Att ta en backupkopia på barnet

Eftersom ingen del av oss någonsin är äldre än drygt 15 år så skulle det ju egentligen inte innebära så enorm skillnad... egentligen... bara att ALLA celler förnyas på samma gång istället för i olika takt.
Fast... tja. Lite knäppt skulle det nog kännas.

Jajamän. Jag anmäler mina barn direkt. Använder det om barnet avlider.
För egen del hade det inte varit så dumt att kunna göra om lite olika val som inte är så helt lyckade så jag hade scannat mig själv med lite nu och då. Jag undrar om man blir trött på att hela tiden återkomma som Anne Rice vampyrer blir för det blir väl en form av evigt liv?

Nej, faktiskt inte. Jag vill inte mixtra alltför mycket med Moder Natur ...

Save game. Saving complete.
(...)
You have died.
Load game: May 8th, 2011.
Press play when you are ready to begin.

Nope. Att ta en backupkopia av mitt barn eller mig själv eller någon annan, skulle innebära att livet inte är livet längre, utan ett spel av något slag.

Jag skulle naturligtvis bli förkrossad om något hände mitt barn. Men sorg är en del av livet. Livet är grymt, men tar man bort alla risker... Var hamnar vi då? Är vi ens mänskliga? Om alla dåliga saker kan göras ogjorda genom /load saved game?

Jag vill inte påstå att jag har tänkt igenom den här ståndpunkten, men så här reagerar jag spontant. För mig är det mer problematiskt rent moraliskt och etiskt att göra som i denna TS, än att använda den där teleporteringsmaskinen i en annan tråd.

Jag vet inte riktigt. Skall fundera lite på det, men spontant tänker jag "ja".

Nej jag hade inte gjort en kopia.
Däremot skulle jag väl ångra ihjäl mej om det skulle hända något men nej... det finns "inget" som kan ersätta min stumpa!

Ja, om möjligheten fanns skulle jag nog göra det.
Tanken på att leva med en kopia av mitt barn, om än aldrig så exakt, är horribel!
Men tanken på att leva utan dom är värre.

Lite Jurkyrkogården 2.0. Otäck tanke

Men skulle det bli MITT barn då, eller skulle det bara bli en kopia av mitt barn? Tänker lite på A.I. där de fick en robotunge, det skulle man ju kunna göra också, göra en robotkopia av sitt barn ifall det skulle dö eller bli skadat, men då skulle det ju inte vara mitt barn längre.

Ja, självklart.

Ersätta min skadade son med en kopia? Nej, absolut inte! Men jag skulle kunna tänka mig att använda tekniken för att skapa "reservdelar" om han blev allvarligt skadad eller sjuk.

Om det samtidigt backupar mitt minne så jag inte vet att det är en backup så kanske... Om barnet dör. Men i princip nej. Vet jag om att mitt barn är dött och det är en kopia så never!

Nej, naturen har sin gång. Det är lite av charmen.

Nej, men jag hade gärna gjort det med min katt!

Svår fråga men spontant svarar jag ja.

Vi är ju inget annat än våran kropp, våra minnen och tankar - om allt detta har kopierats så är det ju mitt barn. 

När jag var liten så blev min älsklingsnalle söndertuggad av hundarna, jag skulle få en likadan sa min mor och far, men jag ville inte det. Det var ju ändå inte samma nalle.

Lite så känner jag i denna fråga. Fast 100 gånger (cirka) starkare. Mår lite illa av tanken faktiskt.

Om kopian i sin tur råkar dö eller skadas kan man då ersätta den med en ny kopia? Försämras kvaliten något för varje kopia dvs finns det någon gräns för hur många kopior man kan göra? (Så man kan planera lite hur försiktig man måste vara)

Varför är 18 år en gräns? Kan man inte kopiera vuxna? (Skulle gärna vilja ha en egen backupp)

Kan man få lägga till några förbättringar? (Min son har väldigt stora händer och min dotter har glasögon) 

Bara om mina barn skulle dö skulle jag använda en sån metod. I övrigt tror jag att man växer och utvecklas mentalt av allt man går igenom - både positiva och negativa erfarenheter.