Fattar mig ej på vissa fattiga

Fast jag förstår visst, även om det är tragiskt. När livet suger vill man unna sig något för att lysa upp sin erbarmliga tillvaro och SKITER i hur man ska lösa det längre fram. Dessvärre kommer ju surt efter.

Sen har vi ju i Sverige fått en mentalitet att alla "förtjänar" att ha en viss standard. Det kan man ju tycka vad man vill om, men vissa människor ser till att få den standarden vare sig de har råd eller inte, på kredit om inte med kontanter. Och ribban för vad den där "normala" standarden som alla borde ha höjs hela tiden.

Mitt barn ska inte behöva betala sin student själv. Jag fick betala min student själv trots att jag har föräldrar med god ekonomi och jag tycker fortfarande inte att jag lärt mig något vettigt av det. Jag hade höga betyg från gymnasiet och tycker ärligt att mina föräldrar kunde ha tagit den sista stora utgiften för mig för att fira och gratulera mig till studenten.  Säkert var det en del av deras uppfostringsfilosofi, men där tycker jag den gick snett ärligt. Mitt barn ska inte överösas med onödiga pengar och prylar om vi har råd, men vissa utvalda saker ska det inte sparas på för honom. Studenten (förutsatt att han faktiskt tar studentexamen, godkänd i alla ämnen) är en sådan sak.

Håller med. Ingen som inte faller utanför det sociala skyddsnätet (missbrukare, kriminell, gömd flykting) är fattig i ordets verkliga bemärkelse. Eller ja, kanske händer det att folk faller utanför fast de inte borde, men de är inte många och hade de stått på sig och gjort nyheter av sin sak hade de fått det de har rätt till.

Att leva på existensminimum är att leva i totalt överflöd i internationell eller historisk bemärkelse. I ett annat land eller en annan tid hade inte ens de rika haft lika hög materiell standard som en socialbidragstagare i Sverige 2011. 

Ja, jag tycker absolut inte att den standarden ska sänkas. Jag tycker det är fantastiskt och är stolt över att bo i ett land där vi kan erbjuda nästan alla människor en god och dräglig levnadsstandard. (Och skäms när vi misslyckas med det ibland)

Ja psykiskt sjuka ramlar säkert ofta utanför, det hamnar väl under dem som, om de hade kraften och orken att ta sin sak till media skulle få det de har rätt till, men som pga sin sjukdom inte klarar att göra det.

Ja, för bara några dagar sen fick jag hem reklam för att skaffa ett kreditkort med lite fina framtidsvisioner om resor och nya spisar som jag ska köpa för krediten. Jag är föräldraledig med ganska dålig SGI och har ingen fast anställning...