Fattar mig ej på vissa fattiga

När jag växte upp hade jag för små kläder i perioder. Mamma hade inte råd att köpa nya.
Det fanns mat, men ofta fick det bli snabbmakaroner med lite peppar på.
Allt vi ägde i möbelväg va köpt på myrorna och jag va sist av alla jag känner med att få hem en dator tex.
Mamma rökte och hade bil i perioder. När hon inte hade råd att köpa cigaretter så fick hon krita i närmaste butik, eller så satt hon och letade upp gamla fimpar i askfaten och tog ut den sista tobaken för att rulla en ny cigg av det. Vid minst ett tillfälle hade vi ingen el. Vi satt bara med värmeljus och pratade lite eller läste.
Mycket av pengarna gick till mediciner.
När jag gick ut gymnasiet va det inget snack om att läsa vidare eller prata om att skaffa jobb.
Jag fick ett telefonnummer till närmaste sockontor och det va en självklarhet för mig att det va det enda "rätta".
Nu ser jag dock annorlunda på saken...

(Nej jag går inte på soc nu, jag jobbar och planerar att studera för att sedan jobba igen)