• lmp
    Äldre 22 Jun 13:57
    29359 visningar
    23 svar
    23
    29359

    Någon som förlorat ett barn i en olycka?

    Jag beklagar verkligen förlusten. Har inte förlorat barn i olycka men levde i vetskapen om att mitt barn inte kommer att få bli vuxen, förmodligen inte ens ett år, men när vi skulle stå utan honom var givetvis okänt. Det var en svår tid att samtidigt vara glad för sitt nyfödda barn men på samma gång sörja honom och se hur hans sjukdom gjorde livet svårt för honom (och oss). Hans syster var (är) 3 år och såg alla hans sår och åkommor tiden han fanns med oss (både hemma och på sjukhus) och var med och sade "hej då" på sjukhuset och kände att han var kall och att hjärtat slutat att slå Gråter Hon var även med på begravning/kistsänkning. Vi försöker att vara så öppna vi kan då/om hon vill prata om det (men ibland vill man inte själv för man mår så dåligt så man vill skrika) men vi "pushar" aldrig diskussionen så att säga. Vi har försökt hitta "bra" böcker om döden etc men det är alltid något som inte "passar" i dem och som ger mer rädsla eller frågor. Vi tycker nog att "Grodan och fågelsången" har passat oss bäst hittills av de vi hittat.

    Verkarer son må dåligt av händelsen (som ni märker av)? Det finns ju barnpsykologer för sådana tillfällen så klart men för oss sa de att om inte vår dotter verkar "bete sig annorlunda" och uppenbart må dåligt av detta som hänt ska man helst inte göra något speciellt.

    Kram.

  • lmp
    Äldre 22 Jun 15:30
    #11

    Vår dotter ploppar som sagt upp händelsen lite då och då och så kommer det ju att vara en lång tid framöver säger alla som jobbar inom vården med detta till oss. Jag tror inte det är helt ovanligt att barnen säger saker som din son för vår dotter kan också säga sådana saker, fast nu din son nu var med om att finna din dotter. Alla sådana trauman och händelser sätter ju sina spår hos barnen också givetvis, men så länge de får ventilera sina tankar runt detta så är det väl en bra hjälp för dem trots allt. De funderar nog mycket kring döden och vad det innebär efter att ha fått vara med om sådant, mer än vad andra barn behöver göra som inte förlorat någon nära och inte på ett sådant sätt. Man kan inte "linda in döden" så som andra föräldrar kan för att göra den "mindre hemsk" eller så (som att säga att h*n sover etc.) för barnen. Man måste vara så tydlig som man kan och det är svårt på något konstigt sätt.

    Vår dotter var väldigt rädd kort efter vår förlust att bli lämnad ensam och sa på förskolan att "mamma inte kommer att komma och hämta mig mer". Sådant är ju givetvis jättejobbigt för både henne, mig som mamma och andra men nu en tid senare ser hon ju att vi är där och hon har blivit lugnare med detta igen. Det förhindrar ju inte att det kommer upp saker som gör att man märker att hon funderar mycket på det som hänt och vad döden innebär. Men om du nu är orolig för din son kanske du ska ta kontakt med någon specialist inom detta trots allt. Jag har ju som sagt inte riktigt samma historia här men ser ändå stora likheter i barnens beteende.

Svar på tråden Någon som förlorat ett barn i en olycka?