Fattar mig ej på vissa fattiga

Ok, sorry!

Vad svarade de när du sa ifrån att ni inte har råd/ville lägga så mycket pengar på fika då?

Det är klart att man kan vara efterklok och ta striden och argumentera för att slipa betala. Men poängen med att ha nolltolerans mot denna typ av avgifter är att just varje förälder ska slippa ta striden. Det är både tidskrävanmde och utelämnande. Jag själv hamnade i en situation där man höjde avgiften, inte bara införde en avgift, utan höjde en avgift ifrån typ 30 kr, därför att  några föräldrar ansåg den vara för låg. Man ville ha in mer pengar för att unna barnen mer och festligare fika, och där är det ju svårt att argumentera emot, det låter ju då som att man vill att barnen ska ha det fortsatt dåligt. Men idag hade jag nog faktiskt argumehterat emot, det är bra och det är viktigt när skolan inte har nolltolerans. För den här typen av avgifter smyger sig in överallt. Fröknarna i skolan ska ha avslutniingspresenter varje termin, fritidsfröknarna ska tackas materielllt, skolresor ska finansieras osv.

Jag tror många måste lära sig säga ifrån vare sig det beror på pengabrist eller nåt annat. Är inte lätt för de som planerar att tänkas ig in i och förstå hur andra har det/vill ha det om man inte säger något.
 

Jag håller helt med dig. Men samtidigt tycker jag det är bra att massmedia just därför lyfter frågan till allmänheten, så det blir allmänt känt.

Dey jäkliga var att det var vi föräldrar som skulle ligga på och samla in pengar. Vi bodde i en liten by och vissa föräldrar var jättesvåra att få in pengar ifrån och inte så konstigt var det de med flera barn och de där minst en förälder studerade som "krånglade mest". Och just detta krångel tycker jag egentligen ska vara en tillräckligt tydlig signal om att det inte är acceptabelt, för är det en lätt summa för folk att få fram, då tar det inte nästan hela terminen som i vissa fall. Men visst, generellt tycker jag att man ska vara öppen och tydlig och påminna om andra perspektiv. Fast det är nog alltid svårare om man liksom känner att man talar i egen sak och blottar sin egen oförmåga. Går inte att komma ifrån att det är väldigt privat att ha dålig ekonomi.

http://www.bloggfamiljen.se/?blog=matplatsen

Jag växte som alla andra i Sverige upp med gratis tandvård men jag tyckte inte jag hade råd att gå till tandläkaren som student. Föräldrarna bodde ute på landet så studiebidrag och studielån gick åt till mitt boende på studentkorridor, mat, t-banekort och litteratur i Stockholm och jag sparade en del för att klara hyran på sommaren och i december för studielånet täckte bara 8 månader av 12. Det var på 90-talet, vet inte om det är samma system som nu. Jag sommarjobbade och extrajobbade för att ha råd med omkostnaderna på sommaren och för att kunna resa någon gång per år.

När jag var 23 fick jag fruktansvärt ont i ett par tänder och fick göra akuta rotfyllningar. Det kostade multum. Allt vad jag extrajobbat den terminen gick åt till rotfyllningarna. Det blev ingen resa den sommaren och det var trist för det var den enda semestern jag unnade mig men samtidigt visste jag att saker och ting skulle bli bättre när jag studerat färdigt och fick bättre betalt jobb.  Och det blev det också och nu kan jag ta en större tandläkarräkning utan att behöva dra in på annat och kan gå på kontroller varje år för att förhindra större problem. Jag har t.o.m bytt ut det fula amalgamet som folktandvården förfulade mina tänder med när jag var liten. Jag har även satt kronor på de rotfyllningar som jag hade när jag var 23 och inte had råd med tandkronor, nu 15 år senare är det äntligen fixat.

Jag tycker synd om dem som lever länge eller ständigt på gränsen utan hopp om att det ska bli bättre ekonomiskt. Alla kan leva på minimum ett tag och spara in på det ena och det andra men att ständigt behöva göra det, att aldrig kunna köpa en dyrare och godare ost än den billigaste, att räkna kronor och ören i livsmedelsaffören, att aldrig kunna resa någonstans och alltid tänka på vad allt kostar, det måste kännas totalt jäkligt hopplöst.

jag håller med om att åka på semester o betala med kreditkort och på det sättet sätta sig ännu mer i skuld gör ju att man kommer in i en ond cirkel.

Jag är själv inne i en period i mitt liv där det kvittar hur mycket jag vänder o vrider på slantarna så får jag ingen början eller slut på det. Jag har mig själv att skylla, har varit slösaktig och lånat ut pengar till folk som jag inte fått tillbaka som sedan gjort att jag sitter i en sits idag och inte fan hjälper nån mig.

Det är vid såna här tillfällen som man märker VEM som verkligen är ens vänner, en av mina s.k vänner skällde ut mig när jag bad om vad som var mitt.

Men.. som sagt jag har själv satt mig i denna sits anser jag, varit för snäll och tänkt ahhh det kan jag handla för den och den ska ju betala mig vad han/hon är skyldig etc etc

Man får lära sig av sina misstag och verkligen skärpa till sig, det tänker jag göra i alla fall.

Kram och trevlig helg alla
 

Nu läser jag på Aftonbladet om Frälsningsarme'ns läger för 'arbetslösa, utförsäkrade och sjukkrivna mammor med barn'  En mamma säger ”Känns som den enda semestern vi har”. Nu undrar jag - vad är det för fel på ett läger? Som dessutom antagligen är helt gratis eller kostar väldigt lite för delatagarna. Vad förväntar sig de arbetslösa, sjukskrivna och utförsäkrade barnfamiljerna idag? En gratis tvåveckorstripp till Kanarieöarna på skattebetalarnas kostnad?? Man blir ju nästan förbannad på såna där kommentarer.

Usch va, otacksamt de får vara glad att de öht kommer hemifrån, och för barnen blir det ju äventyr med läger.