Jag kommer ALDRIG få en dotter

TS, jag tycker att du ska försöka tänka annorlunda. Släktem kan ju diarrébajsa ner sig för de ska inte alls lägga in någon värdering i de kön ni får på barnen i er familj, det har de inget att göra med alls.

Det du aldrig haft saknar du inte, det du däremot kan göra är att sakna illusionen av det du tror du blir lyckligare av. Vilket i ditt fall är en dotter. Grejejn är att du inte alls skulle bli lyckligare av en dotter utan att det då skulle handla om att du själv påverkar dig egen syn på vad lycka är. Du är redan lycklig över dina barn och du kan inte bli lyckligar än vad de kan göra dig så enbart därför bör du vara nöjd över det du redan har och inte olycklig över det du aldrig fick.

Söner är helt underbart att ha.<3

Skyller på min son, att jag slirar på tangenterna och skriver grammatiskt inkorrekt.

När jag var på UL och fick veta att vi väntade pojke nummer två förlorade jag min högsta dröm. Att få en dotter! Ingen förstår som inte är i situationen själv. Jag sörjer flickan jag aldrig fick. Har inget med min kärlek till mina älskade pojkar att göra. De är världens underbaraste. Tyvärr vill min sambo inte ha fler barn annars skulle jag till och med kunna gå så långt som att göra PGD utan att tveka för att få en dotter. Kram TS, jag förstår.....

Vi har två flickor. sambon säger stopp angånende mer barn. o jag vill så gärna ha en liten pojke..

Du är inte ensam!! Här sitter jag med känslorna på svaj efter att ha fått veta att vår tredje pojk ligger i magen, han kommer ju att vara så så älskad när han kommer, men min dröm då? mormor, flätor, rosa söta små kläder...den dog en smula när man såg den lille på UL et. Vi har ingen bestämd gräns med hur många barn vi vill ha, men spontant så är 3 en bra siffra...men kanske en sladdis...vem vet ;)

En vän sa till mig att man faktiskt får lov att unna sig att sörja, för vi har mist något, även om det bara var en tanke eller en dröm så har vi mist den, och tillåter vi oss inte att sörja så kommer vi kanske att drabbas av den (gud hjälpe) efter förlossningen, vid 2 årsdagen eller som hennes svärmor, när barnen är vuxna...

Jag sörjer och bearbetar utan att försöka skämmas, men hur lätt är det när det finns folk som inte alls förstår och försöker räta in oss i ledet där man ler och ser glad ut...men ett sånt liv vill inte jag leva!!