Forum Psykisk ohälsa - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • får ångest av att jobba... på alla jobb

    Tor 14 apr 2011 20:09 Läst 38983 gånger Totalt 105 svar
    Tor 14 apr 2011 20:09

    Jag är 36 år och har en akademisk utbildning. Sedan jag tog examen har jag inte varit på samma jobb längre än 10 månader. Jag tar medvetet vikariat, säsongsanställningar, timanställningar, projekt, uppdrag, startar eget (fast det är inte så lönsamt i min branch, så det är bara extrajobb...)... allt utom fast jobb.

    Anledningen är att i början när jag är på ett nytt jobb trivs jag nästan alltid bra, sedan smyger ångesten sig på och lägger sig över hela tillvaron. Efter ett par månader är den outhärdlig och jag gör vad som helst för att komma bort. Jag överväger att köra av vägen på väg till jobbet, jag försätter familjen i ekonomisk kris genom att tacka nej till fortsättning o s v

    De två gånger jag har varit på jobb så länge som 10 månader i sträck har jag varit nära att gå under psykiskt. Jag har ändå hasat mig i mål, för plikttrogen är jag trots allt.

    Nu har jag varit på samma jobb i två månader. Sista två veckorna har jag fått lura mig själv för att ta mig till jobbet. Jag intalar mig att jag bara ska åka dit och lämna nycklarna... Jag har sådan ångest på morgonen att jag inte får luft.

    Detta stressar mig enormt. Min man har varit på samma jobb i många år, men är inte höginkomsttagare direkt och vår ekonomi är katastrof. I mellanperioderna utan jobb vill jag desperat ha vad som helst för vi mår kasst av den ekonomiska situationen, men väl inne på jobb tar det andra över. Jag tycker synd om min man som knegar på år efter år på sitt utan att klaga. När jag har korta tidsbegränsade jobb jobbar jag som 17 och stortrivs.

    Jag går inte på a-kassa i mellanperioderna, så det behöver ingen reta sig på.

    Vad är detta? Varför denna ångest?

  • Anonym (jag med)
    Visa endast
    Lör 9 sep 2017 18:03 #81 +2

    Jag med. Sedan jag blev hemmafru har allt blivit så mycket bättre.

  • Anonym (Lia)
    Visa endast
    Lör 9 sep 2017 18:13 #82

    Oj vad jag känner igen mig.

    Jag byter jobb efter max ett år, då har jag tvingat mig till jobbet i ca 5 månader. Jag får svår ångest och tror att jag är hatat och inkompetent på arbetsplatsen.

  • Anonym (Man 45)
    Visa endast
    Tis 27 aug 2019 11:49 #83

    Känner väl igen mig. För mig började detta i 30-års åldern ov oklar anledning. Innan dess hade jag aldrig upplevt ångest eller panikångest alls. Det har nu 15 år senare fortfarande inte blivit bättre, efter en resa med två utbrändheter och all möjlig behandling mot stress och ångest, både genom samtal och program samt medicinering.

    Denna ångest kör slut på en, och äter oerhörda mängder energi. När det är som värst så har jag fullständigpanik och hittar liksom ingen utväg.

    Jag har bytt tjänst mellan olika krävande tjänster, men detta förföljer en oavsett vad jag jobbar med.

    Fattar inte varför jag känner så här för det är lixom inte någon reell anledning utan hjärnan som spelar ett spratt, och det är enbart när det gäller jobbet. Att arbeta på fritiden med diverse slitnoch projekt för egen skull går hur bra som helst. Lider med ts då jag vet hur det känns och det är hemskt. Funderar nästan på om det går att vara allergisk mot att vara anställd?

  • Tis 27 aug 2019 12:07 #84

    Jag har ADD och funkar precis som du, med den skillnaden att jag nöstan aldrig lämnat ett jobb utan att ha nåt nytt att hoppa på. Jag växlar mellan anställningar utifrån intresse och har liksom profilerat mig på att vara den där som är extremt flexibel. Börjar i nästa vecka på ett konsultbolag där jag jobbat i 2 perioder tidigare och snacket i korridorerna är "Äntligen!". Kommer vara kvar på samma arbetsplats men för att inte bli låst på en plats (och ges möjlighet att jobba deltid) så har jag valt bort min fasta anställning. Facket lägger sig i mindre när det kommer till att flytta runt på konsultanställda. Mitt råd är att få hjälp från vården och sluta jämföra dig med andra. Gör på det viset som fungerar för dig. Om det innevär projektanställningar och jobbrotationer, so be it. Jag har som sagt lyckats med att få arbetsgivare att se min rastlöshet som en styrka och därigenom har jag orkat snart 7 år på samma stora företag, jag har gjort mer eller mindre alla olika uppgifter som finns här vid det här laget ocj helt slutat dölja om jag behöver en ny utmaning.


    Vid god typografi ska horungar inte förekomma.
  • Anonym (Samma här)
    Visa endast
    Mån 30 dec 2019 08:56 #85

    Jag känner igen mig i så mycket av vad många beskriver här. Som någon sa, skönt att man inte är ensam men tråkigt att vi ska må så här! Jag har inte kunnat arbeta på flera år, är sjukskriven och har börjat arbetsträna sen lite mer är 2 månader sen och det går redan dåligt! Jag vill verkligen kunna ha ett jobb och komma hem utan att må så dåligt. Klarar knappt av att göra någonting de dagarna jag arbetstränar ( och då är jag bara iväg 2-3 timmar). Känner mig så sjukt värdelös och hemsk!

    Någon som fått hjälp eller vi kanske skulle startat en peppgrupp och peppa varandra? Ge varandra tips och råd?

  • Anonym (H)
    Visa endast
    Mån 30 dec 2019 12:17 #86

    Låter tufft.

  • Lör 14 mar 2020 18:55 #87
    Anonym (lite lika) skrev 2011-04-14 20:45:23 följande:

    Jag är lite som dig. Jag är 30 år gammal, högutbildad och har ångest på alla jobb. Jag har också bytt jobb rätt många gånger och jag sjukskriver mig minst ett par dagar varje månad för att överhuvudtaget orka med livet. Jag kan inte sova på nätterna och försover mig ofta. I perioder har jag känt att livet inte är värt att leva p.g.a. att jag måste jobba. Att jobba deltid har inte heller hjälpt. När jag har varit mammaledig har jag alltid mått bra, så det tycks handla om jobbet. Jag hade mycket frånvaro redan under skoltiden, men klarade mig alltid ändå med bra betyg, så därför lät man mig hållas. För min del tror jag det beror mycket på en känsla av otrygghet. Jag har överhuvudtaget svårt för att någon bestämmer över mig, har svårt med grupper (jag får vanligtvis hälften av mina kolleger emot mig) och känner mig låst och otrygg. Hemma känner jag mig trygg och så länge jag själv kan bestämma hur ofta och vart jag vill åka (vänner, aktiviteter osv.) så går det hur bra som helst. Jag har haft en svår uppväxt, vilket säkert är en del av anledningen till allt detta. Man kunde kanske tro att jag inte fungerar i övrigt, men min ångest syns inte utåt. När jag har gått i terapi har också terapeuterna sagt att de varken kan se eller känna min ångest. Jag är normalfungerande i övrigt, på alla sätt, ansvarsfull, aktiv och social. Nu har jag börjat studera igen, jag hoppas att ett karriärbyte ska kunna underlätta min situation.

    Jag har ingen lösning på detta, men jag tror att du kanske behöver börja med att fundera över vilken känsla arbetet väcker hos dig. Är det otrygghet, maktlöshet? Och har du prövat terapi eller att byta bransch? Att jobba deltid?


    Det här låter exakt som mig.. Mina föräldradagar börjar ta slut och flera börjar vara på mig om att jag ska ta jobb som jag verkligen inte vill, men det är ju lätt förtjänta pengar säger dom, jaha, kanske för dom men inte för mig. Får verkligen ångest av bara tanken att börja arbeta med något som inte intresserar mig.

    Tycker också bäst om att vara hemma, bestämma mer fritt hur dagen ska se ut, vad som ska göras etc. Tycker ändå att jag har bra egenskaper för ett hyfsat jobb. Punktlig, ansvarsfull, driven, noggrann, jobbar effektivt när jag kan arbetet, social och har ett trevligt bemötande etc. Det är nog också lite det där att när någon bestämmer vad jag ska göra, och när jag ska göra det som jag kan känna mig less och vill bara byta jobb igen eller inte jobba alls.. Också jobbig uppväxt och hoppat mellan flera olika yrken. Inte lätt alltså. Pratat med psykologer och de tycker jag verkligen är stabil, inte störd på nå vis, rimliga krav och man ska sträva efter att må bra, även på karriären.
  • Tor 30 jul 2020 01:31 #88

    Här är en till... 27 år, aldrig varit kvar på samma heltidsanställning i mer än 9 månader. Och det är INTE att jobba som är problemet. Det är känslan av att ha fem veckors semester per år, och annars vara fast. Bunden till samma plats, samma kollegor, typ samma arbetsuppgifter, dag ut och dag in. Varje gång jag försökt har jag stått ut i ett halvår innan jag inte klarat mer. Pluggade på universitet i fyra år, tog en examen. Fortsatte plugga bland annat för att jag inte orkade med tanken på att vara anställd. Pluggade tre år till, mådde superbra under tiden och jobbade som timmis vid sidan av. Men efter sju års högskolestudier insåg jag att jag MÅSTE klippa mig och skaffa jobb. Fjärde försöket: stod ut i sju månader och ska nu börja på min femte fastanställning i mitt 27:åriga liv. Är så trött på att vara såhär, det känns hopplöst... Men jag KAN inte vara kvar längre än så på en och samma plats. Ångesten eskalerar och blir så stark att jag efter några månader inte kan tänka på något annat, och så släpper det först när jag är fri igen.

  • Anonym (lalla­laa)
    Visa endast
    Tor 30 jul 2020 07:11 #89
    Maggie skrev 2020-07-30 01:31:13 följande:

    Här är en till... 27 år, aldrig varit kvar på samma heltidsanställning i mer än 9 månader. Och det är INTE att jobba som är problemet. Det är känslan av att ha fem veckors semester per år, och annars vara fast. Bunden till samma plats, samma kollegor, typ samma arbetsuppgifter, dag ut och dag in. Varje gång jag försökt har jag stått ut i ett halvår innan jag inte klarat mer. Pluggade på universitet i fyra år, tog en examen. Fortsatte plugga bland annat för att jag inte orkade med tanken på att vara anställd. Pluggade tre år till, mådde superbra under tiden och jobbade som timmis vid sidan av. Men efter sju års högskolestudier insåg jag att jag MÅSTE klippa mig och skaffa jobb. Fjärde försöket: stod ut i sju månader och ska nu börja på min femte fastanställning i mitt 27:åriga liv. Är så trött på att vara såhär, det känns hopplöst... Men jag KAN inte vara kvar längre än så på en och samma plats. Ångesten eskalerar och blir så stark att jag efter några månader inte kan tänka på något annat, och så släpper det först när jag är fri igen.


    Känner igen det där. Min fundering är egentligen att prata med en psykolog och kolla om det finns något underliggande problem. Många här i tråden har ju berättat om en tuff barndom och en känsla av otrygghet. Annars tänker jag mig att ett fast jobb på samma ställe och med samma tider inte är något naturligt för människan. Måste man ha ett fast jobb? Det går ju att starta eget, jobba som konsult, ta projektanställningar etc.
  • Tor 30 jul 2020 09:12 #90
    Anonym (Student) skrev 2011-04-15 01:50:59 följande:

    Jag studerar fortfarande på universitetet och jag är rädd att jag kommer att fungera så jag också :( De gånger jag måste till skolan 5 dagar i rad så måste jag ta ledigt under en av dagarna, för jag pallar verkligen inte att gå till skolan under alla 5 dagar i rad. Jag vet inte vad det beror på och jag är livrädd för att det ska bli vättre om jag får jobb, för då kommer jag ju jobba 5 dagar i veckan, varje vecka, och det skrämmer mig.

    Jag tror allvarligt talat inte att arbete på det sättet som det är i dag passar alla. Vi finns, vi människor som inte vill leva för att arbeta, men det är tyvärr inte okej i samhället i dag. Är det någon som känner igen sig i det här? Jag arbetar gärna, men inte så mycket som samhället i dagsläget kräver, för då mår jag psykiskt, och i slutändan fysiskt dåligt.


    Det är inte så att man måste leva för att arbeta. Men man måste arbeta för att kunna leva.

    Det är ju inte så att pengar växer på träd.

    Egentligen har vi aldrig haft så mycket fritid som vi har nu.

    För 100 år sedan så var det bara några få förunnade att ha fritid.

    Dagens samhälle förväntar sig att man försörjer sig.

    Inte för att förringa ångest, men skylla på att dagens samhälle kräver att man ska leva för att arbeta är din egen tolkning.

    Däremot så tycker jag att det ska finnas utrymme för deltid.

    Men det kommer ändå inte alla kunna utnyttja
Logga in
Bli medlem

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll