Nej jag tror inte att dina besvär är normala, tycker att du ska be att få en ny tid och beskriva dina problem så de förstår hur ont/jobbigt du har. Sa du t.ex. att du inte kan ha sex för att du har så ont/mycket obehag när hon frågade om skydd?
Jag hade en vaginal förlossning för ett halvår sedan och är idag som innan (fick dock lite ont i rumpan direkt efter och hemorrojder under graviditeten men inga besvär av detta nu).
Hur längesen var de du födde?
Jag har läkt ihop jättefint och var helt återställd efter två veckor. Men, jag har också svaga slidväggar efter förlossnigen (som gick fort). Men det finns ju hjälp att få. Det finns slidringar som stöttar upp, det finns en bygel du kan använda om du känner dig tung och det finns operation. Själv har jag blivit oändligt mycket bättre med knip och kan till och med springa nu. Så ge inte upp!
Kejsarsnitt är verkligen ingen mirakellösning för förlossningen. Jag skulle snarare säga att du hade tur som återhämtade dig så bra efter ditt KS snarare än att du hade otur med din vaginala förlossning.
För mig kändes de som om jag hade haft krig där nere och var som en tunnel typ.. Men efter att tiden gick så känner jag igen mig mer och mer down there, men de är 11 månadersen jag födde..
Kontakta en annan gyn om du inte kan få bättre rådgivning, men man gör kanske inte så mycket när de bara gått tre månader.
När du säger att det skaver - du är inte torr? Det blev jag efter min förlossning och jag använde vanlig babyolja och det blev bra men det tog nog ett par veckor. Vet inte om det är ditt jobbigaste problem men oljan hjälpte i alla fall mig för jag höll också på att bli knäpp på att det kändes irriterat. Jag tror att det kan spänna och svida kring stygnen med.
förstår hur du känner...
min första förlossning var lång(flera dagar med värkar non stop) jobbig påfrestande och hon vart utdragen med sugklocka och klipp.. jag var traumatiserad... 1 år efter var jag förlossnings deprimerad.. men fysiskt läkte jag snabbt.
och det tog mig ytterligare 5 år att våga föda igen..
och alla "övertalade" att nummer 2 går så mycket bättre. man mår ju bättre, snitt är sååå farligt.
så vart planerat igångsatt pga av mina tidigare upplevelser.. trots att jag egentligen ville ha snitt..
denna förlossning var lång för att vara en andra förlossning, och den var mer smärtsam och jag hade dödsångest rakt igenom. den var fruktansvärd! fick stygn för hårt åtdragna efter klippet och fick halta mig lidandes upp till sjukhuset för att kunna ta bort dom. åkte på urinvägs infektion.. hade avslag i 3 månader.. fick hemorrojder så jag inte kunde gå på toa... fick gå på pencillin i 1 månad och under den perioden var det värre blödde varje gång vid toan och grät.. fick även problem med svankotan (står inget om en bruten i journalen) men nu e det 5 månader sen och jag har problem att sitta, gå långa sträckor, ha jeans är omöjligt! och sex i början var fruktansvärrt! kände mig slapp och hade ingen känsel trots knipande för kung och fosterland.. nu går väl sexet bättre men eftersom jag vart sydd konstigt har jag ett ställe som gör ont varje gång och vävnaden är hård. men slappheten är inte lika längre, och känseln är mer tillbaka..
men min kropp känns totalt paj.. tog mig 3 månader att bara ha ork att gå till affären.. vilket är 400meter bort...
tydligen är såna här men helt "okej" och sånt man får räkna med när man föder vaginalt. jag är besviken!
.