• Anonym (Oförs­tående­)
    Äldre 2 Jun 12:32
    54786 visningar
    717 svar
    717
    54786

    Fattar mig ej på vissa fattiga

    Jag har nu läst denna blogg: http://blogg.aftonbladet.se/barnfattigbloggen
    I några dagar och förstår mig inte på vissa av dessa föräldrar hur de tänker, om någon förstår snälla förklara.
    Men om man är fattig och inte har pengar så att de räcker varför då ta en semesterresa på kredit? Detta gör i sin tur att de har ännu svårare att klara ekonomin och så fortsätter det neråt i en nedgående spiral.
    Samma med studenten varför ska föräldrarna betala för stundenten detta gäller en vuxen individ som ofta är 18 år eller äldre?

    Jag är endast 24 år men jag fick betala min student själv utom festen som jag fick betala halva matkostnaden och mina föräldrar andra halvan vilket blev ca 300 kr för dem och 800 kr för mig.

    Nu är jag ensamstående ung mamma och har kanske 100 - 1000 kr mer än existensnivå enligt soc. Jag lever efter min plånbok jag försöker spara till semester och spara till oförutsedda händelser. Köper mycket begagnat och verkligen frågar om jag behöver något.
    Mitt barn har aldrig nekats något h*n verkligen behöver men när den är gammal nog så kommer den att få börja sommarjobba och jobba på helger osv. Detta spelar ingen roll hur mycket jag tjänar utan detta är för attt mitt barn ska få större möjligheter i sitt liv senare.

  • Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga
  • Äldre 3 Jun 15:47

    Men varför är det en mänsklig rättighet att åka utomlands på semstern? Det gör man väl om man har råd, inte bara för att man kan få ett lån? Eller?

    Kommer aldrig att fatta hur folk tydligen tänker...


    Selfishness is not living as one wishes to live, it is asking others to live as one wishes to live. ~Oscar Wilde~
  • Gissa
    Äldre 3 Jun 15:48

    Nånstans får jag intrycket att du anser att dom får skylla sig själva för att dom är arbetslösa, utförsäkrade och sjukskrivna.


    Dom förväntar sig nog inte mer än att bli respektfullt behandlade, precis som vilken annan människa som helst, men dom kanske ger uttryck för en önskan om en "vanlig semester" precis som vilken annan människa som helst har rätten att göra.


    Tow2Mater skrev 2011-06-03 15:28:21 följande:
    Vad förväntar sig de arbetslösa, sjukskrivna och utförsäkrade barnfamiljerna idag?
  • Äldre 3 Jun 15:52
    Tow2Mater skrev 2011-06-03 15:28:21 följande:
    Nu läser jag på Aftonbladet om Frälsningsarme'ns läger för 'arbetslösa, utförsäkrade och sjukkrivna mammor med barn'  En mamma säger ”Känns som den enda semestern vi har”. Nu undrar jag - vad är det för fel på ett läger? Som dessutom antagligen är helt gratis eller kostar väldigt lite för delatagarna. Vad förväntar sig de arbetslösa, sjukskrivna och utförsäkrade barnfamiljerna idag? En gratis tvåveckorstripp till Kanarieöarna på skattebetalarnas kostnad?? Man blir ju nästan förbannad på såna där kommentarer.
    Jag håller med dig. Ett läger är ju i regel ganska dyrt, men de lär f¨å det gratis/subventionerat. I år kanske våra barn ska få vara på dagläger, men jag tvekar lite, av ekonomiska skäl och då har vi ändå rätt god ekonomi. Men jag tycker ändå att för barnen är det ett bra alternativ med läger när man faktiskt inte har råd att åka utrikes, men ändå vill ha lite aktiviteter, mys och gemenskap. Men då bör man ju inte deppa för att man jämför med en kanarieresa,.trist inställning.
  • Äldre 3 Jun 15:57
    Gissa skrev 2011-06-03 15:48:18 följande:

    Nånstans får jag intrycket att du anser att dom får skylla sig själva för att dom är arbetslösa, utförsäkrade och sjukskrivna.


    Dom förväntar sig nog inte mer än att bli respektfullt behandlade, precis som vilken annan människa som helst, men dom kanske ger uttryck för en önskan om en "vanlig semester" precis som vilken annan människa som helst har rätten att göra.


    Men vad är en "vanlig" semester då? Vi är nog ganska många som trots allt inte åker utrikes årligen och när jag på 70-talet växte upp var en sommar på landet t ex inget mindervärdigt semesteralternativ som det verkar vara idag. Jag tycker att de år man inte har råd att åka utrikes får man sansa sig själv lite. Visst, det är jättekul att se nya miljöer utomlands och få sol och värme, men man dör inte av att avstå det eller år eller två eller tre eller fyra..

    Sedan kan jag dock tycka det känns lite märkligt att "klumpa ihop" en massa folk som har ubertaskig ekonomi på ett särskilt läger, det blir lite utpekande typ "fattigmanslägret", men vad vet jag, de kanske kan finna stöd hos varandra?
  • Äldre 3 Jun 15:58

    Jag fattar inte hur man kan ta något på avbetalning överhuvudtaget såvida inget är AKUT.....

    med akuta grejer menar jag tex nytt kylskåp (känns som ett måste)

    Men en ny soffa för att den gamla börjar se sliten ut.....nej inte då.

    Jag köper min soffa då jag har råd med det.

     

  • Äldre 3 Jun 16:05
    Anonym (Håller med) skrev 2011-06-02 13:08:02 följande:
    Fattigdom i Sverige (och utomlands) ÄR ett problem och därför blir jag så förbannad när Aftonbladet totalt sumpar chansen att faktiskt belysa problemet!

    Istället för att skriva om barn som HAR problem (föräldrar som super bort pengarna och låter barnen svälta eller vad det nu kan vara) så väljer tidningen att skriva om några stackars ungdomar som inte har råd med lyxstudent, som inte får moppe och som har föräldrar som lånar pengar för att kunna resa utomlands. Vad är det för fattigdom?! Jag hade varken moppe eller något superavancerat studentfirande men inte dog jag för det. (Och då hade vi det ändå bra ställt i min familj).
    Jag är relativt oinsatt i fattigdomsproblemen inom Sveriges gränser. Jag har tänkt att jag ska försöka bekämpa den okunskapen lite dock, och försöka få en klarare syn på i vilken grad de existerar (erfarenhet av fattigdom i utvecklingsländer och konfliktregioner har jag däremot).
    Tack för ditt inlägg som påminner om att vara kritisk mot massmedias beskrivning av olika problematiska områden.. 
  • Ravenn­a
    Äldre 3 Jun 16:29

    Jag tycker att Aftonbladets blogg lägger ett löjets skimmer över fattigdomsbegreppet. Man ägnar mer tid åt att diskutera dyra extrakostnader för studentfester, man utmålar det som något positivt att belåna sig för nöjesresor, man beklagar sig över att familjen väljer moppe över närinsrik kost osv.

    För mig kan det inte vara tal om fattigdom om ord såsom villa, rökning, märkeskläder, moped, körkort, rökning, snusning, bil eller Egypten är involverade någonstans i texten. För mig handlar fattigdom om att ha problem med nödvändigheter såsom bostad, mat, värme, kläder... inte om att ha problem med övrig nöjeskonsumtion.

    Det finns två-tre saker som jag anser vara acceptabelt att låna pengar för att köpa: Utbildning, Bostad och under vissa omständigheter bil. Om vi undantar investeringar i verksamhet och sådant.

    Utbildning är en investering som öppnar väldigt många dörrar och som man har allra mest nytta av om man investerar i så tidigt som möjligt i livet - därför anser jag att det är vettigt att låna till detta. Bostad behöver man från ca 18 år och framåt, och många gånger är det ett stabilare och vettigare alterantiv att köpa en bostad än att hyra. Bil kan vara okej att låna till eftersom det kan vara en investering som behövs för att man ska kunna få ett jobb. Nu köpte jag visserligen min bil kontant, men det gjorde jag samma dag som jag skrev på anställningskontrakt för att kunna ta mig till jobbet.

    Det är ALDRIG motiverat att låna pengar till TV-apparater, elektronik, kyl&frys, mobiltelefoner, nöjesresor eller några andra prylar eller nöjen som man kan leva utan. Spara först, köp sedan, så undviker man problem längre fram.

    Barnfattigbloggen talar om 220 000 fattiga barn i Sverige, man skriver att det ska handla om "Det handlar om barn som stängs ute från fotbollsträning för att skorna är för dyra, barn som inte kan följa med på skolresan eller ens äta sig mätta hemma. Är det okej i framgångslandet Sverige?", men samtidigt så använder man definitionen: "För 2008 innebar det 18 600 kronor i månaden för en familj med två vuxna och två barn och 11 000 kronor för en ensamstående med ett barn."

    Försöker man alltså på allvar hävda att en familj med 18 600 kronor att disponera har problem med att äta sig mätta, följa med på skolresan och köpa skor? Ursäkta mig, men bullshit. Har man inte råd med mat på 18 600 kronor så skulle jag vilija veta vad pengarna går till. Någonstans gör man i så fall grava ekonomiska felprioriteringar.

    När det gäller avgifter i skolan så tycker jag att de ska hållas låga, men att det självklart är bra för barnen att få komma ut på utflykter. Skolorna får ofta feta mängdrabatter och har bra dealer med bussbolag, så att man kan komma undan med en kostnad per barn som man själv inte ens skulle lyckas transportera sig till utflyktsmålet på. Man skjuter sig själv i foten genom att vilja förbjuda billiga och prisvärda utflykter för alla - det är bara att inse att utflykterna är oerhört prisvärda och att det inte är oöverkomligt att spara ihop till några tior.

    I ABs blogg får man exempel i kommentarerna från en tjej som hävdar att en matsäck kostar 50-60 kronor. Vad är det för idioti? För 50-60 kronor kan man köpa en portion take away på en restaurang. Vad är det för mat de stoppar i matlådan egentligen? Jag upplever att man med lite planering kan få ihop en redigt bra matsäck för ca 5 kronor. Ett par grova och mättande mackor på hembakt bröd kostar nästan ingenting och frukt och kex kan man fynda billigt om man håller koll på lågprisbutikerna. Man behöver inte skicka med 20 spänn i glasspeng, det finns glassar för under 10 kronor om man nu behöver en glass.

    Det jag vill säga är att skolutflykterna självklart kan vara påfrestande på ekonomin, men jag tycker att de är sååå värt det, eftersom barnen får jättefina upplevelser för oerhört lite pengar. Det är någonting som är värt att prioritera. Sedan tycker jag iofs också att vissa skolor kanske skulle begränsa sig lite, det borde räcka mer än nog med ca 50-75 spänn per barn och termin. Det borde man också som familj kunna hantera, även om man går på socialbidrag eller har ekonomiska svårigheter.

  • Äldre 3 Jun 16:44

    Fast att Aftonbladet inet skriver om föräldrar som super bort pengarna, är kanske delvsi beroende på att problematiken där är tveeggad. Man behöver inte ens ha dålig ekonpmi, för att missbruka bort sina pengar menar jag.

    Sedan tycker jag det är bra att frågan om t ex studenten lyfts. Det är klart att det för vissa ungdomar kan upplevas som ett reellt problem om ens föräldrar inte har råd att låta en åka med på etts ådant där flak för 6000 kr eller vad det nu kostar, det blir ju ett utanförskap.

    På något sätt är det ett bekymmer att folk i snitt lägger 10 000 kr eller vad jag hörde sist, på studentfirandet. Problemet är för de som lever på marginalen inte att man inte har råd att lyxkonsumera den typen av aktiviteter, utan att man hamnar i ett utanförskap när andra lyxkonsumerar. Man blir en outsider om man står vid sidan av och tittar på kortegen, istället för att stå på den tillsammans med sina kompisar. Det reella bekymret är egentligen att man kan ta flera tusen kronor betalt för att köra ungdomar på en vagn i en kvart och att folk faktiskt oftast betalar det.

  • sirisd­otter
    Äldre 3 Jun 17:05
    Jenny Hä skrev 2011-06-02 12:36:39 följande:
    Ang semester fattar jag inte hur nån kan ta det på kredit , men när det gäller studenten så kan ju inte studenten själv betala för det kostar ju bra mycket mera än vad man får i studiebidrag , för mig är det självklartatt betala barnens student , man är ju försörjningsskyldig till dom ut skolan.
    Visst ska dom försöka jobba o tjäna extra pengar men för mig är det viktigare att dom lägger ledig tid på skolan så domkommer någon vart efter det oxå. 
    Vilka kostnader är obligatoriska för att man ska kunna gå ut gymnasiet?
  • sirisd­otter
    Äldre 3 Jun 17:09
    Anonym skrev 2011-06-02 14:02:11 följande:
    Jag tycker också ett problem med den där bloggen är att man inte ens berör VARFÖR folk är fattiga. Man kanske skulle kunna belysa problematiken att skaffa barn när man är 19 och inte har någon FP, eller problematiken med att skuldsätta sig när man inte vet om man får behålla jobbet. Eller problematiken att leva över sina tillgångar generellt.

    Sverige är ett generöst land, jag vet för jag har bott i flera andra länder. Oftast handlar det om att folk inte kan prioritera rätt (som i lyxfällan när folk står och grinar över att behöva sälja soffan, trots att de inte har mat till barnen).

    Min pappa lärde mig att om man inte har pengar är ingenting heligt. Man behöver inte ha bil, man kan åka buss. Man behöver inte ha kabeltv, röka eller köpa dyra kläder till barnen. De jag sympatiserar mest med är de som blivit sjuka och inte KAN jobba. Men de som hoppat av skolan, blivit gravida tidigare, inte brytt sig om att läsa något etc och därför måste leva på socialbidrag, har jag inte så mycket sympati för. Synd bara att deras barn blir lidande
Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga