Jag kommer ALDRIG få en dotter
Jag skäms så fruktansvärt för mina känslor. Det finns ingen jag kan prata med. Hur kan jag ens känna så här???
Jag har världens finaste son som jag inte skulle byta bort mot något. Nu ska vi ha barn i slutet av juli och det är en kille till. Det högg till i hjärtat när jag såg penisen. Men jag blev snabbt glad för då kommer det vara två underbara bröder som kommer ha så kul ihop. Men ändå kan jag inte hjälpa att jag är känner mig nere över att jag aldrig kommer få en dotter. Vi (min sambo) har bestämt att vi bara ska ha två barn. Jag vet inte om det ens är rättvist att skaffa en till för jag är rädd vad jag skulle känna då ifall det skulle bli en till kille?
Jag skäms när jag läser om alla som inte kan få barn. Jag skäms så otroligt mycket. Jag älskar mina söner över allt och skulle inte byta bort just dem men jag skulle även vilja ha en tjej.
Jag hatar rosa och smink och kläder så det handlar inte om det som många tror. Verkligen inte. Men vad det handlar om vet jag nog egentligen inte. Det skulle inte spela någon som helst roll om hon rakade av sig håret, hade killkläder och var lesbisk. Det är nog bara det att jag skulle vilja ha båda könen. Jag trodde ju att vi skulle skaffa tre barn som vi sa.
Förlåt. Usch jag vet inte ens om jag ska lägga upp den här tråden så mycket skäms jag och ni vet inte ens vem jag är.
-tanken) aldrig någon tvekan i känslorna. Men innan gick jag alltid och önskade och längtade. Jag funderade mycket på varför det är så viktigt med en dotter för en del av oss. Jag kom fram till att för mig var det min varma och fina relation till min egen mamma som spökade. Jag ville också ha ett barn med en sådan relation och trodde (som så många andra) att det får man med en dotter. Med facit i hand kan jag berätta att son nummer två som idag är 24 år gammal ofta kommer hem till mig på spontana fika-prata-träffar, han ringer ofta och frågar om jag ska åka med och handla på IKEA eller IcaMaxi, han ringer och frågar om jag ska med ut på landet till hans tjej och umgås eller om vi ska fixa middag tillsammans. Kort sagt, det sitter inte i deras kön. En människa är en människa, en del är mer sociala än andra, en del mer emotionella, en del mer kantiga. Det är helt okej att önska sig, helt okej att känna besvikelse initialt men tro mig när jag säger att dina barn kommer att ge dig lika mycket kärlek oavsett vilket kön de har. Dessutom "får" man, om man har tur, döttrar om/när sönerna kommer hem med flickvännerna! Jag har fått en sådan i alla fall! 