Jag saknar henne så....

Gör verkligen ont i mig.. Kan tyvärr bara skicka en virtuell kram och hoppas att du hittar rätt person att prata om det här med, det måste vara jättejobbigt för er just nu. Kram

Jag tycker att du ska kontaka sjukhuset och fråga dom vart du ska vända dig

När vi förlorade våran flicka fick vi träffa en kurator/psykolog innan förlossningen och sen efter. Nu vid behov. Jag själv har aldrig känt behovet av att prata med henne, men ändå har det känts skönt att veta att jag har möjligheten. För mig fanns stödet här. Där människor som upplevt samma sak fanns. Där man inte behöver förklara allt så ingående, för här blir man förstådd ändå!

Den där känslan kännner jag igen...... Att vår flicka blir bortglömd av vissa. som att hon aldrig existerat. Men det jag har lärt mig sen det hände är att först nu ser man vilka som verkligen är ens vänner, vilka som alltid finns. och dom glömmer inte!!

STOR KRAM

Oj vad stark du måste vara! :)  Jag är imponerad att du verkar så samlad :)
Jag tycker att du ska ringa till psyk och berätta lite vad du gått igenom så får du nog träffa någon som kan ge dig det stöd du behöver :)

Omgivningen bryr sig säkert, men det är väldigt svårt att veta vad man ska säga, hur man ska bete sig osv för att inte röra upp era känslor och sådär, därför tror jag det är lättare för dom att låtsas som ingenting och fokusera på lille Elis istället.
Dock förstår jag verkligen att ni behöver sörja er stora förlust oxå, och det måste vara oerhört svårt att leva i er situation just nu. Det är svårt att ens föreställa sig, iaf för mig, som aldrig suttit i samma sits.

Ni måste äveni försöka ta er tid att prata, gråta ut osv för att ta er igenom detta på bästa sätt. T ex säg till din partner att ta bebisen om du måste gråta en stund och sådär.

Vilken styrka och mod ni ändå har, lycka till, verkligen, med allt :)

Kram!
Prata med din BM på MVC så kan hon säkert hjälpa dej att få någon att prata med! Jag kan inte föreställa mej din sorg, men min mamma gick hastigt bort när jag var i v 28. Nu är Olle här och lyckan är total, men saknaden och sorgen efter mamma har hunnit ikapp mej nu. Jag kan ofta känna så som du beskriver med att hon glöms bort, ibland änns det som att min omgivning glömt bort att jag förlorat min mamma... Men som sagt, prata med MVC, dom har hjälpt mej...

Fick reda på att min lilla tvillingtjejs hjärta inte slog mera idag, men att pojken mår bra. Det är en fruktansvärd känsla det här!
Jag tycker att du ska kontakta sjukhuset igen.
 Vi ska till en kurator nästa vecka, vi har vetat ca en månad att Nell har/hade Trisomi 18 men vi både hoppades och trodde vi skulle få träffa henne.

Massa massa kramar till dig!!