Fattar mig ej på vissa fattiga

Iofs helt sant men det finns även miljöer där man stoltserar åt motsatt håll. Barnen får inte ha mobiltelefoner, man har TV-fria vardagar (rentav helt TV-fritt), är bilfria eller har bil bara till sommarstället etc (Visst finns en konsumtion men den syns inte i blanka kapitalvaror.). Jag har en bekant som föreläser i informationsteknikfrågor och har en teknikpark som heter duga men inte använder dator i hemmet etc. Jag påstår inte att detta är särskilt vanligt (i motsats till att tala lite nedlåtande överseende om unga killar i arbetaryrken som köper gigantiska platt-TV och TV-spel, vilket _är_ tämligen vanligt bland folk jag hör, tycka vad man vill); poängen är att det skiljer sig vad som är normalt eller status i olika grupper, och om man väljer att identifiera och jämföra sig med högkonsumerande personer så är det väldigt lätt att känna sig "fattig".

Det är ju helt enkelt statusprylar och den snabba, ständiga tekniska utvecklingen gör ju att man kan flasha med detta in absurdum. Det är bara sådana som du och jag som inte imponeras

Men det roligaste av allt tycker jag är att dessa "statusprylar" (för vissa) är sådant som många tycks köpa på just avbetalning, till och med skolbarn har mobiltelefoner för tusentals kronor, så hur vuxna människor kan anse det vara statusprylar förstår jag inte riktigt. Samma sak med datorer och Iphones. Här i släkten har det krupit fram att folk fått det via jobbet, men tar med sig det hem och "flashar" inför folk med "sin" nya iphone eller dator. SJUKT!

Jag får instämma. Jag har inte haft socialbidrag men mer än en gång levt under sådan nivå och tyckt att det gått hyfsat att klara sig på. Ungefär som "sanningen" att det inte går för en famlij att leva på bara en lön, när jag x flera sett exempel på att det kan fungera.
Det finns särskilda omständigheter som kan försvåra, helt klart. Vad jag vänder mig mot är en sorts offermentalitet, antingen aggressiv eller tårfylld, att "det är så synd om mig som har så här lite att klara mig med" som används som ursäkt för att inte ta ansvar för att sköta den ekonomi man faktiskt har.
Lite i stil med "vi lever i misär och kan inte hålla ordning hemma för vi är trångbodda" bland vissa stora familjer i förorten (OK, jag vet att det ofta finns även annan problematik i bakgrunden där), där familjer som _valt_ mindre yta pga andra fördelar det ger fixar våningssängar och compact living-lösningar.

Ja, så är det absolut, men jag måste säga att i vår bekantskapskrets finns det bara ett par som är så så det känns exostiskt . Man förstår att de måste ha mycket god inkomst, ändå har jag aldrig hört att de t ex köpt en enda ny möblel någon gång (känt dem i tio år) eller att de ska ha rest utomlands och de har banne mig en tjock-TV som står inne i ett skåp   Men som tidigare konstaterats på FL, det är nog mer socialt accepterat att vägra statusprylhetsen om alla förstår att man egentligen har råd att köpa mycket och att köpa nytt, men att man av principskäl vägrar

Mellan tummen och pekfingret verkar folk som upplever eget inflytande i sin ekonomi ("väljer" lägre inkomster för ex att vara hemma med barn, jobba lite för att ha tid till annat, har ett för dem attraktivt yrke med låga inkomster etc) också vara bättre på att rätta mun efter matsäck, medan personer som upplever sig vara offer för omständigheterna är sämre på det. Det borde dock inte vara någon naturlag; för bara fyrtio-femtio år sedan var samhället fullt med familjer med begränsade ekonomiska tillgångar som också klarade att hushålla med dem, längre tillbaka än mer så. OK, de ingick väl ofta i miljöer där de flesta hade det likadant, vilket gjorde det mindre av ett stigma och minskade pressen att överkonsumera. Jag inser att det känns viktigt att göra som umgänget gör, vilket gör det svårt om man skiljer sig från dem man närmast identifierar sig med, men jag tycker inte det frikänner från eget ansvar.

Jag har också tjock-TV, och ämnar inte byta den i onödan. (Min mamma hade svartvit TV tills den gick sönder på åttiotalet; jag har att brås på.)

Får väl instämma i att det är säkert är mer accepterat att avstå konsumtion för den som uppenbarligen skulle ha råd (å andra sidan, vem har inte "råd" med alla kort som företagen slänger omkring sig idag). ELLER i grupper där man väljer att lägga statustyngden på andra områden än prylkonsumtion.

Ett skåp med dörr? Ett sådant där jag läste beskrivas någon gång som "ett sådant franska medelklassen använder för att dölja att de har TV" rentav?

Sedan håller jag inte med om att Aftonbladets blogg är dålig. Det finns en poäng med att t.ex. skolan tänker till gällande avgifter tycker jag, för många små avgifter blir till slut en stor börda för den som har det knapert.

Jag skrev själv dit och berättade om när barnen gick på dagis och vi pluggade. Helt plötsligt bestämde en av föräldrarna som man visste hade god ekonomi, att det skulle insamlas 70 kr per barn och termin (60 eller 70 kr var det) till avslutningsfika på jul och sommaravslutning. Och dessa 280 kr per år till fika vid två tillfällen, var verkligen supermkt pengar för oss som pluggade och dessutom pendlade till universitetet vilket kostade ungefär 4000 kr per månad (ej avdragsgillt dessutom). Det var liksom t.ex. ett par uppsättningar vinterhandskar som gick om intet osv, vilket faktiskt kändes viktigare än fikapeng.

Jag menar inte att barnen inte skulle ha fika, men att skolan måste skärpa till sig gällande denna typ av avgifter. Det ska vara frivilligt i sådantfall, även om föräldraråd beslutar om dem (som i vårt fall) och man kan försöka hitta alternativa lösningar som att någon t ex bakar billigt istället för att köpa in dyr glass som i vårt fall eller att skolan faktiskt bjuder på det.

Yes, yes!

Håller med om "avgifter" i skolan. Har själv gjort mitt bästa för att hålla ner önskemål om pengar till fika och till frökenpresent nyligen i en grupp med avslutningsgrejs jag är inblandad i, med argument att folk kan välja att hellre avstå om det blir för mycket (egentligen tycker jag inte det är självklart att alls köpa något - är inte ens speciellt nöjd med några av fröknarna - men den diskussionen verkar vara alltför avlägsen för att det ska vara vits att driva den).