13 månader och sitter inte ännu!

Hmm, alltså det låter ju väldigt sent. Mina barn har ju tom lärt sig att gå vid ett-årsdagen.
Vad säger BVC?

Jag vet att det är väldigt sent därför söker jag folk som har barn som är sent utvecklade!
Jag har två barn en grabb på 5år som har en utveckling på ca 10 månader och dottern då som är 1år och har en utveckling på ca 3 månader.
Bvc kan inget men båda barnen är inskrivna på barn och ungdoms habiliteringen och har en difus diagnos (psykomotorisk utvecklingsförsening) alltså ingen riktig diagnos!

Jag har svårt att hitta nån i samma sits och blir ledssen av att se och höra hur alla barn utvecklas normalt!
Vill kunna bolla med andra som inte har diagnos och har en utv på ca samma som mina barn!

Vi har ju skrivit tidigare så du vet ju att min yngsta också är sen. Han är 12månader nu men han lärde sig dock sitta strax innan 9månader. Han ålar inte heller däremot tar han sig fram på rygg och genom att rulla runt. Vi tog ju provet hos neurologen som inte visade någonting. Nu fortsätter dom att kolla, tydligen syns inte allt på det här första lite större testet man gör utan nu skulle dom kolla mer noggrant. Har dom gjort det hos er också? Vi tror dock inte att sonen har en kromosomavvikelse men dom får väl kolla om dom vill. Ibland är det jobbigt att han inte utvecklas som han ska, tycker synd om honom för han vill ju men varken kan eller vågar försöka. Han är lite rädd av sig. På onsdag ska vi till sjukgymnasten igen och det är lite jobbigt då han inte lärt sig något mer sen sist. Inte grovmotoriskt iaf. Men han tar sig fram snabbare och har äntligen börjat äta väldigt bra. Vad säget dom på habiliteringen då? Gör hon några framsteg? Förstår att det är jobbigt. Kram

Finns det inga på Hab du kan prata med. Typ någon föräldragrupp eller så. Vi har fikat med nåra föräldrar efter vår simnings två gånger och det var vädigt givande. Även om de barnen inte har samma diagnos som mitt barn så stöter man ofta på samma funderingar och känslor.

Spetsis: Hab sjukgymnasten tycker att hon gör framsteg fast vi själva tycker att det inte händer så mycket!
Vi har samma sjukgymnast till båda barnen och hon har alltid varit en person som alltid säger att "åhhh så bra det går och oj vad det har hänt sen sisst" och vi kollar på varandra jag och min sambo och tänker vad har hänt???
Fast vi lever ju med barnen och ser dom hela tiden så det är väl därför vi inte märker framstegen lika bra som hon som kommer hit en till två ggr i månaden!

Yuna som dottern heter har nu börjat sträcka sig efter saker om hon sitter stadigt i famnen och hon älskar att hålla i ballonger och smaka/pussa på dom!

Vi är inte med i nån badgrupp just för tillfället, var det tidigare med grabben men var tvungen att sluta pga att han alltid drog på sig långvariga förkylningar av det.
Jag fick kontakt med en tjej där på badet och vi sa varje gång att vi måste ta nån fika nån gång och att vi skulle sätta våra barn på barnridning men sen blev det aldrig så tyvärr!

Jag har nämnt till våran sjukgymnast att vi vill ha kontakt med andra föräldrar och barn som har samma sak som våra barn men inget har hänt på 4 år!

Hur menar du nu? Din 5-åring är som en 10-månaders?

Jag förstår att det känns jobbigt i ditt hjärta...*kramar* och hoppas någon i samma sits kan hjälpa och ge dig råd.

Jo min grabb kan i dagsläget sitta, sätta sig upp själv, haskrypa, rulla, ställa sig mot möbler och gå längsmed möbler, han kan jollra!

Han kan inte gå utan stöd, inte äta själv, inte klä på sig eller av sig, inte prata, nåt enstaka pappa/mamma säger han men vi vet inte om han menar just pappa/mamma, han kan inte stå själv utan stöd, han kan inte leka med leksaker normalt utan tugga på allt så än så länge kan vi bara köpa bebisleksaker åt honom för allt åker i munnen och han tuggar hårt på allt, däremot har han svårare att tugga ordentligt på mat!
Han utforskar väldigty mycket nu för det var bara 9 månder sen som han lärde sig och krypa och ca 1 månad sen han lärde sig att ställa sig upp själv mot möbler så nu tyggar han på allt som kommer i hans väg som tex. fjärrkontroller,papper,möbler,syrrans grejjer,toalettstolen (usch) och slänger leksaker i toastolen inte kul för mamma!

Ja det var lite om grabben min, men han är världens sötaste gullungepojk

Jag är inte i samma sits men tror att det finns säkert någon här på fl, dem har kanske inte hittat tråden ännu. Det låter superjobbigt, föddes dem ovanligt tidigt eller något sånt?
Jag har en väninna som fick sitt barn ja, jag minns inte hur långt de va kvar till bf men hennes barn var RIKTIGT tidigt, är nästan ett år nu och kan inte så mycket heller. Kan inte rulla runt, sitta, prata eller något sånt. Lilla bebisen är inte så stor heller, växer väldigt långsmat och ligger kvar och låter lite grann och flinar ibland. Dem trivs supermycket och njuter av varandra ändå även om det går långsamt. Och hon säger att hon tvivlar inte det minsta att när barnet blivit vuxen så kommer det absolut inte ha några problem att vara som vem som helst.
Hon har inte vad jag vet fått någon diagnos på något mer än att barn som är födda så där vansinnigt tidigt kan ta mycket längre tid på sig än vad andra barn gör. Inte ens 1 år från beräknade födelsedatumet är någon guide till hur pass utvecklad man är vid 1 års ålder, det kan ta mycket längre än så också.
Jag vet inte vad jag ska säga riktigt eftersom jag inte har någon egen erfarenhet mer än vad min väninna berättat hur hon har det.

Jag hoppas du har en stöttande familj och vänner i din närhet som hjälper dig och lyssnar dem stunder du vill prata. Och det låter som att du mer än förundrad om det finns fler än att du klagar att det är jobbigt, låter som ni myser och mår ganska gott ändå. Jag hoppas du får någon förklaring till det hela. Jag tror dock inte att det är superovanligt, kanske bara undanstucket. Sånt som vissa kanske inte vill prata om för att det är något som ses som ovanligt.
Sköt om er. Och sköt om dig själv också.

Josse 88: Rasmus är född 38+0 och Yuna är född 37+6 så det är ju helt normalt att födas 2 veckor för tidigt så där knasar sig nog inte problemet!
Vi försöker vara starka föräldrar och myser med barnen varenda dag och får mycket glädje med dom!
Det är dock lite tråkigt att se hur jämnåriga bara spurtar i väg med utvecklingen och än värre att dom som är radikalt mycket yngre gör det också!
Vi har en kompis som bor granne med oss som har en son på 5 månader och han kan mycket mer än våran dotter som är 13 1/2 månad!