Vågar man sova alls första tiden????????

jag hade inga problem att sova första tiden :) snarare tyckte jag det var lite tråkit at tlillen sov så mycket :)

*ler* jag tror att man lyssnar samtidigt som man sover ... låter det vettigt? för samtidigt som man är såå trött så njuter man av varje ögonblick av sitt lilla underverk..även när man sover..

sen finns det ju dom som köper andningslarm,men jag själv skulle bara bli nojig och hysterisk av det.

lycka till och hoppas att du inte får vänta så länge till

första veckorna gick man som på högvarv,pigg och orkade stiga upp extra gånger,väcka bebisen o amma o så.men efter nån vecka kom tröttheten..
då kunde man sova utan problem,men visst kände man ju om bebisen andades ändå,men det vart inte överdrivet liksom.
nu med andra barnet så är man mycket mer säker o avslappnad.min första son sov med mig så att det va ju inga problem sådär,behövde ju inte stiga upp o lyssna på han.

Mitt barn levde rövare i 3 mpn efter hon var född så de stunder jag sov då sov jag... Men lite nojjig var jag när hon sov på dagarna, gick o kollade till och stängde inte dörren där hon var...hon låg alltid nära mig, typ på soffan eller i famnen när hon var nyfödd---

Än i dag kan jag stanna upp o tänka när hon sovit lite längre än vanligt, undra om hon lever där inne....men jag tror att det är normalt, man ska oroa sig, det är den berömda mamma-genen som tar fart när barnet föds...

Emil är 5 månader och jag kan fortfarande inte sova ordentligt tyvärr. Jag lyssnar på varje rörelse han gör. Då är jag iof. otroligt lättväckt och han en "stökig" och "bökig" bäbis nattetid, men det är jättejobbigt. Kan du sova så sov! Jag måste ibland gå till gästrummet vårat för att få en hel natts sömn (Emil ammar inget på nätterna nu), vilket är otroligt skönt. Då sover jag som en stock.

Lycka till med din lilla bäbis!

Jag upplever att det är inbyggt man vaknar direkt om det är något, konstigt..........jag vaknar inte ens när sambons väckarklocka ringer

Man får någon typ av extra hörsel när man fått barn, jag sov lugnt om natten. Men jag hörde minsta ljud min son gjorde ifrån sig och vaknade då.

Så det tror jag inte kommer vara någon fara när du har kommit hem.

Kram

Tack tjejer! Känns lugnande.

/L

Mitt tips är att sova med din baby nära dig, hud mot hud. Då har du koll på henne även i sömnen och kan slappna av och sova gott, du behöver inte ligga och lyssna då. Och du kommer säkert att vara trött! Jag har inte kunnat sova om barnet har legat långt ifrån mig, och för övrigt så vaknade hon ändå stup i ett då när hon kände att hon var ensam och måste kollas var vi fanns. Men andra barnet valde vi att inte ens ta fram den dyra knappt använda spjälsängen, så henne provade vi inte ens att lägga själv på natten, och det har varit så skönt att slippa hela den stressen!

Hej du kan räkna me att de kan bli lite så där med sömnen i början =)
ja först så måste man ju vänja sig vid att fast dom sover så låter dom ja o
ibland massor =) för att sen bli helt tysta, så ja ibörjan är man alltid där o
pillar o kollar, ja vår stackars tjej fick då inte va ifre, för ja först blev man
ju orolig att de var nått när hon lät o andades häftigt o ja sen blev man ju
livrädd när hon inte lät nått (dom kan konsten att se helt livlösa ibland)
Ja o hur de nu än är tyst eller låter så måste man ju bara som mamma va
där o peta i henne så man ser att allt är okay..
O ja de tar nog olika tid för alla att komma till ro, o ja sen så finns ju en viss
oro alltid kvar (ja även när dom är störe) ingår nog i att vara mamma eller pappa..
Kram o lycka till me de lilla livet..

Min skrutt snarkar, så jag hör honom väldigt bra.... Han har sovit i sin säng från första natten av den enkla anledningen att jag inte pallar att sova med honom. Det var inte alls nån trygghet för mig, snarare låg jag halvvaken hela tiden och var rädd att lägga mig på honom. Dessutom sprattlade han så mycket att han inte låg kvar där jag lade honom Han har sovit bra från första början, så vi har varit lyckligt lottade. Några enstaka gånger har jag petat på honom för att kolla om han lever, men jag har faktiskt inte varit så nojig. Första gången gjorde jag det på BB faktiskt... Då blåste jag på honom, och han sprattlade till med hela kroppen. Då kunde jag lugnt sova vidare. *fniss*

Jag vaknade inte att att två tallrikar slogs sönder mot stengolvet i köket (rummet bredvid vårt sovrum) men däremot vaknade/vaknar jag bara av att han andas lite häftigare, som han gör när han håller på att vakna. Så man väljer vad amn ska höra. Selektiv hörsel är bra ibland!

Jag sov som en stock redan från dag 1. Man kan inte hålla på och oroa sig över att de skall sluta andas!

Du kommer att vara så trött efter förlossningen och ifall du ammar gör det dig också trött, så jag tror nog att du kommer att sova gott!

Själv sover jag med öronproppar då lillan och gubben snarkar och snorvlar ikapp

JAg låg och lyssnade hela tiden, men sov ändå. Man sover inte lika djupt utan vaknar väldigt lätt. Du behöver nog inte oroa dig för man somnar till slut för att man är så trött. Lättvaken är jag fortfarande efter ett år, men jag sover bra.

Riktigt bra började sova först en tid efter min flicka hade börjat sova hela natten. I början när hon sov så lägen kollade jag henne då och då trots att hon sov gott, men efter ett tag vande jag mig.

Visst låg man och lyssnade ofta men samtidigt var man ju dödstrött oxå så jag sov iaf. Visserligen samsov vi första tre månaderna och det underlättade ju lite. På dagtid var jag och kollade vagnen typ i/g minuten eller nåt, lite smått hysteriskt sådär men man vänjer sig ju. Sedan är väl alla olika. Jag började till slut tänka att är det meningen att W ska drabbas av PSD så är det så och inget jag kan göra något åt. Låter kanske knäppt att tänka så men jag blev till slut tvungen till det för att kunna slappna av öht.