Jag kommer ALDRIG få en dotter

Jag skriver inte det här för att jag inte tycker du har rätt till dina känslor, för det har du så klart, och visst har man rätt att sörja en förlorad dröm. Men jag kan inte heller säga att jag förstår dig och ni andra i den här tråden, för jag förstår inte föreställningen om vad ett kön är och inte. Drömmer man mycket om en dotter kan man väl sörja den dotter man aldrig fick även om man faktiskt får en dotter? Eller? Förstår ni vad jag menar?

Jag förstår inte det här med att klistra på en massa egenskaper på en människa bara för att den har ett visst kön, och jag gissar att det är särskilda saker man drömmer om i fall man vill ha en dotter och de sakerna kan man ju aldrig veta att man får ändå? Barnen måste ju få vara och bli de människor de faktiskt är, oavsett om de gillar fotboll, dans osv. Oavsett om de är bra i skolan eller inte, oavsett om de gillar att göra klassiska tjej- eller killgrejer.

Det kan vara svårt om man har starka drömmar och föreställningar kopplade till sina barn och deras personligheter, men jag tror att sättet att frigöra sig från den här sorgen är att försöka släppa idén om att barnet ska vara som man förväntar sig och försöka ta emot den invidid man faktiskt får. Faktum är att det är min son som lärt mig det här. Innan han kom hade jag också en idé om att jag ville ha en dotter, jag tror att det handlade om identifikation eller något.

Men även nu när min son är mer än allt jag någonsin vågat drömma om, den bästa människan i världen, försöker jag ändå att inte hoppas på att nummer två ska bli en son (bara för att jag vill ha en lika underbar unge till) utan försöker hålla mig till insikten att även en dotter kan vara lika bra, på samma eller på ett annat sätt, faktiskt. Även om jag i dagsläget förknippar alla bra saker med pojkbarn, bara för att min erfarenhet säger mig det. Men jag fattar ju att det har med sonens personlighet att göra och inte alls med hans kön, så med andra ord spelar det ingen roll vad nästa blir. De är ju individer, barn, och inte pojkar/flickor.

Kände precis som du TS efter vår första son. När vi skulle försöka med tvåan gjorde vi efter alla tips att "göra en dotter" och vi lyckades faktiskt med det. Men hade vi fått en son till hade jag också sörjt att aldrig få en dotter.

Jag bryr mig inte egentligen men idag fick jag den dummaste kommentaren någonsin av min syster. Berättade att det är en liten pojke vi väntar varpå hon säger "åh nej, då får jag sluta hoppas på en tjej".

Det är just dessa  jävla kommentarer om att tjejer är bättre som gör mig så ledsen. en flicka är inte mer värd än vår andra son som jag älskar så det gör ont. Men detta handlar om att jag mår dåligt av vad alla förväntar sig. det har jag kommit på idag. jag vill inte ha en dotter, jag vill vara andra till lags. jag vill göra andra glada. släkten väntar på en flicka, inte min son som jag älskar! det gör såååååå ont så jag nästan ville säga upp kontakten. in i det sista tittade hon på mig som om det fanns ett litet litet hopp kvar över att det kanske var en tjej!!!! vad spelar det för roll för andra om vi får en tjej? köper de rosa kläder hade vi inte satt på henne det i alla fall!

Bra! Vad skönt! Nu blir jag glad för din skull. Att ha kommit fram till var skon klämmer är första steget mot att må bättre. Och allvarligt talat, kan inte din omgivning bara vara glad för din skull? Då kan de faktiskt dra åt pipsvängen!

Men jag blir också ledsen att att tjejer är så mycket bättre i många människors ögon. Jag är så rädd för att min son ska snappa upp sådana signaler i samhället.

När jag väntade min minstig så hade jag redan tre döttrar men önskade mig en till pga att jag visste hur underbart det var med tjejer och hur mysiga de var, jag var helt säker på att det inte var lika härligt med en grabb, när jag fick reda på att det var en grabb i magen så blev jag faktiskt jätte besviken 

Kan berätta att det jag upptäckte var att det faktiskt inte är någon skillnad på att ha en son eller dotter, känslorna och myshets faktorn är exakt de samma. Jag blev väldigt förvånad över hur mysigt det är med en son och han är minst lika älskad och önskad som sinna systrar...om du får en tös någon gång så lovar jag att du kommer att bli förvånad över hur lite skillnad det faktiskt är på att få det 

Jag vet precis hur du känner, jag har två underbara pojkar. Dom är varandras raka motsatser i allt och det är jag glad för att folk ser att en pojke kan vara lugn, omhändertagande och tillbakadragen.

Men jag vill ha en dotter, därför vill jag ha fler barn, men jag är livrädd att det ska bli en till pojke.

Jag hatar alla komentarer från vänner med döttrar. Dom pratar med mig som om att dom tycker synd om mig och som om att vi är en misslyckad familj.
Jag är en väldigt genusmedveten mammma och det tror alla är för att vi inte har en dotter.