Forum Psykisk ohälsa - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • får ångest av att jobba... på alla jobb

    Tor 14 apr 2011 20:09 Läst 38983 gånger Totalt 105 svar
    Tor 14 apr 2011 20:09

    Jag är 36 år och har en akademisk utbildning. Sedan jag tog examen har jag inte varit på samma jobb längre än 10 månader. Jag tar medvetet vikariat, säsongsanställningar, timanställningar, projekt, uppdrag, startar eget (fast det är inte så lönsamt i min branch, så det är bara extrajobb...)... allt utom fast jobb.

    Anledningen är att i början när jag är på ett nytt jobb trivs jag nästan alltid bra, sedan smyger ångesten sig på och lägger sig över hela tillvaron. Efter ett par månader är den outhärdlig och jag gör vad som helst för att komma bort. Jag överväger att köra av vägen på väg till jobbet, jag försätter familjen i ekonomisk kris genom att tacka nej till fortsättning o s v

    De två gånger jag har varit på jobb så länge som 10 månader i sträck har jag varit nära att gå under psykiskt. Jag har ändå hasat mig i mål, för plikttrogen är jag trots allt.

    Nu har jag varit på samma jobb i två månader. Sista två veckorna har jag fått lura mig själv för att ta mig till jobbet. Jag intalar mig att jag bara ska åka dit och lämna nycklarna... Jag har sådan ångest på morgonen att jag inte får luft.

    Detta stressar mig enormt. Min man har varit på samma jobb i många år, men är inte höginkomsttagare direkt och vår ekonomi är katastrof. I mellanperioderna utan jobb vill jag desperat ha vad som helst för vi mår kasst av den ekonomiska situationen, men väl inne på jobb tar det andra över. Jag tycker synd om min man som knegar på år efter år på sitt utan att klaga. När jag har korta tidsbegränsade jobb jobbar jag som 17 och stortrivs.

    Jag går inte på a-kassa i mellanperioderna, så det behöver ingen reta sig på.

    Vad är detta? Varför denna ångest?

  • Anonym (mia)
    Visa endast
    Lör 23 apr 2011 12:58 #71
    Anonym (ida) skrev 2011-04-23 11:32:43 följande:
    Nja nu har det varit för att de inte haft behov av mig där. När de väl ringer in en mycket så vågar man inte säga nej eftersom man vet att man inte är garanterade timmar och man behöver sin lön. Så ofta låter jag dom styra fullt ut när jag ska jobba. Visst kan man tacka nej ibland, men det blir problem om man gör det för mycket. Men det är bättre än en vanlig fast anställning iallafall.
    Exakt, jag förstår dig. Jag minns när jag jobbade på timmar för massa år sen....visst körde man på och jobbade så fort det behövdes, men å andra sidan hade man "friheten" att kunna vara "sjuk"/psykiskt nere när man behövde det...

    Om man lägger dessa saker bredvid varandra så är det fortfarande MKT mer värdefullt att få ta hand om sin hälsa när det kommer ett akut behov av det..... Lägg undan några kronor på kontot, så att du slipper känna oro....Det är en stor frihet att få jobba så....också...
  • Anonym (krake­n)
    Visa endast
    Lör 23 apr 2011 18:31 #72
    Anonym (mia) skrev 2011-04-22 23:37:44 följande:
    Men vad har du för sjukdom då?
    Frågar du mig?
    Något psykiskt skit.
  • Anonym (likad­ant)
    Visa endast
    Sön 24 apr 2011 14:03 #73

    Jag känner precis likadant som ni gör, och kan inte jobba utanför mitt hem utan att må dåligt. Men jag är inte osocial, jag är inte deprimerad, jag är inte lat. Utan sådan är min personlighet, jag älskar att vara hemma (tur är väl det ;)) och älskar att vara med min familj. 
    Jag har många projekt som håller mig sysselsatt, t.ex trädgårdsarbete, konstnärliga arbeten och älskar att vara ute i naturen.  Men det är inget som ger mig pengar.

    Ska precis starta eget företag tillsammans med min syster, DET tror jag på. Det fixar jag galant, då det är något jag själv planerar, håller ordning på och jobbar för :) 

  • Anonym (hatar det)
    Visa endast
    Lör 13 jul 2013 20:51 #74

    Gud vad jag känner igen mig ts. Huttade hit genom att googla "ångest av att jobba", just för att se om jag är ensam eller inte. Känns underbart att det finns så många fler, men såklart jobbigt att vi ska behöva må så här .

    Min sambo sliter på heltid på samma jobb sedan ca 2 1/2 år. Han gör sjukt bra ifrån sig och arbetar sig uppåt i rekordfart.

    Själv har jag hattat runt på x antal olika vikariat och deltidsanställningar sedan jag tog studenten 2009 . Får ångest av att vara arbetslös (ekonomiskt sett) men ångesten jag får av att jobba är om möjligt ännu mer olidlig.

    Jag har provat på olika jobb , scheman och allt från varannan helg till heltid . Inget är bra.. det funkar första två veckorna, men så fort jag kommit in i rutinerna uppstår panik. "Ska jag göra det här nu resten av mitt liv?"

    Bara tanken på att behöva vara där ett halvår till ger mig hjärtklappning. Jag vill bara hem till min sambo och dotter varenda jobbdag, räknar ner minut för minut från att jag börjar tills jag slutar. Vilket gör att tiden går vansinnigt långsamt ..

    När jag gick i skolan kände jag aldrig så här. Det kändes naturligt att gå till skolan 5 dar i veckan, men jobbet är en riktig plåga även om jag bara jobbar en dag en vecka tex.

    Om två veckor har jag 7 jobbdagar i sträck och jag vet inte hur jag ska överleva det :(

    Jag tror detta grundar sig i att jag inte gör det jag egentligen vill. Jag har två drömyrken, djurvårdare eller mäklare. Men pga min ångest klarar jag heller inte av att flytta så långt som krävs för att utbilda sig.

    Istället sitter jag i kassan och blippar varor i 8 timmar per pass.. ond cirkel! :'(

  • Mån 16 dec 2013 01:31 #75
    Anonym (hatar det) känner så igen mig! I mycket också av alla andras berättelser. 

    Jag hittade den här tråden också genom att googla på "ångest av att jobba". Jag tog studenten 2012 och är alltså bara 20 år. Har jobbat i mer än ett år nu, och har haft 4 anställningar och ett vikariat. Har sagt upp mig på eftersom ångesten av att gå till jobbet har varit fruktansvärd. Har flera gånger börjat gråta av ångest på arbetsplatserna, dock vet jag inte alls vad som triggar den klumpen som uppstår i magen. Har aldrig varit tystlåten, men är inte heller den som har många vänner. Jag orkar inte ha för många relationer åt gången. 

    Nu har jag min längsta anställning hittills och det är ett arbete som jag har oregelbundna tider, och jag jobbar kvällar och nätter, dock är det ett väldigt socialt och alert arbete. Och det har gått bra i 6 månader, men nu börjar ångesten smyga in igen. Jag arbetar kanske 4 gånger i månaden, men får ändå ångest när nästa pass närmar sig. Kan inte sova ordentligt flera dagar innan och känner inte som jag kan njuta av mina lediga stunder. Jag pluggar också 100 % och även om jag inte går på alla föreläsningar så finns inte ångesten där. Skola har aldrig triggat ångest hos mig. Kanske därför att jag alltid kunnat sjukanmäla mig då jag inte känt för att gå. Jag undrar vad det är som är fel på mig som inte kan sluta få klump i magen för att gå till ett arbete som endast är 1 eller 2 dagar varannan vecka? Och vad som 
    triggar ännu mer ångest är tanken på att aldrig kunna fungera i arbetslivet efter att jag pluggat min 5 års långa utbildning. Tänk om jag alltid kommer att få ångest några månader in på en anställning...
  • Anonym (21)
    Visa endast
    Mån 16 dec 2013 02:04 #76

    Oj vad jag känner igen mig, jobbar extra för tillfället och det kan bli allt från 1-5 pass i veckan, och jag får sån ångest! Har känt såhär sen i slutet av mellanstadiet/början av högstadiet.

    Studerar just nu på Komvux och det passar mig iomed att det är distans och jag känner ingen press eller ångest. Jag fattar inte hur jag ska klara av att ha ett heltidsjobb. Jag tycker det är jobbigt att jobba 2 dagar i veckan och får ångest och blir trött mentalt!! Jag har ingen ork till nånting och ibland åker jag bara raka vägen hem och däckar på soffan eller i sängen.

    Som några andra också skrivit har även jag en begränsad umgängeskrets, eftersom jag inte orkar med! Sen har jag nog en liten släng social fobi, det är jobbigt, jag kan klistra på en trevlig mask och verka glad osv, men ingen kommer mig nånsin på djupet och jag får inga djupare vänskapsband.

  • Mån 16 dec 2013 05:34 #77
  • Annony­m som känner igen sig
    Visa endast
    Mån 4 sep 2017 20:15 #78

    Vad jag känner igen mig i allt det ni skriver! Hur mår ni idag? Vad gör ni? 

    Jag funderar starkt på att säga upp mig på min nuvarande arbetsplats precis av den ångesten som nu börjar bli olidlig, och det har knappt gått två månader sedan jag började här... Heltid med 8-17 fungerar verkligen inte för mig börjar jag inse och inte en arbetsplats med överdriven stressnivå, hets, pengarfokus, otydliga rutiner m.m. Universitetet har generellt fungerat väldigt bra. Har till och med läst två program samtidigt i nästan två år, men då har det varit på mina villkor (orkar jag inte gå på en föreläsning kan jag välja att stanna hemma osv.) och en miljö som stimulerar rent intellektuellt. Att jobba deltid och extra har fungerat till viss del men då gångerna jag haft en heltidsanställning så säger kroppen och psyket ifrån efter några månader. Då har jag också pressat mig själv och kämpat för att hålla ut.

  • Anonym (Känne­r igen mig)
    Visa endast
    Fre 8 sep 2017 18:26 #79

    Har inte nått att bidra till tråden direkt just nu annat att jag känner igen mig, trodde man var ganska ensam att känna så.

  • Fre 8 sep 2017 21:24 #80

    Låter EXAKT som mig!

    Och nu.. efter myyyyyycket om och men har jag fått svaret på varför jag är sådan/känner såhär.. Jag har ADHD!

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll