• Anonym (Oförs­tående­)
    Äldre 2 Jun 12:32
    54791 visningar
    717 svar
    717
    54791

    Fattar mig ej på vissa fattiga

    Jag har nu läst denna blogg: http://blogg.aftonbladet.se/barnfattigbloggen
    I några dagar och förstår mig inte på vissa av dessa föräldrar hur de tänker, om någon förstår snälla förklara.
    Men om man är fattig och inte har pengar så att de räcker varför då ta en semesterresa på kredit? Detta gör i sin tur att de har ännu svårare att klara ekonomin och så fortsätter det neråt i en nedgående spiral.
    Samma med studenten varför ska föräldrarna betala för stundenten detta gäller en vuxen individ som ofta är 18 år eller äldre?

    Jag är endast 24 år men jag fick betala min student själv utom festen som jag fick betala halva matkostnaden och mina föräldrar andra halvan vilket blev ca 300 kr för dem och 800 kr för mig.

    Nu är jag ensamstående ung mamma och har kanske 100 - 1000 kr mer än existensnivå enligt soc. Jag lever efter min plånbok jag försöker spara till semester och spara till oförutsedda händelser. Köper mycket begagnat och verkligen frågar om jag behöver något.
    Mitt barn har aldrig nekats något h*n verkligen behöver men när den är gammal nog så kommer den att få börja sommarjobba och jobba på helger osv. Detta spelar ingen roll hur mycket jag tjänar utan detta är för attt mitt barn ska få större möjligheter i sitt liv senare.

  • Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga
  • Äldre 2 Jun 16:47
    #71

    Jag kan inte uppfatta "bloggen" som något annat än ett skämt, eller ren provokation mot dom barn som VERKLIGEN lever i fattiga hem. Om jag skulle mäta min egen barndom med samma mått var vi också fattiga, och jag kan inte komma ihåg att jag någonsin KÄNDE mig fattig på det viset. Sen att det inte fanns pengar att spendera, det är en annan sak.
    '
    När man lyckas förväxla riktig fattigdom, dvs att inte ha kläder på kroppen eller mat på bordet, mot att när man har det man behöver - men inte pengar att spendera på saker, med varandra och benämna dom på samma sätt, då anser jag att man närmast förlöjligar ett faktist samhälls problem. När dom enda man får tag på som "exempel", allt som oftast handlar om ekonomiska prioriteringar ( vilket man defenitivt INTE har råd med som fattig, btw ) har man inte ens nått i närheten av pudeln av kärnan, och det gör mig nästan ÄNNU mer ont. Dom vars röst ingen hör, har helt plötsligt fått i princip "lyxfällan" som språkrör för sina problem. Hur seriöst skulle det kännas på en skala, om man befann sig i den värre situationen? Dock inte "klatshigt" nog att göra kvälstidnings journalistik på.. Fruktansvärt, faktiskt.

  • Anonym (Förvå­nad)
    Äldre 2 Jun 16:48
    #72
    riboflavin skrev 2011-06-02 16:17:01 följande:
    Jag och sambon har tidigare aldrig kommit upp i normen, och trots att våran inkomst sista året varit relativt hög så har vi fortfarande ganska låga utgifter (vi har unnat oss ett riktigt hem) eftersom min sambo bara haft vikariat. Nu har han fast jobb och jag pluggar, men vi ligger ändå under motsvarande norm för 2 vuxna. (enligt www.socialstyrelsen.se/ekonomisktbistand/fors... så ligger normen för oss 2 på 6120 utöver hyra mm. vi ligger på 900 kr över den summan varje månad inkl boendekostnad)

    Kan du då förstå hur jag inte fattar att folk kan göra av med såpass mycket och ändå kräva mer? Det kan inte ha att göra med något annat än för höga utgifter.
    Jag trodde att de som får soc-bidrag har riktigt lite med pengar, men insåg när jag kollade på sidan att så inte är fallet. När vi hade som lägst inkomst så låg vi på bara 2000 kr över normen och då sparade vi 3000 kr/mån... Visst vi levde ju inte på oxfilé, men vem behöver det?
  • Anonym (Bara läst ts)
    Äldre 2 Jun 17:01
    #73
    Anonym (Förvånad) skrev 2011-06-02 16:48:16 följande:
    Jag trodde att de som får soc-bidrag har riktigt lite med pengar, men insåg när jag kollade på sidan att så inte är fallet. När vi hade som lägst inkomst så låg vi på bara 2000 kr över normen och då sparade vi 3000 kr/mån... Visst vi levde ju inte på oxfilé, men vem behöver det?

    Men man kan ju inte utgå från att alla fattiga lever på soc och prioriterar sina pengar fel. Självklart finns det många som aldrig fått lära sig hur man hanterar sina pengar rätt och visst, jag tycker inte heller synd om dem det minsta. Men, det finns faktiskt de, många fler än man tror, som är skötsamma men får det ändå inte att gå ihop. Vi kan inte skylla på att de fattiga röker eller att de lever på kredit osv, därför får de skylla sig själv. Alla har ju inte möjligheten att komma från en välbärgad familj, plugga och/eller sedan få ett välbetalt jobb och även om man har ett jobb så finns alltid risken att förlora jobbet. Har du inte ett bra kontaktnät ju svårare blir det för dig.


     

  • Anonym (under­)
    Äldre 2 Jun 17:03
    #74

    Har levt under normen, hur länge som helst känns det... Men ingen som inte känner oss mycket väl vet om det. Vi har inga skulder, inga avbetalningar, barnet behöver inte sakna de allra nödvändigaste i form av kläder, mat, leksaker. men det blir inga fritidsaktiviteter, inga semestrar, och släkt och vönners födelsedagar kan innebära en stor utmaning...Kommer vi att ha råd med presenten?
    Jag har inte råd att vara sjuk en enda dag, knappt vabba, inte frisör, inte doktor, ingen tandläkare... Vi ligger typ 500 kronor under normen, men då har jag inte räknat med bilens kostnader, som är typ ca 2000 i månaden.

    Det allra jobbigaste är att vi inte vill att alla runt omkring oss ska få veta, då det är så skambelagt att vara fattig.

  • Gissa
    Äldre 2 Jun 17:11
    #75
    Anonym (under) skrev 2011-06-02 17:03:20 följande:
    Det allra jobbigaste är att vi inte vill att alla runt omkring oss ska få veta, då det är så skambelagt att vara fattig.

    Ja och när man ser dom fördomar som många verkar dras med så gör man ju allt för att dölja det ännu mer.
    Man vill inte ha folks förakt ovanpå stressen att aldrig ha pengar till det nödvändigaste.

  • Gissa
    Äldre 2 Jun 17:15
    #76

    Att leva på soc är inget man väljer för att man är "lat" eller "slösaktig"


    Det är ett dagligt stigma, att förutom oron också behöva tampas med folks fördomar, att känna skammen inne på soc.kontoret när man kommer för att lämna pappersbevisen på månadens utgifter så att man möjligen kan få pengar, och dom kommer aldrig i tid för att kunna betala räkningarna utan dom kommer alltid minst en till en och en halv vecka för sen, med påminnelseavgifter till följd. Nåt som inte täcks av normen.


     


    Att alltid behöva skylla på att man blvit sjuk när vänner vill ha med en på nåt kul, att behöva hålla barnen hemma från skolan under utflykter.


     


    Och att DESSUTOM behöva se folk tycka att man nog inte är "fattig" på riktigt bara för att man inte går klädd i trasor eller tigger på gatorna *suck*


    Jag vet inte vad alternativet skulle vara?
    Att lägga sig ner och bara dö


     

  • Anonym (Oförs­tående nr 2)
    Äldre 2 Jun 17:18
    #77

    Läste nu i fattigbloggen lite snabbt och jag fattar inte riktgt vissa saker. Man ser på någon att han är fattig för han har en gammal mobiltelefon, har man råd med en mobil om man är fattig? Eller hon som skrev att hon ville hjälpa sin mamma men att studiebidraget bara räckte till busskort och hundmat.  Gör er av med hunden då så kanske ni har råd att köpa mat till er själva. Eller är mobil och husdjur något man absolut behöver om man inte har pengar till mat?

  • Anonym (under­)
    Äldre 2 Jun 17:18
    #78
    Gissa skrev 2011-06-02 17:11:11 följande:

    Ja och när man ser dom fördomar som många verkar dras med så gör man ju allt för att dölja det ännu mer.
    Man vill inte ha folks förakt ovanpå stressen att aldrig ha pengar till det nödvändigaste.


    Ja, det hade varit lättare om folk i allmänhet hade haft en medvetenhet om att det är ok att vara fattig. Eller, ja, det är jobbigt att vara fattig, men tyvär en verklighet för många idag även i Sverige. Och ni som inte är fattiga, var glada för det! Men ta inte ut era aggressioner på de som måste leva under sämre ekonomiska omständigher.
  • Anonym (under­)
    Äldre 2 Jun 17:20
    #79
    Anonym (Oförstående nr 2) skrev 2011-06-02 17:18:04 följande:
    Läste nu i fattigbloggen lite snabbt och jag fattar inte riktgt vissa saker. Man ser på någon att han är fattig för han har en gammal mobiltelefon, har man råd med en mobil om man är fattig? Eller hon som skrev att hon ville hjälpa sin mamma men att studiebidraget bara räckte till busskort och hundmat.  Gör er av med hunden då så kanske ni har råd att köpa mat till er själva. Eller är mobil och husdjur något man absolut behöver om man inte har pengar till mat?
    Jag har en rätt så ny telefon, och önkar mig en ännu nyare. Bara för att jag är fattig, så måste jag väl fortfarande kunna prioritera på egen hand, eller?
  • Äldre 2 Jun 17:26
    #80
    Gissa skrev 2011-06-02 16:29:25 följande:

    Givetvis fattar jag att man inte går och tar en ny mobil på avbetalning om man lever på soc.


     


    Men om man nu har oturen att bli tex arbetslös eller sjuk så KAN det hända att man har gamla utgifter som inte bara försvinner för att man förlorat sitt jobb.


     


    Det bästa är att aldrig ta nåt på avbetalning, det förstår även jag, men människor har inte alltid en kristallkula att se sin framtid i, det räcker med att man skadas på jobbet så är cirkusen igång.


    Försäkringkassepengar som dröjer, en akassa som kanske dröjer eller inte ens existerar, utan man tvingas vända sig til soc för att slippa bli vräkt.


     


    I ett sånt läge är man inte mycket hjälpt av dessa råd, att man borde ha tänkt på det för två år sen eller att man borde sluta röka fast man inte ens röker eller att man får "sluta slösa" när man handlar muggpapper.


    Men när vi nu VET hur lätt det här faktiskt kan inträffa, desto STÖRRE anledning att INTE påbörja dylika krediter i nån större utsträckning annat än absolut nödvändigt, och använda SPARA istället. Eller hur? Man MÅSTE inte köpa möbler/kläder/resor på avbetalning, går alldeles utmärkt att spara till innan. Man MÅSTE inte ha en mobiltelefon med abonemang, går alldeles utmärkt att köpa en som man använder kontant abonemang på. Osv.

    Problemet är inte att folk inte ser vad som händer i kristallkulorna om 2 år, problemet är att folk inte tar samma ansvar för sin ekonomi som för i tiden. En kredit är ett lån, som precis som vilket annat lån som helst skall betalas tillbaka. Och indirekt, behöver du antingen en lika stor summa som krediten sparad, för att veta att oavsett vad som hända skall - att du klarar av den. Alternativt, precis som tex med ett bostadslån, att du helt enkelt får sälja vad det nu är för något, och vara utan det, för att täcka krediten. Konstigare än så är det faktiskt inte än i denna dag.

    Det innebär för dom allra flesta, att man har inte mordernasgte bilen, mobilen, platt tv-n, datan osv, men du lever å andra sidan i en sund ekonomisk miljö. Och det är det här som har blivit så fel, folk använder krediter som någon slags alternativ plånbok, som om det var ekonomiska möjligheter dom hade i dagsläget. Som om det blev billigare att betala när man skjuter skulden framför sig, med räntor, amorteringar, avgifter, och gud och hans moster, gentemot om dom hade sparat ihop summan istället.

    Det som kan vara av intresse att titta på vad gäller bidragsnormen, är vad som avses med "nödvändiga" utgifter, och jämföra med dom utgifter man sitter med själv, per månad, får man ganska snart en bild av hur ens egen ekonomiska situation ser ut.  Det är fullt möjligt att Soc bidraget borde höjas rent generellt för att bättre täcka allmänna prisläget, men jag kan inte själv anse att det ska täcka fler poster.

    För att det finns tillgång till krediter innebär inte att någon egentligen BÖR använda dom. Det är egentligen det som är så fel när man tom börjar utveckla kreditmöjligheter som ändå på något sätt ger krediter när någon inte ens är kreditvärdig. Det är inget friskhetstecken på en ekonomi. Snarare det motsatta.

Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga