt inte klara av att få hoppa in då och då. Så dom tex ringer en måndag och frågar om jag kan jobba tisdagen. För så va det när jag arbetade på ett hotell i ett par månader, man kände sig ju aldrig ledig. Väntade alltid på att telefonen skulle ringa och då ledde det till att jag aldrig vilade upp mig när jag var hemma. Jag vill nog veta hur jag ska arbeta iallafall en vecka, helst två innan det är dags.
    Anonym (tråkigtliv) skrev 2011-04-17 22:43:35 följande:
    Jag är 27 och känner igen mig delvis Jag är iofs längre på en arbetsplats som längst 4 år, men d har jag samtidigt haft andra jobb elle pluggat. Det som gör att jag orkar med mitt jobb nu ä just att jag även plugar och ser det som ett hopp om framtiden. När ja tänker efter så är ja nog rädd att mitt job ska bli mitt liv Ja tycker det är fruktansvärt att ja är på mitt arbete mer än med min familj och mitt barn. Kan få ångest för det, det är som om man lever i jobbet.
    Ens jobb blir ens liv och har man inte ett jobb man stortrivs med känns ens liv meningslöst ibland.
    Känar inte din man lite mer då så du kan arbeta kanske 40% eller liknande och sen vara hemmafru resterande? Jag skulle gärna vilja vara hemmafru men sambon känar inte tillräckligt och sen är jag rädd för hur andra ska reagera :S. Sen OM (nu vill jag ju inte tro det) sambon skulle lämna mig bara sådär så står jag ju där utan inkomst..skrämmande. :-P
  • Anonym (tråki­gtliv)
    Visa endast
    Mån 18 apr 2011 08:56 #59
    Anonym (något fel är det) skrev 2011-04-18 08:48:45 följande:
    Anonym (tråkigtliv) skrev 2011-04-17 22:43:35 följande:
    Jag är 27 och känner igen mig delvis Jag är iofs längre på en arbetsplats som längst 4 år, men d har jag samtidigt haft andra jobb elle pluggat. Det som gör att jag orkar med mitt jobb nu ä just att jag även plugar och ser det som ett hopp om framtiden. När ja tänker efter så är ja nog rädd att mitt job ska bli mitt liv Ja tycker det är fruktansvärt att ja är på mitt arbete mer än med min familj och mitt barn. Kan få ångest för det, det är som om man lever i jobbet.
    Ens jobb blir ens liv och har man inte ett jobb man stortrivs med känns ens liv meningslöst ibland.
    Känar inte din man lite mer då så du kan arbeta kanske 40% eller liknande och sen vara hemmafru resterande? Jag skulle gärna vilja vara hemmafru men sambon känar inte tillräckligt och sen är jag rädd för hur andra ska reagera :S. Sen OM (nu vill jag ju inte tro det) sambon skulle lämna mig bara sådär så står jag ju där utan inkomst..skrämmande. :-P
    Min man har precis börjat jobba igen, men han är bara timanställ än så länge vet vi inte hu mkt han
    kommer tjäna. Men lite mindre kan jag kobba nu ivfl och det känns skönt Denna veckan ska jag sjukanmäla mig för jag känner mig utbränd .
  • Anonym (mia)
    Visa endast
    Mån 18 apr 2011 18:56 #60
    Anonym (ida) skrev 2011-04-17 22:17:17 följande:
    Jag är socionom och har arbetat på olika behandlinshem. Det är det jag klarat bäst. Speciellt om jag får vara timanställd och jobba lite olika tider. Ibland natt, ibland dag. Man är ganska fri att hitta på vad man vill på arbetstid. Känner bara ibland att jag inte gör något vettigt utan bara "hänger" där.
    Låter enormt bra....detta med kvälls- och helgtillägg kan vara bra på det sättet! Ja, inom vården finns ju timjobb så det är av intresse. Men då måste det finnas just mycket jobb för att man ska våga jobba på timmar...?

    Det låter helt toppen att du inte ens jobbar heltid men kan komma upp i 20' iaf! :) Jag kan tänka mig att jobba med behandlande arbete kring t.ex. ätstörningar... :)
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll