Ska Sverige ha en militär försvarsmakt?

Var det inte uppenbart? Pliktlagen krävde att alla män skulle inställa sig till mönstring. Kvinnor fick mönstra om de ville. Givetvis var det en lagstadgad könsdiskriminering, hur det kan vara svårt att inse begriper jag inte.

Att den lagen har slopats är ett klart framsteg i jämställdhetsarbetet.

Japp, stämmer och jag håller med.
Du behövde bara stöta till lite så slanten trilla ner.

Jag anser ju att alla länder borde lägga ner vapen och det militära Men det lär väll dröja innan det händer.
Hotbilden mot oss är ju inte så stor vilket kanske förändras om vi börjar bygga monster armé.

Det gamla inavsionsförsvaret hade drivit oss i konkurs om vi fortsatt.

Vi skulle då utbilda och krigsplacera ca 45 000 vpl/år
Ha en krigsorg på +500 000 man
Se till att vi har modern och bra utrustning för huvudelen av våra förband, 16 brigader, 12 divisioner, flotiljer mm
Lokalförsvar, befästningar, baser och föråd som skulle underhållas.
Repövningar för att bibehålla förmågor
Ha en egen försvarsindustri
Ett regement per län

Tyvär försökte vi hålla uppe detta för länge, och blundade kollektivt för allt fusk,  med onödiga kostnader som vi nu får betala.

Det lär inte bara dröja, det lär aldrig hända.
Människan har alltid krigat.

Skulle vi bli så stora och starka att vi skulle utgöra ett hot mot våran omvärld så skulle hotbilden mot oss troligen öka.

Är vi tillräckligt starka föra att bita ifrån oss ordentligt om vi blir anfallna minskar risken för att någon kommer att göra det.

Det är en väldigt stor skillnad på en anfallsstyrka och en försvarsstyrka.

Nej, jag ser inte något ekonomiskt argument till yrkesförsvarets fördel. Däremot kan jag hålla med om det mesta i övrigt.

Några nackdelar med dagens kompakta och centraliserade försvar är:
Den minskade spridningen ger
ökad sårbarhet
dålig öva-där du-verkar-vana
dålig beredskap där ingen utbildning bedrivs

OK, bra!

OK, bra!

Det skiljer sig i huvudsak marginelt på hur det var på 80-talet. De flesta övade i närheten av hemmaregementer men hade fösta och andrahandsuppgifter långt bort. Falubrigaden skulle till Arlanda respektive Kalixlinjen, Skövdebrigaden till Stockholm eller Skåne osv. Några repövningar gjordes inte så ingen mer övning efter muck.

Beredskapen pendlade väldigt beroende på utbildningcykeln. Fanns knappt några vettiga armeförband i ÖN från april till oktober. Motsvarande gälde Skåne från juni till december.

Man ska vara väldigt försikt att skönamåla hur det var för 20-30 år sedan. Kravet på allmän värnplikt, många förband och egen försvarsindustri urholkade förmågan och gjorde att vi utrusningsmässigt var halvrustade med stora brister.

På Gotland där jag låg i början på 90-talet var det olika utbildningsperioder för olika förband.
Tror förövrigt att alla pansarförband hade samma d.v.s. från aug-maj (GB+E, 10 mån).
De flesta på min pluton gjorde någon repövning, vissa två. Dock försvann detta kort därefter.

Personal går fortare att transportera än materiel och materielen finns där regementena, flottiljerna, förråden och förbanden finns. I övrigt är det tomt.

Min erfarehet är att man i huvudsak placerades där man gjort sin GU.
Samtliga på min pluton var placerade på Gotland.

Jag håller inte med om att egen försvarsindustri i stort har påverkat detta. Visst har vi fått stå för utvecklingskostnader och knappt fått sälja något men även utländsk materiel kostar och när det kommer till behovsanpassning, modernisering och underhåll är det i många fall mer ekonomiskt med inhemsk materiel.
Vi har även kunnat behålla kompetens till att licenstillverka och vidareutveckla utifrån inköpt materiel (=minskade kostnader) på ett sätt som inte hade varit möjligt om vi inte haft någon egen industri.