Är det bara jag som tycker livet med twins är astufft?

Jag har mina små i magen, v 34 och en dotter på 2 år och 1 månad. Jag är nu sjukskriven 100% och orkar inte med min 2-åring mer än max 3 timmar. Dotter känner på sig att något stort är på gång och är väldigt orolig och väldigt mammig och pappig.

Min största rädsla är att det ska bli väldigt tufft och att vår dotter kommer i kläm pga tvillingarna. V iräknar med att det kommer vara tufft.

Jag har inga råd att ge dig förutom att du får mitt stöd

Hej. Jag är ensam med mina barn. Tvilling tjejer på 3,5 månad och en son som blir 2 i augusti. Klart det är jobbigt vissa gånger speciellt vid läggdags då jag har alla 3 i samma rum. Sonen har eget rum men han vill inte sova där ännu så väntar tills han tröttnar på att hans små syskon skriker på natten. På dagarna funkar det rätt bra här hemma jag ser till så ingen är utanför sonen har lärt sig att när tjejerna sover är det han o min egna tid o när tjejerna är vakna måste jag ta dom. Pappan är här några timmar på eftermiddagen o hjälper mig så jag få bada/duscha.

Hej hur gamla är de?

Och visst känns det på.. vissa dagar mer än andra, mina tvillingar är 3 månader o min son 3 år. O vissa dagar stupar jag i säng direkt efter dom, men jag har insett att den som tar mest energi är 3 åringen...

När jag väntade twinsen hade jag målat fan på väggen, väntat mig iaf att en av dom skulle ha kolik.. MINST!!! min son hade kolik från dag 1 tills han var 6 månader...
Första tiden var väldigt påtaglig, matas var 3e timma med amning o ersättning som tog över en timme per bebbe så det blev inte mycket sömn..När både jag o min man var hemma gick det bra, vi fick in bra rutiner rätt fort, o den ena tjejen började sova hela nätter från att hon var 2 månader. Den andra är magbarn som äter, kräks o äter lite till o skriker, kräks lite till men sen somnar hon o sover NU MER från 21 till 04.. Dock sover hon väldigt oroligt o gnyr till o tappar nappen så man får gå upp o ge den gång på gång....O sen på dagen är det en 3 åring med trots o humör utan dess like att fokusera på med, men Vi fick hjälp från BVC att få utökat dagis tid med grabben o det har hjälpt mycket...

men nu när min man har börjat jobba igen så har jag fått börja med nya rutiner då jag är själv på kvällarna, så den av tjejerna som är mest lättsövd lägger jag i soffan brevid mig o den andra på axeln eller i famnen tills hon sover ordentligt då kan man lägga ner henne o sen flytta in den andra i sängen med...

Bärselen har jag stor användning av på dagen... där kan magbarnet somna gott o tillbringa tid utan en massa knorr o skrik...

Vi har haft tur. Har tvillinag som nu är 1,5 år och en pojk på 4 år.

Visst är det inte en lugn stund. Men har inte haft problem med att dom inte sover på nätterna eller att dom haft kolik.

Min fru försökte amma dom. Men gav upp efter 2 veckor då hon insåg att storebror inte fick nån tid alls typ. Hon satt i princip med tvillingarna vid bröstet hela tiden. Så det fick bli ersättning.

Sen så har vi dom sovande i samma rum. Enklare när man ska lägga dom själv då.

Men sen så blev det ju inte enklare när dom skulle skolas in. Det var alltid nån av dom som var sjuk första månaderna.

Vi har haft pojken på 15 timmar i förskolan innan tvillingarna var 1 år. Det var mest för att han skulle få leka av sej och träffa lite andra barn. Men det är ju inte enklare att ha en pojk på 15 timmar. Man ska klä på och klä av tvillingarna. Och när dom precis somnat ska man upp med dom, för då ska storebror hämtas...

Hoppas nu att dom får hålla sej frisk.

Skönt att höra att fler där ute får kämpa lite. Kände mig så ensam efter att ha läst inlägg efter inlägg med barn som varken har ont i magen eller andra problem. Vi har fått två stycken som vill vara i famnen och båda har mjölkallergi så här har det varit mycket ont i maken och vakna nätter. Ville bara få känna igen mig i någon annan som lever ett liknande liv. Började ju för tusan känna mig helt misslyckat, nu känns det bättre :) Vi är inte ensamma!

Vi har haft ett mindre helvete, nu har jag förträngt det kolik på båda, reflux på ena, en dotter till som var 18 mån äldre. 14 öronifl på ett år. De sov inte mer än 25 min i stöten tills de var över året.

Ojojooj, tufft är bara förnamnet! Mina killar är nu 18 månader, jag har varit på väg att bli tokig måånga gånger.. kunde bli arg på folk som önskade sig tvillingar, jag önskade tvärtom! Att jag fått ett barn i taget, så jag hunnit med dom ordenligt. Det är nog det som varit värst, att jag alltid kännt mig otillräcklig. Jag är glad att jag inte har barn sen innan, för jag vet inte hur jag hade klarat det. Dom har tagit mycket tid, sovit dåligt både dag och natt, ena gnällde hela tiden VARJE dag mellan 2-5 månaders ålder. Ja.. osv, osv.. fick hålla på att söva dom om och om igen i timmar varje kväll.. nu bråkar dom nästan konstant om sina leksaker, eftersom dom alltid ska ha det den andre har, osv.. det tar aldrig slut. Men det är mycket lättare nu, när dom är äldre! Dom kan leka själva, gå själva, allt blir lättare. Men visst är det tufft!! Men man överlever, som tvillingmamma lär man sig överleva och klara allt!

Jag kan inte säga annat än att vi har haft det förhållandevis lätt, men visst är det ändå jobbigt med tvillingar på 10 mån och en storebror på 4 år. Som någon annan skrev så är det ofta storasyskonet som tar mest energi. Gränser som ska testas och jag känner att jag tjatar ihjäl mig... Har haft utökad tid på dagis, men nu under sommaren fick vi 8-13 tre dagar i veckan. Stressigt att hinna iväg på morgonen och 4-åringen gör mig fullständigt tokig. Det slutar ofta med att tårarna sprutar, antingen på honom eller mig... 

Jag tycker det har varit skitjobbigt och då har jag ändå inga fler barn. Värst var första halvåret, sedan har det blivit lättare och lättare, men ibland är det fortfarande astufft. Nu är de 1,5.

Att jag inte klagar så mycket har att göra med min omgivning. Jag vågar inte säga att det är jobbigt för då får man höra från dom som har 3 barn i olika åldrar att det är ju mkt jobbigare. Så jag har lärt mig att hålla tyst :(