Någon som förlorat ett barn i en olycka?

Tack! Min son var 4 år då det hände och han minns väl vad som hände. Vi pratar mycket om det och henne för att hålla minnet vid liv. Han kommer ihåg begravningen och när vi hälsade på henne på sjukhuset dagen efter det hände. Han minns att hon var alldeles kall. 

Min son fyller 7 i sommar och har den senaste tiden uppvisat ett litet annat beteende än tidigare med mer trots och en tuffare attityd. Det som jag tycker är svårt är att veta om det är "vanlig" 6-års trots eller om det har att göra med syrran. I början funderade jag mycket på om hans beteende var "normalt" eller om det hade en annan förklaring. Det som var bra då var att träffa hans jämnåriga kompisar och se att de hade samma typ av beteende. Men jag gissar att förr eller senare kommer hans tankar komma ikapp honom och jag försöker vara lyhörd.

En annan jobbig sak är när man blir påmind om att han har behövt vara med om något som andra inte behöver. Han sa till mig häromdagen: Om lilla G (smeknamn på lillebror) dör så kan vi spara hans kläder för då kan du få en ny bebis som kan få hans kläder.  

Tack för omtanken. Jag tror att alla sorger är unika i sig. När man förlorar ett litet barn som jag gjorde sörjer jag nästan mest det som aldrig fick bli. Hon fick aldrig börja skoan o.s.v. Kan tänka mig att ni saknar er son i er vardag mer samtidigt så klart som att ni säkert sörjer det som aldrig fick bli. 

 Hoppas att ni får mycket hjälp och att ni vågar prata om det som skett. Det har varit mitt största arbete i sorgeprocessen. 

Kramar till er och er familj.