Jag kommer ALDRIG få en dotter

Det känns faktiskt som att den här tråden har kommit ett steg närmare vad det handlar om. Folks förväntningar! ANDRA människors syn på "pojkmammor". Jag blir också helt tokig när "flickmammor" tar patent på genusmedvetenhet. Ska vi komma någonstans på riktigt så är det ju nästan ännu viktigare hur vi uppfostar våra söner. Men jag vet "flickmammor" som har det som argument för att vilja ha flickor, att de ska uppfostra "tuffa och starka tjejer". Vad ska vi med tuffa och starka tjejer till? Varför denna kamp mellan könen? Är det inte dags för en generation som är genusmedveten på riktigt, som inte tror att genuspedagogik osv handlar om att stärka TJEJER utan om att låta barn oavsett kön få ta lika mycket plats, vara sig själva, bli sedda för dem de är osv.

Har också mött människor (ganska många) som tror att jag var besviken över att få en son och jag nu BORDE önska mig en dotter. Men med en så underbar son som min finns liksom inget mer att önska

Fast jag vill ha det rosa och klänningarna och flätorna och att inte gå ensam till omklädningsrummet på badhuset och att få känna igen sig i en flickas tonår och prata mens och pubertet och att förhoppningsvis en dag få följa min dotters graviditet och jämföra och dela de upplevelserna och att få bli mormor.

Jag kan förstå det. Men det är liksom inte säkert att du får med en dotter heller. Du kan ju inte tvinga en dotter bli eller vara något särskilt. Visst, min syster klädde sina döttrar en del i rosa i början, men sedan kan jag lova att hon inte känt igen sig i sina döttrars tonårsliv för fem öre... Och jag hatade att prata mens och pubertet med min mamma, sånt hade jag mina kompisar till, och då har jag ändå en toppenmamma!

Att andra har åsikter om ens blivande barn tror jag också bottnar i deras egna önskemål om kön på barn...

Har ni lagt märke till vilka barn dom själva har?

Dom som domderar högt och tydligt om flickor tex - visst är det så att dom själva har bara pojkar? Eller om det finns döttrar att dom inte är så flickiga som dom själva önskar att dom blev?

Och allra högst önskar nog dom som inte ska fler barn eller inte kan få några alls.... deras kommentarer brukar vara värst...

Min svärmor tex har två söner - ena sonen har ingen familj ännu utan barnbarnen står min man för. Den dotter han fick är långt ifrån den flick-flicka som svärmor gärna velat ha själv. Snarare är hon mer pojkflicka och vill hellre syssla med tekniska prylar och klär sig gärna i goth-kläder. Hon hatar allt flickigt och hatar rosa och avskyr klänningar.

När jag sen väntade vårt gemensamma barn trodde svärmor på en flicka så att hon kunde få gosa, mysa och göra flickiga saker och köpa klänningar och sånt. Ut kom en Victor.... Men hon föll direkt för den gosiga bebisen och eftersom jag avskyr blåa kläder på pojkar så fick hon en utmaning i att hitta andra färger och det gjorde att hon ändå kunde frossa i fina och mysiga kläder. Idag är victor 3 år och farmors ögonsten och dom följs åt i vått och torrt.

Och jag som själv har tre pojkar känner givetvis att mina kommentarer till mina gravida kompisar lutar åt flickönskningar eftersom jag själv inte har någon...

Jag är så rädd att mina pojkar inte kommer vara lika älskade som den flicka som föds in i släkten sen. Någon gång kommer någon få en flicka och hur underbara alla pojkarna i släkten än är kommer hon vara ALLAS favorit oavsett hur hon blir som person. Allt som alla pojkarna har kämpat med, att få allas kärlek kommer bara försvinna när en "prinsessa" föds. Om jag får ett tredje barn hoppas jag nästan att det också blir en pojke så han inte behöver leva upp till en massa jävla förväntningar folk ställer.

varför är det synd om oss pojkmammor? har sett flera såna trådar och det gör ont i hjärtat. är inte pojkar välkomna? jag längtar att få uppfostra mina söner till underbara män som respekterar andra.

jag förstår hur du menar!
jag kan känna lite så att OM vi får en flicka vid vårt 3e barn så kommer min mamma o min svärmor att köpa MASSOR med kläder till denna tjej.. något de INTE gjort till våra pojkar..
Min svärmor har själv 3 söner och 1 dotter.... o hon säger själv att det är sååå tråkigt att handla kläder till pojkar, det finns ju såååå mycker mer till tjejer.....
- men jag älskar att handla kläder till mina barn! visst jag kanske skulle köpa mer om jag hade en tjej, för det finns MER... men mina barn har så sjukt mycket kläder att det finns inte!
Jag älskar att klä upp mina fina pojkar!!

och skulle vi få en tjej, så skulle jag inte kasta mina pojkars kläder bara för att "tjejer inte kan ha blått" som folk tycks tycka..!
hon skulle gott få använda det vi har sparat!!

det är babykläder jag köpt som jag bara Älskar! bryr mig inte alls i atrt de är blå,gröna eller bruna eller vita!
pojke som flicka, de passar båda!!!!

jag vill ha en flicka just för att det är för mig, det bästa av två världar!
det handlar inte om en föreställning om en att en dotter är på ett visst vis!
jag tror INTE att könen skiljer nämnvärt åt förräns i tonåren?!
kanske att pojkar överlag är något mer livliga???

jag vill se hur en dotter mellan mig och min skulle kunna tänkas se ut, vara, osv.. <3
kan dra 100000000 anledningar!! :)

det spelar ingen roll, känner inte att jag behöver motivera min dotterlängtan inför någon öht!:)

jag hade denna längtan redan innan första barnet ens blev till... :)
den blev dock markant värre när vi väntade 2an.. o ÄNNU värre när vi fick veta att det var en till pojke.......
att min kompis sedan födde en dotter SAMMA dag som vi fick vår 2a pojke var kanske ännu en anledning.......

MEN det spelar som sagt ingen roll, min dotterlängtan har funnits lääääänge, o den kommer inte att gå över förräns jag får min efterlängtade tjej... <3

Sedan räknar jag inte med att det ska gå vägen, jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara, hur hon ev skulle kunna tänkas se ut/vara osv.
Jag skulle inte tvinga mina barn till något, de får vara precis som de själva vill, flicka som pojke, pojke som flicka!
vill mina pojkar dansa balett och den ev flickan åka cross, så fine by me!!!

känner inte att något är begränsat för dem pga deras kön!!!!!
noway!!!!

Kan ärligt säga att jag skulle köpt EXAKT samma kläder till en tjej. Vi har mestadels haft svarta tuffa och söta kläder och jag älskar att köpa kläder till min son. Det finns bara en sak jag skulle köpt annorlunda och det var världens sötasta svarta klänning på Lindex. Den hade mumin framtill och var helt underbar. Annars hade det varit samma kläder.

Det är ju också spännande hur ett barn av det andra könet skulle se ut. Hur livet ter sig i att ha både söner och döttrar, olika intressen eller lika intressen. 

Vi har en dotter och nästa gång vi får barn så önskar vi självklart att det blir en pojke. Däremot så blir vi ju inte ledsna om det blir en flicka till. Jag har alltid velat ha en flicka och två pojkar.

Vi har sagt att vi ska ha tre barn. Vi får se. Kanske har tre flickor till slut.

Så jag förstår dig TS. Man har sina drömmar om hur det är att vara mamma till både en pojke och en flicka. Tror inte att dessa tankarna är ovanliga. Det är bara det att folk vågar knappt erkänna för sig själv att de känner på detta viset. 

Men nu kommer de där orden igen "så önskar vi självklart att det blir en pojke". Varför då? Varför är det självklart? Inte alls. Jag har en pojke och väntar nummer två och får ibland rannsaka mig själv så att jag inte önskar en pojke till - just för att jag är så lycklig över den son jag redan har och tänker mig att om jag får en son till blir han lika underbar. Men jag fattar ju som sagt att det inte har med kön att göra, en dotter kan vara minst lika underbar. Fast det där med att se hur en flicka skulle se ut, jag vet inte. Jag tycker det är spännande att se hur nästa barn kommer se ut, nästa mix av mig och min man. Kommer nästa bäbis bli lockig som storebror? Eller se helt annorlunda ut: Har inget med kön att göra heller för min del.

Och alla som säger att de inte skulle bete sig annorlunda om de fick en flicka, men de vill ändå vet hur det är att vara flickmamma, vad är det? Är det för att man ses annorlunda av omgivningen? Eller varför? Vad är en pojkmamma/flickmamma/en-av-varje-mamma? Är inte just det en otroligt liten fråga i föräldraskapet?

Min spontana tanke när jag läste rubriken var: Var glad för det! nej men jag förstår dels hur du känner ville över allt annat ha en flicka innan jag blev gravid. Ut kom min gosse som är den undebaraste varelse jag vet rolig charmig kärleksfull! han har bara flickkusiner och de är inte i närheten av att ha han charm och är inte alls så keligaMest gnälliga och gråter över ingenting.. Så jag är helnöjd! saknar ingenting längre.