Forum änglarum Sorg
  • Puma79­08
    Äldre 22 Apr 23:40
    1623 visningar
    2 svar
    2
    1623

    Saknar min ängel

    Det har gått två år sen vår son somnade in i min famn, folk säger att de ska bli lättare med tiden. Men jag undrar, just nu känns de inte alls so mdet är lättare.

    Har en kompis som fic barn i höstas och det är alltid jätte jobbit att träffa henne, men jag måste känns de som eftersom hon är min bästa vän. Min svägerska har en son som sklle varit exakt i samma ådler osm min äslkade ängel och de gör ont varkej gång vi ses. Vet inte vad ja ska göra, känns som ja kvävs av alla nyfödda barn runt omkring mig. Alla får ett frisk och levadne barn utom jag.

    Nu har jag en på mitt jobb som är gravid och de e sånt orat om dett barn, jag kräks på allt prat

    Är de ngt fel på mig??
    Borde ja inte ha kommit vidare nu ?
    Alla tjatar om att ni borde skaffa en till bla bla , vet inte vart ja ska ta vägen, känner en sådan press från omgivningen men min sambo känner sig itne redo än och jag är på väg att gå under.
    Vet inte vad ja ska ta vägen saknar min ängel så hela tiden ♥♥♥♥

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Saknar min ängel
  • RainMa­n1x7x
    Äldre 23 Apr 01:11
    #1

    Det var väldigt många år sen jag förlorade mina första barn. Väldigt många. De skulle vara vuxna nu nästan. Det var så länge sen att jag knappt kommer ihåg dem. Men ändå nu tänker jag på dem väldigt ofta. Det gör ont. Väldigt ont. Jag får ibland återblickar som får mig att må riktigt dåligt. Jag kvävdes i säkert 1-2 år efter de hade försvunnit. Ville inte leva. Nu har jag ny familj som jag älskar över allt. Men tomhålet av mina älskade änglar finns alltid kvar, även om jag kan andas igen. Det är grejen. Tid läker såren men kvar blir ärren.

  • violat­ricolo­r
    Äldre 27 Apr 00:27
    #2

    Det har gått två år för mig också och jag tycker fortfaramde det är så tomt och ledsamt. Saknar min pojke så. Har fortfarande svårt med gravida och småbarn och ingen fattar det förutom folk i samma situation. Mycket barnprat överallt och ingen frågar hur det känns för mig... Förutom ibland en kompis. Jag tyckte nog första året var allra värst. Det är lite lätte nu men fortfarande svårt. Vissa dagar lättare, andra ledsammare.

    Det är inget fel på dig men om du är orolig tycker jag du ka kontakta en psykolog om du inte redan gjort det. Ibland vid en sorgereaktion kan man få en reaktiv depression och det ter sig lite annorlunda och kan vara bra att veta samt att man får psykoterapi.
     
    Beklagar så vad som hände din lille pojke. KRAM 

Svara i tråden
Svar på tråden Saknar min ängel

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies