• Indianica

    Fattar mig ej på vissa fattiga

    Det är feltänk. Många verkar tänka att de ska klara av att spara ihop till saker i efterhand, men det är ju ofta jättesvårt, dels därför att "moroten"(resan man vill iväg på) redan är förbrukad och efter t ex semesterresan så ska annat betalas t ex julklappar och andra stora avgifter, kanske frysen går sönder t ex och så rullar det på och man inser att det var inte alls lätt att spara ihop pengarna.

    Sedan tror jag många blir les spå sitt liv som fattiga och liksom flyr iväg på en lånad resa för att samla kraft, eller köpa en ny soffa på avbetalning. Som fattig hamnar man i samma tillfälliga lyckorus som de flesta andra när man får konsumera saker, och det är nog lätt att falla för frestelser att låna till saker, när möjligheten finns.

  • Indianica
    Dr Mupp skrev 2011-06-03 10:47:32 följande:
    Är inte det det typiska synen. Om man tycker att socialbidragsnormen inte är så himla låg och det går utmärt att klara sig på den så tror alla att man är snorrik och aldrig behövt lyfta bidrag. SÅ ser ju inte riktigt verkligehten ut.

    Vi har levt på exisistensminimum i snart 9 år varav två kortare perioder på socialbidrag. Idag lever vi på existensminimum, diffar med några hundralappar och jag ser oss inte fattiga på nått sätt. Visst vi är inte rika, men vi är heller inte på några sätt fattiga. Hur kan vi anses vara fattiga när vi kan äta oss mätta varje dag, bor bra, har el, telefon, TV, dator och bredband. Hur kan vi ses som fattiga när alla går i kläder anpassade efter årstid och väder? Hur kan vi ses som fattiga när vi har kamera, TV, dator, mobiltelefoner.

    Jag blir faktiskt arg att knuffas in i fattigfållan. Jag är INTE fattig.
    Ribban höjs ju hela tiden. Det räcker ju idag inte med att t ex ha en mobiltelefon eller dator för att inte hamna i "fattigfållan", man ska ju ha en vanlig ny mobil, en Iphone och en dator per familjemedlem i ny modell och resa och greja. Det krävs en hel del för att stå emot och inte jämföra sig med andra tror jag. Det är ju i vissa krestar status att "flasha" med sina renoveringar hemma, sin nya bil och allt vad det nu är (kollat min fecebook idag och konstaterat att nu börjat folk meddela alla bokade utlandsresor t ex) . Det är nog vanligare att jämföra sig med den typen av människor, än med folk i U-länder tror jag, helt enkelt därför att man är närmare rent fysiskt personer som har alla de här prylarna och möjligheterna.
  • Indianica
    Dr Mupp skrev 2011-06-03 11:02:21 följande:
    Det är nått jag aldrig fattat. Varför ska man ha nya flashiga saker? Både jag och min man har telefoner som kostat ca 300 kr. De fungerar utmärkt. En smartphone verkar kul, men det är ju en onödig leksak. En dator per familjemedlem, vart ska man förvara dem? Verkar liksom så onödigt. Det är som grannen som sitter med det nyaste. Han visar hur hans smartpfone kan kopplas till TV:n i sovrummet och som kan hämta hem film från datorn i vardagsrummet och min tanke blir Why? vad hände med det gamla hederliga att sitta i soffan och titta på film eller vid datorn om man nu laddat hem film.
    Det är ju helt enkelt statusprylar och den snabba, ständiga tekniska utvecklingen gör ju att man kan flasha med detta in absurdum. Det är bara sådana som du och jag som inte imponeras

    Men det roligaste av allt tycker jag är att dessa "statusprylar" (för vissa) är sådant som många tycks köpa på just avbetalning, till och med skolbarn har mobiltelefoner för tusentals kronor, så hur vuxna människor kan anse det vara statusprylar förstår jag inte riktigt. Samma sak med datorer och Iphones. Här i släkten har det krupit fram att folk fått det via jobbet, men tar med sig det hem och "flashar" inför folk med "sin" nya iphone eller dator. SJUKT!
  • Indianica
    Åsa skrev 2011-06-03 11:20:12 följande:
    Iofs helt sant men det finns även miljöer där man stoltserar åt motsatt håll. Barnen får inte ha mobiltelefoner, man har TV-fria vardagar (rentav helt TV-fritt), är bilfria eller har bil bara till sommarstället etc (Visst finns en konsumtion men den syns inte i blanka kapitalvaror.). Jag har en bekant som föreläser i informationsteknikfrågor och har en teknikpark som heter duga men inte använder dator i hemmet etc. Jag påstår inte att detta är särskilt vanligt (i motsats till att tala lite nedlåtande överseende om unga killar i arbetaryrken som köper gigantiska platt-TV och TV-spel, vilket _är_ tämligen vanligt bland folk jag hör, tycka vad man vill); poängen är att det skiljer sig vad som är normalt eller status i olika grupper, och om man väljer att identifiera och jämföra sig med högkonsumerande personer så är det väldigt lätt att känna sig "fattig".
    Ja, så är det absolut, men jag måste säga att i vår bekantskapskrets finns det bara ett par som är så så det känns exostiskt . Man förstår att de måste ha mycket god inkomst, ändå har jag aldrig hört att de t ex köpt en enda ny möblel någon gång (känt dem i tio år) eller att de ska ha rest utomlands och de har banne mig en tjock-TV som står inne i ett skåp   Men som tidigare konstaterats på FL, det är nog mer socialt accepterat att vägra statusprylhetsen om alla förstår att man egentligen har råd att köpa mycket och att köpa nytt, men att man av principskäl vägrar
  • Indianica

    Sedan håller jag inte med om att Aftonbladets blogg är dålig. Det finns en poäng med att t.ex. skolan tänker till gällande avgifter tycker jag, för många små avgifter blir till slut en stor börda för den som har det knapert.

    Jag skrev själv dit och berättade om när barnen gick på dagis och vi pluggade. Helt plötsligt bestämde en av föräldrarna som man visste hade god ekonomi, att det skulle insamlas 70 kr per barn och termin (60 eller 70 kr var det) till avslutningsfika på jul och sommaravslutning. Och dessa 280 kr per år till fika vid två tillfällen, var verkligen supermkt pengar för oss som pluggade och dessutom pendlade till universitetet vilket kostade ungefär 4000 kr per månad (ej avdragsgillt dessutom). Det var liksom t.ex. ett par uppsättningar vinterhandskar som gick om intet osv, vilket faktiskt kändes viktigare än fikapeng.

    Jag menar inte att barnen inte skulle ha fika, men att skolan måste skärpa till sig gällande denna typ av avgifter. Det ska vara frivilligt i sådantfall, även om föräldraråd beslutar om dem (som i vårt fall) och man kan försöka hitta alternativa lösningar som att någon t ex bakar billigt istället för att köpa in dyr glass som i vårt fall eller att skolan faktiskt bjuder på det.

  • Indianica
    Åsa skrev 2011-06-03 11:44:06 följande:
    Ett skåp med dörr? Ett sådant där jag läste beskrivas någon gång som "ett sådant franska medelklassen använder för att dölja att de har TV" rentav?
    Yes, yes!
  • Indianica
    Anonym (anonym) skrev 2011-06-03 12:30:03 följande:
    Vad svarade de när du sa ifrån att ni inte har råd/ville lägga så mycket pengar på fika då?
    Det är klart att man kan vara efterklok och ta striden och argumentera för att slipa betala. Men poängen med att ha nolltolerans mot denna typ av avgifter är att just varje förälder ska slippa ta striden. Det är både tidskrävanmde och utelämnande. Jag själv hamnade i en situation där man höjde avgiften, inte bara införde en avgift, utan höjde en avgift ifrån typ 30 kr, därför att  några föräldrar ansåg den vara för låg. Man ville ha in mer pengar för att unna barnen mer och festligare fika, och där är det ju svårt att argumentera emot, det låter ju då som att man vill att barnen ska ha det fortsatt dåligt. Men idag hade jag nog faktiskt argumehterat emot, det är bra och det är viktigt när skolan inte har nolltolerans. För den här typen av avgifter smyger sig in överallt. Fröknarna i skolan ska ha avslutniingspresenter varje termin, fritidsfröknarna ska tackas materielllt, skolresor ska finansieras osv.
  • Indianica
    Anonym (anonym) skrev 2011-06-03 13:44:19 följande:
    Jag tror många måste lära sig säga ifrån vare sig det beror på pengabrist eller nåt annat. Är inte lätt för de som planerar att tänkas ig in i och förstå hur andra har det/vill ha det om man inte säger något.
    Jag håller helt med dig. Men samtidigt tycker jag det är bra att massmedia just därför lyfter frågan till allmänheten, så det blir allmänt känt.

    Dey jäkliga var att det var vi föräldrar som skulle ligga på och samla in pengar. Vi bodde i en liten by och vissa föräldrar var jättesvåra att få in pengar ifrån och inte så konstigt var det de med flera barn och de där minst en förälder studerade som "krånglade mest". Och just detta krångel tycker jag egentligen ska vara en tillräckligt tydlig signal om att det inte är acceptabelt, för är det en lätt summa för folk att få fram, då tar det inte nästan hela terminen som i vissa fall. Men visst, generellt tycker jag att man ska vara öppen och tydlig och påminna om andra perspektiv. Fast det är nog alltid svårare om man liksom känner att man talar i egen sak och blottar sin egen oförmåga. Går inte att komma ifrån att det är väldigt privat att ha dålig ekonomi.
  • Indianica
    Tow2Mater skrev 2011-06-03 15:28:21 följande:
    Nu läser jag på Aftonbladet om Frälsningsarme'ns läger för 'arbetslösa, utförsäkrade och sjukkrivna mammor med barn'  En mamma säger ”Känns som den enda semestern vi har”. Nu undrar jag - vad är det för fel på ett läger? Som dessutom antagligen är helt gratis eller kostar väldigt lite för delatagarna. Vad förväntar sig de arbetslösa, sjukskrivna och utförsäkrade barnfamiljerna idag? En gratis tvåveckorstripp till Kanarieöarna på skattebetalarnas kostnad?? Man blir ju nästan förbannad på såna där kommentarer.
    Jag håller med dig. Ett läger är ju i regel ganska dyrt, men de lär f¨å det gratis/subventionerat. I år kanske våra barn ska få vara på dagläger, men jag tvekar lite, av ekonomiska skäl och då har vi ändå rätt god ekonomi. Men jag tycker ändå att för barnen är det ett bra alternativ med läger när man faktiskt inte har råd att åka utrikes, men ändå vill ha lite aktiviteter, mys och gemenskap. Men då bör man ju inte deppa för att man jämför med en kanarieresa,.trist inställning.
  • Indianica
    Gissa skrev 2011-06-03 15:48:18 följande:

    Nånstans får jag intrycket att du anser att dom får skylla sig själva för att dom är arbetslösa, utförsäkrade och sjukskrivna.


    Dom förväntar sig nog inte mer än att bli respektfullt behandlade, precis som vilken annan människa som helst, men dom kanske ger uttryck för en önskan om en "vanlig semester" precis som vilken annan människa som helst har rätten att göra.


    Men vad är en "vanlig" semester då? Vi är nog ganska många som trots allt inte åker utrikes årligen och när jag på 70-talet växte upp var en sommar på landet t ex inget mindervärdigt semesteralternativ som det verkar vara idag. Jag tycker att de år man inte har råd att åka utrikes får man sansa sig själv lite. Visst, det är jättekul att se nya miljöer utomlands och få sol och värme, men man dör inte av att avstå det eller år eller två eller tre eller fyra..

    Sedan kan jag dock tycka det känns lite märkligt att "klumpa ihop" en massa folk som har ubertaskig ekonomi på ett särskilt läger, det blir lite utpekande typ "fattigmanslägret", men vad vet jag, de kanske kan finna stöd hos varandra?
  • Indianica

    Fast att Aftonbladet inet skriver om föräldrar som super bort pengarna, är kanske delvsi beroende på att problematiken där är tveeggad. Man behöver inte ens ha dålig ekonpmi, för att missbruka bort sina pengar menar jag.

    Sedan tycker jag det är bra att frågan om t ex studenten lyfts. Det är klart att det för vissa ungdomar kan upplevas som ett reellt problem om ens föräldrar inte har råd att låta en åka med på etts ådant där flak för 6000 kr eller vad det nu kostar, det blir ju ett utanförskap.

    På något sätt är det ett bekymmer att folk i snitt lägger 10 000 kr eller vad jag hörde sist, på studentfirandet. Problemet är för de som lever på marginalen inte att man inte har råd att lyxkonsumera den typen av aktiviteter, utan att man hamnar i ett utanförskap när andra lyxkonsumerar. Man blir en outsider om man står vid sidan av och tittar på kortegen, istället för att stå på den tillsammans med sina kompisar. Det reella bekymret är egentligen att man kan ta flera tusen kronor betalt för att köra ungdomar på en vagn i en kvart och att folk faktiskt oftast betalar det.

  • Indianica

    Läste på fattigbloggen en tänkvärd kommentar:

    Min fråga är ifall det verkligen handlar om att vara fattig eller oekonomisk?

    Jag är en ensamstående mamma på 21 år. Dotter på 4 och son på 9 m. 

    Jag får in varje månad:

    Föräldrapenning: 4200 ca

    Bostadsbidrag: 3200

    Underhållsstöd 2546

    Barnidrag: 2250

    Och då ligger jag under riksnormen och får ut ca 1600 från soc också.

    Min hyra ligger på 6532:- i månaden. Samt att jag har 3 mobilabonnemang, tv, data, telefoni, el osv.

    Varje månad går jag + med ca 3000 kronor.... 

    Jag som är otroligt ekonomisk eller alla andra som icke är det?
     

    Ja, vad säger ni som läser det här? Den här människan klassa som fattig och då går hon 3000 kr +. (Varför man har 3 mobilabonnemang som ensamstående förstår jag dock inte). Är hon otroligt ekonomisk eller är ribban för fattigdom i Sverige ganska lågt placerad ?

  • Indianica
    Tow2Mater skrev 2011-06-03 18:27:03 följande:
    Studentn handlar om mycket mer än flakåkande. Turen slutar vanligtvis i en park eller liknande där man fikar, de som inte åker kan lätt möta upp där. Man blir inte utnaför bara för att man inte åker flak dit. Kan man säga nej till att dricka alkohol och vara utanför, kan man lätt säga nej till att åka flak. Eller köper föräldrar alkohol till sina barn nu också (bara) för att de inte ska känna sig utanför eftersom många andra av komisarna dricker?
    Fast studenten håller som jag ser det på att bli lika påkostat som bröllop, vad gäller allt. Det handlar inte om endast flak, även om det är bland de tyngsta utgiftsposterna.

    Men om vi jämför med bröllop, hur många vågar bryta normen och ha ett bröllop som inte är påkostat? Som kanske ligger 80 000 kronor under medelkostnaden för ett bröllop? Inte så många! Och då talar vi här om ungdomar som oftast är ännu mer grupptrycksutsatta än vuxna som inte ens gifter sig samtidigt (oftast).

    Ja, nu kanske det blir enkelt att neka ungarna att åka flak, ha fin håruppsättning och fina kläder och att dricka saft eller annan billig dricka i parken, men det är inte säkert. Jag räknar inte med det! jag förstår om mina barn kommer att vilja ha som "alla andra".
  • Indianica
    Anonym skrev 2011-06-03 19:39:42 följande:
    Jag skulle vilja påstå at hon är osedvanligt ekonomisk.
    Ligger man under riksnormen är man fattig, det är därför vi har ekonomiskt bistånd.

    Ribban ligger inte speciellt lågt om du menar att det är för "lätt" att räknas som fattig, det finns de som klarar det galant men de allra, allra flesta får vända på varenda krona utan att det för den delen handlar om lyxkonsumtion.

    Huruvida varför hon har de där abbonemangen tycker jag vi inte ska spekulera i. Det kan finnas en orsak och därför är det inget vi ens ska försöka moralisera över.
    Ok, jag bara undrade, hon var ju själv fundersam, så det verkar inte direkt som att hon vänder på slantarna och snålar som sjuttsingen. Men barnen är ju små, de kostar mer när de blir större, så är det ju.
  • Indianica
    Anonym skrev 2011-06-03 19:48:02 följande:
    Jag skulle gissa att hon har mobilabbonemang från företaget "3" och inte att hon har tre olika abbonnemang....
    Tycker kanske inte man ska snöa in på just detta, men inte skriver man väl att man har tre abbonemang om man inte menar att det är en utgift för varje abbonemang? 
Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga