Forum Sorg - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Kan någon verkligen älska mig?

    Lör 11 jun 2011 21:33 Läst 7572 gånger Totalt 47 svar
    Visar endast inlägg av Anonym (Laban) - Visa alla inlägg
    Anonym (Laban­)
    Återställ
    Lör 11 jun 2011 21:33

    Jag känner mig så jävla kass just nu.
    Jag är under 25 år, har två barn tillsammans med en man som misshandlade mig i flera år.
    Jag har redan sedan tidig tonår haft en självkänsla och ett självförtroende på samma nivå som ett grässtrå.
    Jag känner mig ofta ful och korkad.
    Jag bor ihop med en ny sambo och tror ibland inte på att han älskar mig på riktigt.
    Jag väntar på att han ska lämna mig och hitta någon som är bättre än mig.

    Jag kan verkligen inte förstå vad han ser hos mig. Helt ärligt så kan jag inte det.
    Oavsett hur många gånger han eller andra säger att jag är vacker och fin så tar jag inte det till mig.

    Vad fan ska jag göra?
    Jag orkar inte känna det såhär längre!

  • Anonym (Laban­) Trådstartaren
    Återställ
    Lör 11 jun 2011 21:35 #2
    Lena skrev 2011-06-11 21:35:15 följande:
    profesionell hjälp låter det som du behöver
    Det hjälper inte.
  • Anonym (Laban­) Trådstartaren
    Återställ
    Lör 11 jun 2011 21:38 #5
    Lena skrev 2011-06-11 21:36:56 följande:
    har du testat olika former  och varje ett par månader?
    Kriscentrum i nästan 2 år nu.
  • Anonym (Laban­) Trådstartaren
    Återställ
    Lör 11 jun 2011 21:38 #6

    Problemet är att jag inte vågar prata helt öppet om hur jag egentigen känner. Tonar ner det så att det ska låta bättre.

  • Anonym (Laban­) Trådstartaren
    Återställ
    Lör 11 jun 2011 21:41 #9
    Lena skrev 2011-06-11 21:40:33 följande:
    Då får du kämpa med dig själv så du kan prata mer öppet
    Jag tycker att det är skitjobbigt, bara jag tänker på det så börjar jag gråta.
    Alla tycker ju att jag är så jävla stark för att jag har lämnat, så då får jag ju vara det med... och inte gråta...
  • Anonym (Laban­) Trådstartaren
    Återställ
    Lör 11 jun 2011 21:46 #12
    prospicientia skrev 2011-06-11 21:43:28 följande:
    Känner igen dina känslor. Jag känner det ofta på liknande sätt (av helt andra orsaker). Värdelös, självförtroendet i botten mm. Har du provat privat? Det tror jag har alla fördelar. Jag går själv hos en privat nu. 
    Hur söker man privat? har aldrig hört talas om det ens...
  • Anonym (Laban­) Trådstartaren
    Återställ
    Lör 11 jun 2011 21:51 #19
    prospicientia skrev 2011-06-11 21:47:41 följande:
    O, det finns massvis! Gå ut googla på psykolog eller terapeut får du se!
    Har hittat en nära där jag bor...
  • Anonym (Laban­) Trådstartaren
    Återställ
    Lör 11 jun 2011 22:20 #27
    Glädje58 skrev 2011-06-11 22:09:32 följande:

    hej ts

    Jag tror inte att det spelar så stor roll vad din sambo säger om dig, hur fin du är och så. Så länge du inte känner det själv, så är det svårt att tro andra. Nu har du fått itutat av din tidigare sambo både det ena och det andra. Och har man hört det tilläckligt länge eller ofta, så börjar man tro på det till slut. Det här är inget unikt för dig ts. Jag har själv hört det ena och det andra från min exfru och efter några år så blev det sanning för mig. Och det är många som tyvärr råkar ut för sånt.


    Det som är viktigt för dig, är att veta att den andra ofta har helt fel. Det handlar oftast om en attityd eller en märklig åsikt som bara vräks ut. Ibland för att vara taskig eller så är det bara oförstånd, man har kläckt ur sig någon dum åsikt. Och till slut så tror man på det (helt vansinnigt egentligen, fan va en del kan förstöra andras liv genom dumheter)


    Jag antar att du redan i skolan blev utsatt för tråkiga saker. Nu misstänker jag att du har blivit rejält hjärntvättad av dig tidigare sambo (för det är precis vad du har blivit utsatt för, en hjärntvätt. En programering av din hjärna så du ska veta din plats. Det är svaga människor som gör sånt, kan de inte höja sig själva, så sänker de hellre den andra personen. Precis det som du har blivit utsatt för).

    Om du kan börja med att inse att du har blivit hjärntvättad och acceptera faktum, så har du kanske kommit en bit på väg mot att hitta dig själv. Om du kan dra dig till minnes, när det här började. Kunde du då känna att det faktiskt inte var fel på dig, men att du sakta men säkert började känna tveksamhet. Du började så smått tro att det kanske var sant, det var något fel på dig.

    Om du tänker efter ts, visst finns det sidor hos dig som är bra. Bara av det jag läste i din trådstart så ser jag att du kan formulera dig väl, du skriver bra. Vad har du mer för sidor som faktiskt är bra. Det är inte fel att säga det ts, lyft fram det som är bra.

    kram


    Ditt inlägg fick mig att gråta, du har helt rätt när du säger att det började i skolan.

    Strax efter sklan så träffade jag min fd sambo, och han började med att först höja mig till skyarna. Bygga upp ett självförtroende som han sedan plockade isär snabbt.
    Dagligen så fick jag höra hur korkad, värdelös, ful, fet,vidrig och äcklig.
    Tittar jag på bilder från den tiden så ser jag inte ens lycka i ögonen, jag ser en gammal kvinnas ögon.

    Han kunde kontrollera allt, klädsel, när jag fick duscha och tillsist så fick jag inte ens välja vad jag skulle äta, eller hur mycket. Jag blev fruktansvärt smal.
    Det insåg jag inte när jag var med honom, utan efter jag lämnat och såg korten.

    Jag vet att jag är bra på många saker, jag är duktig i skolan t.ex.
    Jag är rolig och har humor.
    Lätt för att ta kontakt med människor.
    Jag har väldigt lätt för att hjälpa människor som själva mår såligt och det är något jag brinner lite exkta för.
    Jag har lätt för att lära och förstår samband.

    Det är inte sådana problem jag har, utan problem med mig själv.

    T.ex när jag får ett arbete jag ska göra, så är jag ofta klar 2 veckor innan deadline, men så ägnar jag en hel vecka åt att formulera om meningarna, ta bort och lägga till.
    Jag blir aldrig helt nöjd med vad jag gör.
    Jag är perfektionist.
    Jag gick 1½ fel på grammatiktestet och blev jättebesviken för att det var  inte fel på en hel fråga, utan jag hade fått 1½ poäng på en 2 poängsfråga 3 gånger.
    Jag blir besviken för att det var slarv fel.
  • Anonym (Laban­) Trådstartaren
    Återställ
    Lör 11 jun 2011 23:14 #34
    Glädje58 skrev 2011-06-11 22:40:06 följande:
    Men du har ju fått höra att du inte är bra att du inte duger. Så det är inte så konstigt att du letar efter fel hos dig själv eller det du utför. Du tror att det måste vara något fel, det kan inte vara sant att det är helt rätt, det måste finnas något fel någonstans.

    Jag var också perfektionist när jag skulle rita och bygga ett hus. Till slut så blir man så trött, för allt tar sån himla lång tid. Och den eventuella lilla förbättring man lyckades åstadkomma var givetvis bra, men priset var alldeles för högt. Det förtar ofta hela skaparglädjen. Va tusan, det behöver inte alltid vara 100%. Nivån strax under duger oftast väldigt bra den också. På något sätt så blir livet inte så kul när allt måste vara så perfekt. Ts, försök släppa dina prestationskrav, du är din värsta fiende tror jag.

    Kan du koppla av ibland och bara ta det lugnt?

    kram
    Det är det jag inte kan.
    Jag känner att jag alltid måste vara bäst på precis allt. När jag skulle göra en hemtenta på 5 sidor så fick jag panik för jag kände att jag kan inte trycka ihop allt det jag har att säga på så få sidor. Jag lämnade in ett arbete som var exakt 5 sidor. Så är det alltid i alla arbeten jag gör.

    Jag kan liksom inte släppa taget. Jag hatar t.ex att gräla med min sambo, för jag vill vara den perfekta flickvännen. Jag hade panik när jag skulle träffa hans släkt, för tänk om de inte gillar mig.

    Hela tiden. Alltid.
    Jag orkar inte.
  • Anonym (Laban­) Trådstartaren
    Återställ
    Lör 11 jun 2011 23:16 #35
    Glädje58 skrev 2011-06-11 22:49:39 följande:
    Anonym (Laban) skrev 2011-06-11 22:20:48 följande:
    ...Jag blir aldrig helt nöjd med vad jag gör.
    Jag är perfektionist....
    Ditt liv kretsar kring perfektionism, är det inte helt hundra så är det fel. Vad du borde göra, är att inse att man visst kan "slarva" med saker och ting. En helt perfekt värld är så himla tråkig ts. Det måste finnas skit för att man ska njuta av färgerna. Det måste finnas dalar för att njuta av höjderna. Men i din värld så ska allt vara perfekt, helt plant. Jag känner verkligen igen mig när det gällde mitt husbygge. Efter sju år när vi sålde det, var det ännu inte färdigt. Jag ägnade mer tid åt det, än att ägna mig åt min tidigare fru. Inget var kul... Inget var bra, om det inte blev helt perfekt.
    Jag känner också alltid att om någon ska komma hem till oss så måste allt vara kliniskt rent.
    Diskbänten kan jag torka om det finns en droppe på den.

    Herregud det var sådant jag kunde få en smäll för, en droppe på diskbänken.
  • Anonym (Laban­) Trådstartaren
    Återställ
    Lör 11 jun 2011 23:18 #36
    prospicientia skrev 2011-06-11 22:43:40 följande:
    Å .. jag är nära att börja gåra här. Det är så mycket jag känner igen. Jag minns en gång i skolan (femman, har jag för mig) hade jag, jag tror det var 46,5 p / 47 på ett matteprov. Fick 1/2 poängs avdrag för att jag hade missat sätta ut ett decimalkomma i en uppställning. En annan hade samma resultat, men när lärinnan sa vad jag gjort för fel kom det ett hånande "å ----!" från hela klassen för att hon ständigt påminnt om att inte glömma just detta. Ok, nu kommer lite andra känslor än vad du beskrivit, men...

    Har alltid haft problem med mig själv också. Känner ofta sammhörighet med människor när jag läser sånt här, men ... har väl nästan lärt mig att inte skämmas för det.
    Jag kommer ihåg i 6:an när vi hade haft matteprov. Läraren kom på idén med en tävling. den som gör testet på gångertabellen snabbast och med flest rätt vann.

    Jag var snabbast och hade bara ett fel, jag var så stressad att på sista frågan så skrev jag att 7 * 7 är 94.

    fy va pinsamt jag tyckte det var. Så korkad jag kände mig.
  • Anonym (Laban­) Trådstartaren
    Återställ
    Sön 12 jun 2011 14:29 #46
    Glädje58 skrev 2011-06-11 23:22:40 följande:
    Då är det inte så konstigt att du beter dig som du gör. Vem vill ha en smäll? Det handlar om självbevarelsedrift.
    Ja det stämmer nog...
    prospicientia skrev 2011-06-11 23:23:12 följande:
    Rädd att de andra skall tycka du var korkad?! ... också kommer du ihåg felet för att det var så pinsamt. Men får du ångest då eller?
    Ja det var det som var pinsamt, ett slarvfel som inte borde kunna hända. Sen att de andra hade fler fel än mig, det tänkte jag ju inte ens på.
    Glädje58 skrev 2011-06-11 23:25:56 följande:
    Skulle du kunna börja lite smått att "slarva" lite grann. Vad sägs om att lämna en droppe på diskbänken och se vad som händer?
    Haha, inte så mycket
    Förutom att det går per automatik att torka bort den
    susa skrev 2011-06-11 23:44:29 följande:
    Kan du inte skriva ut denna tråd och ta med till din terapeut?
    Jo, det hade kännts lättare, dp slipper man ju säga det själv.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll