Tom Araya skrev 2011-05-17 14:23:43 följande:
Den båten var inte kärnvapenbestyckad vid det tillfället även om möjlighet fanns.
Så "mjäkigt" som vi kanske fick intryck av var det nog inte, ryssarna ville bärga omedelbart och skickade resurser sjövägen med marin eskort, de fick vänta otåligt på internationellt vatten på klartecken från regeringen.
Kustartilleriet på den tiden var inte att leka med...ens för en ryss.
Enligt experter från FOA så visade mätningar att ubåten hade Uran 235 ombord. Senare, efter Sovjetunionens fall, så avslöjade kaptenen på ubåten (eller någon likvärdig person) att ubåten hade kärnvapen ombord.
Så visst var det mjäkigt. Även om sveriges hantering av situationen inte var fullt så mjäkigt som man kanske hade väntat sig.
Filemon Syklon skrev 2011-05-17 14:27:52 följande:
Nja, om det var så många ubåtar från Nato ska jag låta vara osagt och den enda som man de facto vet var den kom från är ju U137 som du nämnde.
Palmeregeringen var livrädd att stöta sig med öst och det hände flera gånger att man stod med fingret på avtryckaren och där eldgivning hade tvingat upp eller sänkt en ubåt, när regeringen sa nej.
Nu vet jag att vi jagade ubåtar där ursprunget var okänt så det kan i alla fall teoretiskt ha varit västubåtar men jag har svårt att tro det.
Vi samarbetade däremot med jänkarna med hydrofonteknik några år efter Horsfjärdenincidenten men det lämnade så vitt jag vet aldrig försöksstadiet och jänkarna åkte hem efter en pinsam händelse där dyrbar utrustning förstördes. Det kan ha återupptagits några år senare med bättre utrustning, jag är lite osäker på det, men jag har sett liknande hydrofoner senare på svenska örlogsmän.
Det har väl framkommit ganska tydligt att Natoubåtar funnits i svenska vatten, men att de troligtvis hade något slags inofficiell tillstånd. Självklart borde eventuella ryska ubåtar ha beskjutits, och den ubåt som gått på grund i alla fall ha genomsökts innan den lämnades tillbaka till ryssarna.
