Forum Anonyma diskussioner - Samhälle
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Fattar mig ej på vissa fattiga

    Tor 2 jun 2011 12:32 Läst 45203 gånger Totalt 717 svar
    Anonym (Oförs­tående­)
    Visa endast
    Tor 2 jun 2011 12:32

    Jag har nu läst denna blogg: http://blogg.aftonbladet.se/barnfattigbloggen
    I några dagar och förstår mig inte på vissa av dessa föräldrar hur de tänker, om någon förstår snälla förklara.
    Men om man är fattig och inte har pengar så att de räcker varför då ta en semesterresa på kredit? Detta gör i sin tur att de har ännu svårare att klara ekonomin och så fortsätter det neråt i en nedgående spiral.
    Samma med studenten varför ska föräldrarna betala för stundenten detta gäller en vuxen individ som ofta är 18 år eller äldre?

    Jag är endast 24 år men jag fick betala min student själv utom festen som jag fick betala halva matkostnaden och mina föräldrar andra halvan vilket blev ca 300 kr för dem och 800 kr för mig.

    Nu är jag ensamstående ung mamma och har kanske 100 - 1000 kr mer än existensnivå enligt soc. Jag lever efter min plånbok jag försöker spara till semester och spara till oförutsedda händelser. Köper mycket begagnat och verkligen frågar om jag behöver något.
    Mitt barn har aldrig nekats något h*n verkligen behöver men när den är gammal nog så kommer den att få börja sommarjobba och jobba på helger osv. Detta spelar ingen roll hur mycket jag tjänar utan detta är för attt mitt barn ska få större möjligheter i sitt liv senare.

  • Fre 3 jun 2011 09:03 #283

    Tror inte vi pratar om samma sorts ställe. Jag pratar om två olika kooperativ som finns på den ort jag bor. Som man i och för sig kan ta sig ifrån men i stort sätt är man körd på arbetsmarknaden om man placeras där. Det jag pratar om är inte i situationen nu. Utan att jag har blivit erbjuden dessa alternativ det är tidigare när jag har bråkat om att få rehabilitering när jag bodde med min man. Idags läget har jag blivit erbjuden jobb på min arbetsträning som är att vara arbetsledare på ett visst företag. I och för sig är jag överkvalificerad för detta jobb men man får ju ta vad man får när man varit hemma i 6 år.

    Utan jag ser det snarare som att dessa erbjudanden var ett straff för att jag krävde rehabilitering.

    Skulle tro att ni tror att jag pratar om när man blivit utförsäkrad från försäkringskassan men jag har inte ens blivit införsäkrad så jag har inte varit i detta system och kan inte det systemet vidare bra.

  • Anonym (eget ansvar­)
    Visa endast
    Fre 3 jun 2011 09:05 #284
    Anonym skrev 2011-06-03 08:38:08 följande:
    Men gud det är inte ett ställe man lär sig hantera stress. Det är ett ställe man placerar människor som aldrig kommer att komma ut på arbetsmarknaden. Jag tillhör inte den kategorin. Vad är det som är svårt att förstå.

    Varför skulle inte utvecklingsstörda eller schizofrena (som troligtvis äter medicin) komma ut på arbetsmarknaden?


    Håller med om att det kan finnas en orsak och det beror på sådana inskränkta människor som dig. Därför kommer de kanske inte komma ut.

  • Fre 3 jun 2011 09:08 #285

    Hur många gravt utvecklingstörda och svårt sjuka i schizofreni har du träffat?

  • Fre 3 jun 2011 09:15 #286

    Det handlar ofta om människor som bor på gruppboende som jobbar på dessa kooperativ. Den socialsekreterare som menade att jag skulle vara där. Hade aldrig träffat mig, visste inte om vilket förmåga eller icke förmåga jag har. Utan utifrån den sjukdom jag har haft så tog hon för givet att jag skulle till detta ställe. Sen att min sjukdom beror på att jag blivit våldtagen och utsatt för mordförsök. Var inget hon visste eller ens frågade om. Tror ni att en som får anställning som arbetsledare efter halvår på arbetsträning. Ska vara på ett ställe där människor som bor på gruppboende ska vara. Människor på gruppboende är inte sämre människor eller något sådant utan det är bara det att det har andra behov än vad jag har. Som är fullständigt kapabel att ta hand om mig själv och min dotter.

  • Fre 3 jun 2011 09:20 #287
    Anonym skrev 2011-06-03 09:15:30 följande:
    Det handlar ofta om människor som bor på gruppboende som jobbar på dessa kooperativ. Den socialsekreterare som menade att jag skulle vara där. Hade aldrig träffat mig, visste inte om vilket förmåga eller icke förmåga jag har. Utan utifrån den sjukdom jag har haft så tog hon för givet att jag skulle till detta ställe. Sen att min sjukdom beror på att jag blivit våldtagen och utsatt för mordförsök. Var inget hon visste eller ens frågade om. Tror ni att en som får anställning som arbetsledare efter halvår på arbetsträning. Ska vara på ett ställe där människor som bor på gruppboende ska vara. Människor på gruppboende är inte sämre människor eller något sådant utan det är bara det att det har andra behov än vad jag har. Som är fullständigt kapabel att ta hand om mig själv och min dotter.
    jag håller med dig, du var uppenbarligen felplacerad. Tycker många människor här visar en dålig attityd och brist på empati. Det är inte bara att säga åt psykiskt sjuka människor att de ska "rycka upp sig" , hade det varit så enkelt så hade de väl varit friska?

    Men nu är det egentligen inte detta tråden handlar om, den handlar om människor som själva har satt sig i en situation där de blir fattiga, och dit hör inte psykiskt sjuka.
  • Fre 3 jun 2011 09:30 #288

    Jag tror det är ytterst sällsynt att männisor har satt sig i en situation där de är fattiga utan att de finns anledningar till det. Dåligt mående eller bristande förmåga. Tror faktiskt ingen har valt ett sådant liv av sig själv. Jag känner många fattiga människor men jag känner inte en enda som valt det själv. Sen kan jag tycka att har man psykisk ohälsa ska man göra vad man kan för att må bättre. Tex ta medicin eller gå i terapi. För att få fortsätta få sjukskrivning. Men det är ju jag det. Men det är mest för att jag är så less på en kompis som går sjukskriven år ut och år in men gör inget för att må bättre. Tex ta medicin som läkare skriver ut hela tiden och försöker övertala henne att äta.

  • Fre 3 jun 2011 09:45 #289

    Hehe, jag skulle ändra rubriken till: fattar mig ej på vissa "fattiga", eftersom verklig fattigdom som sagt inte handlar om att inte ha råd med lyxstudent eller dyra utlandsresor. Då vet man inte var fattigdom är...

    Min familj och släkt har det också gott ställt (inte överdrivet, men hyfsat gott om pengar), men min kusin fick ändå betala åtminstone en del av sitt studentflakande och festande själv. Han är 19 och har jobbat extra (varannan helg) sen han var 17.

    Sen fick han presenter, men inte fan fick han slänga ut hur mycket som helst på sin student, om han inte kunde fiska fram de stålarna själv. Trots att framför allt hans pappa, har gott om pengar. Partyresan han ska göra till Grekland i sommar, har han också jobbat ihop själv. Inget curlande här inte.

  • Anonym (Inte avis)
    Visa endast
    Fre 3 jun 2011 10:01 #290

    När vi ändå pratar lyxkonsumtion läs då detta: http://www.bloggfamiljen.se/?blog=matplatsen&sida=1

    Vad jag förstått det som så vart hon arbetslös innan barn nr.2 föddes , dom bor i ett lyxigt nybyggt hus, hon shoppar flera ggr i veckan, de äter dyr o fin mat på vardagarna och vad jag förstått det så har han inget högavlönat jobb direkt.... Där får varningslamporna hos mig att blinka; typ sms-lån ,kreditköp m.m för att finansiera  all shopping + semestrar etc.....

  • Anonym (Oförs­tående­) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 3 jun 2011 10:05 #291
    Anonym skrev 2011-06-03 09:30:57 följande:
    Jag tror det är ytterst sällsynt att männisor har satt sig i en situation där de är fattiga utan att de finns anledningar till det. Dåligt mående eller bristande förmåga. Tror faktiskt ingen har valt ett sådant liv av sig själv. Jag känner många fattiga människor men jag känner inte en enda som valt det själv. Sen kan jag tycka att har man psykisk ohälsa ska man göra vad man kan för att må bättre. Tex ta medicin eller gå i terapi. För att få fortsätta få sjukskrivning. Men det är ju jag det. Men det är mest för att jag är så less på en kompis som går sjukskriven år ut och år in men gör inget för att må bättre. Tex ta medicin som läkare skriver ut hela tiden och försöker övertala henne att äta.
    Jag anser inte att jag har bristande empati eller någon dålig attityd alls, annars skulle jag aldrig kunna arbeta med det jag gör. Men med det sagt man har något som heter eget ansvar, få använder det kanske för att de skyller på någon annan men det är ingen annan som ansvarar för mitt liv utom mig själv.
    Jag skyller inget i mitt liv på mina dåliga erfarenheter och jag kan väl säga att jag haft en del våldtäckt, misshandel,mordförsök, nära som dött, vänner som tagit självmord osv. Men det är aldrig någon jag kan skylla på de dåliga val jag gjort i mitt liv. Jag arbetar hårt varje dag för att bygga upp våran framtid till en ännu bättre framtid än vi redan har nu, detta genom att faktiskt prioritera bort olika saker. Jag lever sparsamt men jag klarar mig det är egna val.
    Men jag har flera i min omkrets som går på soc eller har lika lite pengar som mig. De har fina Iphone eller andra likvärdiga telefoner självklart tagen på dyra abonemang medan de har lite pengar. Har en bekant som tagit krediter nu på ca 15 000 kr för att hon ville köpa nya möbler till sin nya lägenhet, då har hon gått på socialbidrag i ca 2,5 år om inte mer. Jag anser inte att jag kan tycka att hon inte har satt sig i den sits hon är i dag. Hon gör aktiva val varje dag att inte ta sig ur sin ekonomiska situation väljer att röka, dricka, handlar konstant kläder men främst tar krediter till allt hon ska köpa. Krita på cigg är normalt för henne.

    När jag skrev denna tråd och fortfarande skriver menar jag inte psykiskt sjuka, eller de med för låg inkomst helt enkelt utförsäkrade osv,  utan de som aktivt gör val för att fortsätta att leva fattigt och som skriker högst att de lever så fattigt.
  • Fre 3 jun 2011 10:08 #292
    Anonym (Oförstående) skrev 2011-06-02 12:32:32 följande:
    Jag har nu läst denna blogg: blogg.aftonbladet.se/barnfattigbloggen
    I några dagar och förstår mig inte på vissa av dessa föräldrar hur de tänker, om någon förstår snälla förklara.
    Men om man är fattig och inte har pengar så att de räcker varför då ta en semesterresa på kredit? Detta gör i sin tur att de har ännu svårare att klara ekonomin och så fortsätter det neråt i en nedgående spiral.
    Samma med studenten varför ska föräldrarna betala för stundenten detta gäller en vuxen individ som ofta är 18 år eller äldre?

    Jag är endast 24 år men jag fick betala min student själv utom festen som jag fick betala halva matkostnaden och mina föräldrar andra halvan vilket blev ca 300 kr för dem och 800 kr för mig.

    Nu är jag ensamstående ung mamma och har kanske 100 - 1000 kr mer än existensnivå enligt soc. Jag lever efter min plånbok jag försöker spara till semester och spara till oförutsedda händelser. Köper mycket begagnat och verkligen frågar om jag behöver något.
    Mitt barn har aldrig nekats något h*n verkligen behöver men när den är gammal nog så kommer den att få börja sommarjobba och jobba på helger osv. Detta spelar ingen roll hur mycket jag tjänar utan detta är för attt mitt barn ska få större möjligheter i sitt liv senare.
    Håller med dej ts, sjukt konstigt att vissa anser att de inte har något ansvar för den ekonomiska situation de sitter i men ändå ander att de ska leva som om de hade pengar!!!

    Detta med att du är endast 24 år och får betala din student tycker jag låter aningen fånigt!! 24 år är ju inte direkt duvunge!! Du är vuxen kvinnna! Självklart ska du betala för dina fester. Extremt snällt anser jag att dina föräldrar hjälpte dej.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll