• Äldre 11 Jun 21:43
    8958 visningar
    47 svar
    47
    8958

    Kan någon verkligen älska mig?

    Känner igen dina känslor. Jag känner det ofta på liknande sätt (av helt andra orsaker). Värdelös, självförtroendet i botten mm. Har du provat privat? Det tror jag har alla fördelar. Jag går själv hos en privat nu. 

  • Äldre 11 Jun 21:46
    #13
    Lena skrev 2011-06-11 21:43:06 följande:
    Du är ännu starkare om du visar hur jobbigt det är och var. Man blir inte svagare för att man gråter.
    Nej, det tror jag måste preciseras. Självömkan hjälper naturligtvis inte, men ... Är det skillnad på män och kvinnor?
  • Äldre 11 Jun 21:47
    #15
    Anonym (Laban) skrev 2011-06-11 21:46:37 följande:
    Hur söker man privat? har aldrig hört talas om det ens...
    O, det finns massvis! Gå ut googla på psykolog eller terapeut får du se!
  • Äldre 11 Jun 21:48
    #16

    Men dyrt är det ju. Jag måste ta från mitt sparkonto. Men jag tycker det är värt det.

  • Äldre 11 Jun 21:49
    #17
    Lena skrev 2011-06-11 21:47:39 följande:
    Nej det är ingen skillnad, man är stark om man gör saker som är svåra
    Jo, det förståss. Det är bra att vara aktiv osv. ... men för mig handlar det om att gå till botten och förstå mina egna känslor.
  • Äldre 11 Jun 21:55
    #20
    Lena skrev 2011-06-11 21:51:24 följande:
    Och det kan du bara göra om du erkänner dem. Känslor är inte bra eller dåligt, känslor bara är.
    Exakt. Glad och det kan ibland ta tid att komma ut ur sitt skal. ... tappade tråden. Vad skulle jag säga?
  • Äldre 11 Jun 21:57
    #21
    prospicientia skrev 2011-06-11 21:55:58 följande:
    Exakt. Glad och det kan ibland ta tid att komma ut ur sitt skal. ... tappade tråden. Vad skulle jag säga?
    Jo, att man inte skall pressa sig att göra något som man inte är redo för, utan ta ett steg i taget, för det värsta man kan göra är att få dåligt samvete eller skämmas, för då skämms man inte bara för att man både för att man mår dåligt och för att man inte orkar. Suck! men jag har problem med det.
  • Äldre 11 Jun 21:58
    #22
    Anonym (Laban) skrev 2011-06-11 21:51:37 följande:
    Har hittat en nära där jag bor...
    Bröja med att mejla några stycken och se hur det låter vet ja'. Man brukar få bra kontakt och kunna utväxla några mejl.
  • Äldre 11 Jun 22:15
    #25
    Glädje58 skrev 2011-06-11 22:09:32 följande:

    hej ts

    Jag tror inte att det spelar så stor roll vad din sambo säger om dig, hur fin du är och så. Så länge du inte känner det själv, så är det svårt att tro andra. Nu har du fått itutat av din tidigare sambo både det ena och det andra. Och har man hört det tilläckligt länge eller ofta, så börjar man tro på det till slut. Det här är inget unikt för dig ts. Jag har själv hört det ena och det andra från min exfru och efter några år så blev det sanning för mig. Och det är många som tyvärr råkar ut för sånt.


    Det som är viktigt för dig, är att veta att den andra ofta har helt fel. Det handlar oftast om en attityd eller en märklig åsikt som bara vräks ut. Ibland för att vara taskig eller så är det bara oförstånd, man har kläckt ur sig någon dum åsikt. Och till slut så tror man på det (helt vansinnigt egentligen, fan va en del kan förstöra andras liv genom dumheter)


    Jag antar att du redan i skolan blev utsatt för tråkiga saker. Nu misstänker jag att du har blivit rejält hjärntvättad av dig tidigare sambo (för det är precis vad du har blivit utsatt för, en hjärntvätt. En programering av din hjärna så du ska veta din plats. Det är svaga människor som gör sånt, kan de inte höja sig själva, så sänker de hellre den andra personen. Precis det som du har blivit utsatt för).

    Om du kan börja med att inse att du har blivit hjärntvättad och acceptera faktum, så har du kanske kommit en bit på väg mot att hitta dig själv. Om du kan dra dig till minnes, när det här började. Kunde du då känna att det faktiskt inte var fel på dig, men att du sakta men säkert började känna tveksamhet. Du började så smått tro att det kanske var sant, det var något fel på dig.

    Om du tänker efter ts, visst finns det sidor hos dig som är bra. Bara av det jag läste i din trådstart så ser jag att du kan formulera dig väl, du skriver bra. Vad har du mer för sidor som faktiskt är bra. Det är inte fel att säga det ts, lyft fram det som är bra.

    kram


    mmm... det låter rimligt och det stämmer ju verkligen att det inte hjälper så mycket vadandra säger - ibland kan det t.o.m. göra det värre om man känner sig instängd och inte utlopp för sina verkliga känslor ... nå, det är ju jag, men man måste se till att ge sig själv självförtroende, att lära sig älska och ta hand om sig själv, tror jag.
  • Äldre 11 Jun 22:18
    #26

    Att vara öppen och våga berätta för andra om sina känslor och prata med andra som känner eller känt det på liknande sätt, tror jag är bland det bästa man kan göra. T.o.m. bättre än att gå i terapi. För terapi kan hjälpa mycket. Men den kan inte göra allt.

  • Äldre 11 Jun 22:43
    #29
    Anonym (Laban) skrev 2011-06-11 22:20:48 följande:
    Ditt inlägg fick mig att gråta, du har helt rätt när du säger att det började i skolan.

    Strax efter sklan så träffade jag min fd sambo, och han började med att först höja mig till skyarna. Bygga upp ett självförtroende som han sedan plockade isär snabbt.
    Dagligen så fick jag höra hur korkad, värdelös, ful, fet,vidrig och äcklig.
    Tittar jag på bilder från den tiden så ser jag inte ens lycka i ögonen, jag ser en gammal kvinnas ögon.

    Han kunde kontrollera allt, klädsel, när jag fick duscha och tillsist så fick jag inte ens välja vad jag skulle äta, eller hur mycket. Jag blev fruktansvärt smal.
    Det insåg jag inte när jag var med honom, utan efter jag lämnat och såg korten.

    Jag vet att jag är bra på många saker, jag är duktig i skolan t.ex.
    Jag är rolig och har humor.
    Lätt för att ta kontakt med människor.
    Jag har väldigt lätt för att hjälpa människor som själva mår såligt och det är något jag brinner lite exkta för.
    Jag har lätt för att lära och förstår samband.

    Det är inte sådana problem jag har, utan problem med mig själv.

    T.ex när jag får ett arbete jag ska göra, så är jag ofta klar 2 veckor innan deadline, men så ägnar jag en hel vecka åt att formulera om meningarna, ta bort och lägga till.
    Jag blir aldrig helt nöjd med vad jag gör.
    Jag är perfektionist.
    Jag gick 1½ fel på grammatiktestet och blev jättebesviken för att det var  inte fel på en hel fråga, utan jag hade fått 1½ poäng på en 2 poängsfråga 3 gånger.
    Jag blir besviken för att det var slarv fel.
    Å .. jag är nära att börja gåra här. Det är så mycket jag känner igen. Jag minns en gång i skolan (femman, har jag för mig) hade jag, jag tror det var 46,5 p / 47 på ett matteprov. Fick 1/2 poängs avdrag för att jag hade missat sätta ut ett decimalkomma i en uppställning. En annan hade samma resultat, men när lärinnan sa vad jag gjort för fel kom det ett hånande "å ----!" från hela klassen för att hon ständigt påminnt om att inte glömma just detta. Ok, nu kommer lite andra känslor än vad du beskrivit, men...

    Har alltid haft problem med mig själv också. Känner ofta sammhörighet med människor när jag läser sånt här, men ... har väl nästan lärt mig att inte skämmas för det.
  • Äldre 11 Jun 22:47
    #30
    Glädje58 skrev 2011-06-11 22:40:06 följande:
    Men du har ju fått höra att du inte är bra att du inte duger. Så det är inte så konstigt att du letar efter fel hos dig själv eller det du utför. Du tror att det måste vara något fel, det kan inte vara sant att det är helt rätt, det måste finnas något fel någonstans.

    Jag var också perfektionist när jag skulle rita och bygga ett hus. Till slut så blir man så trött, för allt tar sån himla lång tid. Och den eventuella lilla förbättring man lyckades åstadkomma var givetvis bra, men priset var alldeles för högt. Det förtar ofta hela skaparglädjen. Va tusan, det behöver inte alltid vara 100%. Nivån strax under duger oftast väldigt bra den också. På något sätt så blir livet inte så kul när allt måste vara så perfekt. Ts, försök släppa dina prestationskrav, du är din värsta fiende tror jag.

    Kan du koppla av ibland och bara ta det lugnt?

    kram
    Känner igen det med. Jag vill fortfarande vara perfektionist i vissa sammanhang, men inte på ett sätt som är till mitt eget förfång och som jag mår dåligt av. Finns det inte samtalgrupper för människor med liknande känslomässiga problem? Kan man inte kolla om det går att fixa ett sådant?
  • Äldre 11 Jun 22:54
    #32
    Glädje58 skrev 2011-06-11 22:49:39 följande:
    Anonym (Laban) skrev 2011-06-11 22:20:48 följande:
    ...Jag blir aldrig helt nöjd med vad jag gör.
    Jag är perfektionist....
    Ditt liv kretsar kring perfektionism, är det inte helt hundra så är det fel. Vad du borde göra, är att inse att man visst kan "slarva" med saker och ting. En helt perfekt värld är så himla tråkig ts. Det måste finnas skit för att man ska njuta av färgerna. Det måste finnas dalar för att njuta av höjderna. Men i din värld så ska allt vara perfekt, helt plant. Jag känner verkligen igen mig när det gällde mitt husbygge. Efter sju år när vi sålde det, var det ännu inte färdigt. Jag ägnade mer tid åt det, än att ägna mig åt min tidigare fru. Inget var kul... Inget var bra, om det inte blev helt perfekt.
    ... men man måste också förstå grunden för sina känslor. Det är inte alltd så enkelt som det låter, för ofta måste man gå djupare. ... att prata om det i alla fall. Jag håller inte riktigt med, för jag känner att det är just när människor säger så som jag mår dåligt, för varken jag eller de förstår minna innersta känslor.
  • Äldre 11 Jun 23:23
    #38
    Anonym (Laban) skrev 2011-06-11 23:18:26 följande:
    Jag kommer ihåg i 6:an när vi hade haft matteprov. Läraren kom på idén med en tävling. den som gör testet på gångertabellen snabbast och med flest rätt vann.

    Jag var snabbast och hade bara ett fel, jag var så stressad att på sista frågan så skrev jag att 7 * 7 är 94.

    fy va pinsamt jag tyckte det var. Så korkad jag kände mig.
    Rädd att de andra skall tycka du var korkad?! ... också kommer du ihåg felet för att det var så pinsamt. Men får du ångest då eller?
  • Äldre 11 Jun 23:24
    #39
    Glädje58 skrev 2011-06-11 23:22:40 följande:
    Då är det inte så konstigt att du beter dig som du gör. Vem vill ha en smäll? Det handlar om självbevarelsedrift.
    Ush ja, stackare.
  • Äldre 11 Jun 23:26
    #41
    Glädje58 skrev 2011-06-11 23:11:28 följande:
    Den här perfektionismen är väl en effekt av det ts har blivit utsatt för, tror jag...
    Det låter ju så. Glad Vad vet jag om detta. Fast jag måste medge att jag tenderar att skämmas lite här ...  som att jag ju bara söker bekräftelse, men visar ingen empati.
  • Äldre 11 Jun 23:31
    #42
    Glädje58 skrev 2011-06-11 23:25:56 följande:
    Skulle du kunna börja lite smått att "slarva" lite grann. Vad sägs om att lämna en droppe på diskbänken och se vad som händer?
    Eller ta ett steg i taget. Är det panikkänslor där? Att du måste för att det skall vara perfekt för att du blivit "kuvad". Låter så hemskt. Kan du inte försöka tillåta dig att faktiskt acceptera att något inte blev superbra en gång - för ibland blir ju inte saker som vi tänkt oss heller, men jag vet inte... om du skulle kunna tillåta dig att slappna av nästa gång något inte blir jättebra som står utanför din kontroll? Tenderar du att känna det som att sådant som du inte har makt över ändå är ditt ansvar eller fel?
  • Äldre 11 Jun 23:46
    #44
    susa skrev 2011-06-11 23:44:29 följande:
    Kan du inte skriva ut denna tråd och ta med till din terapeut?
    Toppenbra idé, tror jag. Det tänker jag själv göra med en del andra trådar.
Svar på tråden Kan någon verkligen älska mig?