Varför DU inte går ner i vikt!

Exaktamundo.

MEN: det är här kalorifascister och hormonmuppar pratar förbi varandra hela tiden.

Kalorifascisterna vill gärna låtsas som att det är helt rättvist här i världen och att alla behöver exakt 2100kcal/dag för att bibehålla sin nuvarande vikt, varför ALLA kan gå ner om de håller sig till 1600kcal/dag.

Hormonmupparna har, genom anekdotiska iakttagelser, uppfattat att så inte är fallet  men drar slutsatsen att energi-minus inte funkar som kalorifascisterna tror, istället för att dra slutsatsen att vad som UTGÖR ett energi-minus är mer individuellt än vad vare sig hormonmupparna eller kalorifascisterna vill kännas vid. 

Ibland är det jävligt orättvist med detta och man behöver varken ha en sjukdom eller ett funktionshinder för att det ska vara så.

Precis som du säger behöver man hitta tippningspunkten och sedan orka putta på den i X månader. 

Kalorifascisterna irriterar skiten ur alla genom att inte förstå skillnaden mellan teori och praktik. Hormonmupparna irriterar skiten ur alla genom att inte förstå teorin och därför kommer upp med bisarra förklaringsmodeller.

För det första: att lyckas gå ner i vikt handlar om att hitta en modell som funkar för den här individen. Har du otur betyder det jävligt små portioner för just dig. Du kan bita ihop eller leva med övervikten. Sorry. Man gör ingen någon tjänst genom att låtsas att det inte är så, för den som levt på 1600kcal/dag i tre månader och har blivit lovad att det ska funka - den lägger ner projektet och tappar tron på auktoriteten som gjorde påståendet istället för att tänka: "Fanken. Jag behöver förmodligen ännu mindre energi än så." Vilket är EN SUND reaktion. Ingen frisk person vill underäta om de kan slippa. Man måste veta att det är okej, ofarligt och naturligt att kanske behöva mindre än så.

För det andra: kalori (eller "kilokalori" som det egentligen är) har blivit ett fult ord som bara för tanken till "dietister" som vill se ens bajs och seniga orienteringstränare som tycker att det är semester att dela en kokt skridskorem med draghundarna i bivack. Sparka ut det jävla ordet en gång för all. (Varför inte använda kilojoule eller någon annan, mindre befläckad, måttenhet om vi måste diskutera energi?) Det är ett ord som tar fram mobbaren i alla som begåvats med hög metabolism eller en naturlig kärlek till parkour.

För det tredje: motion och kroppsrörelse är jävligt bra för dig även om du inte skiftar ett hekto. Det handlar framförallt om hälsa och inte om jeans-storlek. Folk som rör sig enbart för att de blivit tillsagda att de kommer att gå ner - slutar röra sig när det visar sig att de inte går ner. Rör er för att det ökar era chanser att se barnbarnen växa upp, eller att få uppleva en Svensk Schlagervinst till i historien eller för att minska risken att behöva sitta på hem när ni äntligen är pensionerade eller vad som nu motiverar just dig att vilja vara så frisk som möjligt så länge som möjligt. Rör er för att det blivit svårt att ta sig upp ur en Sacco eller för att ni har börjat låta "Ouff!" när ni reser er ur en vanlig fåtölj. Rör er för att det blir roligare ju mer man gör det och för att det motarbetar milda depressioner och för att det kan vara socialt. Rör er, även om jeansen envisas. Rör er, även om det tar emot. För att någon älskar er och vill ha er kvar så länge som möjligt.

Nej - det är ingen garanti, men chanserna ökar betydligt.

För det fjärde: om du bara inte kan motivera dig till cardio (som många finner dödstråkigt) gör styrka. Den bästa motionen är den som sker. Och strunta i om du ser fånig ut medan du gör det du gör. Om det enda som känns kul att göra är att hoppa hopprep så gör det. Man FÅR det fast man fyllt fyrtio. Alla som säger annat har fel.

Var snälla mot varandra i de olika lägren. Var öppna för att personen du pratar med kanske inte alls ljuger om hur mycket han/hon får i sig och var öppen för att du kanske får i dig mer än du tror. Kanske är den mat du tror vara nyttig energitätare än du förstått? Kanske har den du diskuterar med ett mycket lägre energibehov än du och är helt uppriktig när de hävdar att de fortsätter öka i vikt trots vad som i andras ögon är ett lågt intag. Ingen blir mer motiverad av att bli kallad lögnare.

Jag blev dignostiserad med Hypothyreos ( kronisk inflamation på sköldkörteln, = jättedålig ämnesomsättning) för ett par år sen. Jag upptäckte att något var fel eftersom jag gjorde allt för att gå ner i vikt men det visade sig inte på vågen och efter 3 månader gav jag upp och ringde min läkare. Ett blodprov senare fick jag svaret att jag hade sjukdomen. Fick medicin och blev rätt inställd till slut... men det är inte så att jag har lika lätt som tidigare att gå ner i vikt. Det känns som jag måste göra nästan dubbelt så mkt för att få samma resultat.
Det känns som jag borde återgå till normal i o m att jag medicinerar. Jag skulle vilja ha kostråd till mig och min nedsatta ämnesomsättning. Men jag hittar det inte någonstans...

@yeahcarro: jag har samma diagnos som du och jag har lyckats gå ner massor efter att mina värden blev bra. Jag har stenhårt räknat kalorier. Insåg fort att vad jag trodde var en normal portion motsvarade större delen av mitt dagsintag. Jag blev hjälpt av kaloriräkning för att få koll på portionsstorlek och hur mycket faktisk energi livsmedel innehåller.

Att lchf:are går ner i vikt är jag inte det minsta förvånad över. Vet ni hur mycket kalorier bröd och pasta innehåller? Dessutom, vem orkar smälla i sig mängder med mat när man äter så mycket fett? Men vad jag tycker är lite läskigt är att det inte verkar finnas några studier på vad som händer i kroppen om man fortsätter och gör denna diet till en livsstil under många år.

Vem vet, det kanske är skitbra men jag tror att kroppen behöver det bränslet som kolhydrater är. Sen kan man naturligtvis välja vilka kolhydrater man pillar i sig.